Del 36 - Poker, munspel & Harley Davidson

image152Har haft en grym pokersvacka söndag och måndag, men å andra sidan har jag åkt Harley Davidson för första gången, samt lärt mig spela lite munspel.

Vi börjar med munspelandet. I lördags stötte jag på min granne Kjella, som är multimusiker och frontman ibland annat Ivar Jonssons orkester. Frågade Kjella om han hade ett diatoniskt tiohåls- munspel att låna ut, och precis som jag förväntade mig så hade han det.

Jag fick låna ett munspel av märket Blues harp, som är ett av de munspel som rekommenderas i munspelsboken jag försöker lära mig från.

Började lite smått i lördags med att lära mig tekniken och hur munspelet fungerade. Broder Jacob blev den första melodin jag spelade, och nu kan jag spela When the saints go marchin in riktigt bra. Jag tänker fortsätta öva och gå vidare i munspelsboken.


Nu till pokern. Jag tog ut 70 dollar i söndags och började sen spela för att kunna ta ut 70-80 dollar även nästa vecka. Det gick inte alls bra. På söndagen spelade jag fem enbordsturrar utan att komma i prispengarna. Det kändes inte alls bra när jag gick och la mig.

Eftersom det var måndag och ny vecka, försökte jag ta nya tag igår och ignorera söndagens förluster. Tyvärr så förlorade jag tre stycken enbordsturneringar i rad, vilket gjorde mig oerhört frustrerad. Jag kände också att mitt spel blev sämre, eftersom jag på grund av förlustsviten blev mer rädd att förlora, än vad jag ville vinna. När man känner så, så hamnar man farligt nära att spela den förödande taktiken weak-tight, och då är det dags att tänka om.

Jag lyckades vinna tillbaka tio dollar på cashgame, samt ytterligare tio Heads up.

Fick tillbaka lite självförtroende, och spelade ännu en enbordsturre. Där spelade jag bra igen och lyckades ta en andraplats. Jag hade mycket väl kunnat vinna, men förlorade den avgörande potten i en 80/20 situation i min favör. Så det blev faktiskt några få dollar plus igår.


Jag har länge tjatat på min kompis Birne, att jag ska få åka Harley davidsson. Så igår ringde jag honom, och han hämtade upp mig en halvtimme senare.

Först åkte vi bara den korta svängen till stan, men det kändes ändå coolt eftersom folk faktiskt stirrar då man kommer åkande på en HD.

Vi skulle gå upp till Stora torget för att fika. På vägen dit mötte vi vår gamle kompis Johan som hakade på. Jag hämtade varsin kaffe och satt sen och snackade med två gamla polare som jag känt i tjugo år. Johan är också rödhårig, så jag berättade lite för honom om vad jag fått reda på om Gingerismen i England (se blogg längre ner). Det visade sig att Johan också funderat mycket på sin rödhårighet den sista tiden, och precis som jag var han väldigt sugen på att träffa rödhårig tjej. Inte bara för att vara säker på att föra sina gener vidare, utan för att han fått för sig att rödhåriga tjejer var bättre i sängen. Johan ville även att vi skulle bilda ett förbund för rödhåriga. Då vi diskuterade vilka vi skulle kunna värva så kom vi fram till att det skulle bli ett gäng galna killar, och ett antal nymfomantjejer. Vilket passade oss utmärkt.

Efter fikat tog jag och Birne en sväng till Myrorna, där Birne köpte en bok och jag ett saltkar.

Sen tog vi en kebab, och jag gick och köpte ett fempack strumpor.

Birne är ganska nyseparerad, och jag hade inte sett hans nya lägenhet ännu. Så vi tog bågen ut till honom i Jakobsdal.

Jakobsdal var bara ett gräsfält när jag var liten, och jag brukade ibland gå dit för att fånga grodyngel i bäcken. Men nu var det ett fint litet område mycket träd och buskar, och lekplats, basketplan, fotbollsplan och tillochmed en badbrygga. Det verkade vara ett sjyst område för Birne att bo med sina två döttrar.


image154På kvällen gick jag upp till Den Hemlige brodern, där vi tittade på sex avsnitt av andra säsongen av Degrassi Junior High. Förgäves försökte vi se vilket rockband det var på tröjan som Spike hade i flera avsnitt. Vi är inte säkra, men tror att det kan vara The Damned.

Gick hem vid tio, spelade lite poker (den enbordsturren där jag kom tvåa) och somnade sen framför Law and Order.


Idag läste jag i DN (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2204&a=685823) att I´m not there ska vara med på filmfestivalen i Venedig. I´m not there är en experimentiell film om Bob Dylan, där Dylan gestaltas av inte mindre än sex olika skådespelare. En av dem är kvinna (Cate Blanchett) och en av dem är svart. Jag är givetvis grymt sugen på att se den filmen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback