Del 31 - Bra pokerdag och en efterlängtad film

image138
På eftermiddagen och tidiga kvällen igår stannade jag hemma för att spela poker och lyssna på min kusins program på P3 dokumentär. Jag tycker att Anton hade gjort en mycket bra program om flyktingströmmarna till Sverige, där han som utgångspunkt hade flyktingförläggningen i hans hemby Figgeholm. Det var intressant att höra nyhetsinslag från den tiden då flyktingförläggningar brändes, och Sjöbopartiet bildades. Anton själv försökte inte ta på sig någon hjältegloria, utan erkände att han tänkt en del dumma tankar om flyktingarna, på grund av bråk om tider i gympahallen.


Pokern gick bra måste jag säga. Av tre spelade enbordsturneringar lyckades jag ta två förstaplatser. Så den andra veckan på tiodollarsnivån, måste ses som med beröm godkänd. Av 20 spelade kom jag i prispengarna 12 gånger, och fem av dem var förstaplatser.

Jag hoppas att det fortsätter så här, och ber en bön till Den Store Pokerguden, om att jag ska slippa bad beats och därmed undvika tilten.


Efter P3 dokumentär gick jag upp till Den Hemlige Brodern. Vi skulle se filmen Frihetens pris (The wind that shakes the barley). Filmen är regisserad av Ken Loach och handlar om två bröder under Irländska frihetskriget. Jag har alltid gillat Ken Loachs filmer, och är dessutom mycket intresserad av Irlands historia. Så den här filmen har jag längtat efter att få se, ända sen jag hörde talas om den och den vann Guldpalmen på festivalen i Cannes.

image139Till skillnad från till exempel Michael Collins, så tilldrog sig inte den här filmen i Dublin utan någonstans på Irländska landsbygden (jag tror det var i grevskapet Cork). Huvudpersonerna var inte de stora kända irländska kämparna som Eamonn De Valera och Michael Collins, och det fanns ingen kärleksintrig med en malplacerad Julia Roberts.

Frihetens pris handlade om två helt vanliga bröder som blir indragna i IRA då de 1920 bekämpade engelsmännen på hemmaplan. Damien vill till en början inte bli indragen i kriget, utan åka tillbaka till England där han studerar till läkare. Men då han med egna ögon får se den brutala behandlingen som civilbefolkningen får utstå av engelsmännen, känner han sig tvingad att delta i konflikten.

Filmen var mycket realistisk och visade på ett bra sätt vad som händer med vanliga människor i ett krig, och hur skitigt våldet är. En fruktansvärd scen var när Damien kände sig tvingad att skjuta en kille han känt sen han var liten, för att denne varit informatör åt engelsmännen.

Frihetens pris är inte bara historiskt intressant. Den är även tänkvärd i dag, eftersom det handlar om vad som händer i ett land där en ockupationsarmé patrullerar gatorna (som till exempel i Irak).

Jag kan inte låta bli att tänka att just den Irländska frihetskampen är som gjord för Ken Loach att göra en film om. Dramaturgiskt är den som de flesta andra Ken Loach- filmer. Det börjar i en miserabel situation för några vanliga människor, som kämpar för att göra situationen bättre och det finns en strimma hopp för dem. Men den sista halvtimmen av filmen blir allt bara värre, och ännu mer tragiskt. I den här filmen var tragiken att bröderna började slåss mot varandra då avtalet med brittiska imperiet slutits. Avtalet innebar ett begränsat oberoende inom det brittiska imperiet, där engelsmännen behöll det som blev nordirland, och irländarna tvingades forsätta att svära trohet till det brittiska kungahuset. Det avtalet delade befolkningen i två läger, det blev inbördeskrig på Irland, och de två bröderna hamnade på olika sidor i den konflikten.


Jag rekommenderar verkligen Frihetens pris. För er som inte känner till Ken Loach tycker jag ni ska se Land och frihet (om Spanska inbördeskriget) och Mitt namn är Joe (som är en av mina absoluta favoritfilmer).

Om ni är såna som gillar lyckliga slut, så råder jag er att undvika Ken Loach i all framtid.


Efter filmen gick jag hem och såg Deadwood. Sen gick jag och la mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback