Del 34 - Strul med uppkopplingen sabbar mitt pokerspel

Jag har haft problem med min bredbandsuppkoppling i en vecka. Flera gånger i timman så bryts uppkopplingen i upp till två minuter. Detta kanske inte skulle vara så farligt om jag bara använde internet till att läsa tidningar, men när jag spelar poker är det direkt förödande.

Jag har pratat med ComHem. De säger att de ska åtgärda felet, men att det kan dröja upp till en vecka. De första dagarna spelade jag ändå och hoppades på det bästa. Men efter att ha upptäckt hur illa det faktiskt är att bli frånkopplad i två minuter när mörkarna är höga och det är bara fyra spelare kvar i en enbordsturre, så har jag bestämt mig för att inte spela mer innan allt funkar som det ska.


Igår kväll gick jag upp till Den Hemlige Brodern för att kunna spela lite poker. Givetvis råkade jag åt för iskalla kortlekar i både de enbordsturrar jag spelade, och förlorade två inköp.


image150Efter pokern kollade vi på åtta avsnitt av Degrassi Junior high. Degrassi är en kanadensisk serie där man får följa ett gäng ungdomar från Toronto genom högstadiet och gymnasiet i fem säsonger. Serien gick när jag var tonåring och jag följde den slaviskt. Huvudpersonerna var jämnåriga med mig, och det var kul att följa dem från tidiga tonåren tills de slutade skolan.

Min favorittjej under alla de år serien gick var Spike, som hade punkfrisyr och gick omkring i Pogues- t-shirt.

Att se den tjugo år gamla serien var en nostalgitripp av högsta klass. Det var fascinerande att se hur unga de var i den första säsongen, och att minnas att jag själv var lika ung då jag började följa Degrassi. Förvånansvärt ofta kunde jag namnge de olika karaktärerna så fort jag fick se deras ansikten. Men det kanske inte är så konstigt eftersom ungdomarna i Degrassi Junior high var en del av mitt liv under de kanske fem viktigaste åren i mitt liv.


Jag gick hem från Den Hemlige runt midnatt, och tog sen en djupfryst pizza och en cola framför tv:n. Somnade framför The Shield.


I DN idag var det en artikel om tv-hösten (
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=683896). Förutom den absolut sista säsongen av Sopranos ser jag fram emot den svenska dramaserien Upp till kamp. Manuset är skrivet av Peter Birro, och serien handlar om ett gäng ungdomar i Göteborg åren mellan 1965 och 1975. Peter Birros romaner blev väl aldrig några direkta klassiker, men som tv-dramatiker har han verkligen lyckats. Serier som Hammarkullen, Det nya landet och Den förste zigenaren i rymden är bland de bästa dramaserier som SVT gjort, och pjäsen Arbetarklassens sista hjältar var helt suverän. Birro har en excellent förmåga att skapa hyperintressanta men ändå ganska vardagliga karaktärer, och hans sinne för dialog håller världsklass.

Så jag har extremt höga förväntningar på Upp till kamp.


För övrigt vill jag berätta att jag träffade Peter Birro på Lollipopfestivalen 1995. Han var lite dryg, men bjöd faktiskt på en stor stark. Jag sa åt honom att hans romaner var bra, men alldeles för korta. Efter det skrev hand aldrig några mer romaner, utan gick över till drama.


Kommentarer
Postat av: Ulven

Okej, Olof du är min kompis och jag älskar dig, det vet du! Men stava inte fel på ´the Pogues´en gång till. Då måste jag tyvärr hota upp dig. Du vill väl inte att Phil Leotardo ska dyka upp på Italiano med en biljardkö? Fucki´n Phil......

2007-08-23 @ 18:12:58
Postat av: Olof

Fixat!

2007-08-23 @ 18:15:29
Postat av: Ulven

He he, 3 minuter tog det. Gamle Phil är alltid bra att ta till.....

2007-08-23 @ 18:37:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback