Jag slaktade en av mina heliga kor

När Ulf Lundells bok Frukost på en främmande planet kom, så recenserade jag den för tidningen Arbetaren. Jag gillade inte alls boken, och skrev en mycket negativ recension. Det kändes jättekonstigt, eftersom Ulf Lundell var en av mina idoler då jag var yngre.
Men jag tycker själv att det är en bra och ärlig recension, där jag kritiserar verket och inte personen.
Den här recensionen blev för övrigt senare citerad i DN, i artikeln Lundell och recensenterna.

image155Ulf Lundell

Frukost på en främmande planet

Schultz förlag

Ulf Lundell har skrivit 10 romaner, varav de flesta har sålt väldigt bra. Dessutom har han uppnått en kändisstatus som gör att väldigt många i Sverige är intresserade av allt han gör och tycker. Det har fört med sig att Ulf Lundell har fått en konstnärlig frihet att ge ut vilka böcker han vill, utan att förlaget lägger sig i eller att han behöver vara rädd för en försäljningsflopp. Det behöver absolut inte vara en fördel. Hans senaste roman "Friheten" borde ha skurits ned med åtminstone tvåhundra sidor, och den nya "Frukost på en främmande planet" är jag tveksam till om den borde ha blivit utgiven i den här formen överhuvudtaget.

"Frukost på en främmande planet" är en förvirrande bok. Enligt Lundell själv är den en "slags roman byggd på minnen, hågkomster, reflexioner i nuet", den står på lyrikhyllan hos vissa bokhandlare, och jag skulle beskriva den som en 800 sidor lång samling texter.

Lundell har nästan alltid använt sina romaner till att få fram sina egna åsikter och funderingar. Men den här gången har han inte ens bekymrat sig över att hitta på någon handling, eller som i de två senaste romanerna, en huvudperson snarlik honom själv som framför dessa funderingar. Den nya boken lägger korten på bordet, det handlar enbart om Ulf Lundell.

I dagboksanteckningar och några slags prosadikter berättar Lundell om sitt liv. Hur han ser på TV, umgås med kvinnor, spelar in skivor, och blir intervjuad. Han kommenterar nyhetsflödet, och händelser som mordet på Fadime, riksdagsvalet och terrordåden den 11:e september. Precis som huvudpersonen i "Friheten" sörjer Ulf Lundell ett folkhems-Sverige som gått förlorat, och mycket av hans funderingar handlar om det. Det finns också en del intressanta partier som handlar om hans känslor inför mediabilden av honom själv. Här och var i boken dyker det upp några sidor som inte riktigt hör ihop med den övriga texten, och verkar vara en slags barndomsskildring. Om Lundell utvecklat barndomsminnena till en hel roman, tror jag att det kunde blivit en av hans bättre böcker - helt olikt allt han tidigare skrivit.

Ulf Lundell är en mycket skicklig författare, och skriver då och då en väldigt snygg och poetisk prosa. Därför finns det givetvis stycken i den här boken som är briljanta. Men de drunknar i Lundell-gnäll. Han slår in vidöppna dörrar när han kritiserar Robert Wells och Lasse Berghagen. (Okej, båda två är otroligt töntiga. Men vad är det för radikalt med att skriva det?) Han berättar vilka hundar han ogillar, vilka TV-program han hatar. Han ser en konsert med Bruce Springsteen och är missnöjd. Doktor Kosmos faller honom inte i smaken. Han vantrivs på bio. Och framför allt: Ulf Lundell anser sig förföljd av journalister i allmänhet, och feministiska sådana i synnerhet. Han går så långt att han påstår sig vara utsatt för McCarthyism.

I boken kan man läsa att Ulf Lundell känner sig hatad av recensenter, så jag måste påpeka att jag absolut inte hatar honom. Några av hans böcker är fantastiska. Speciellt de romaner, som till exempel "Vinter i paradiset" och "Kyssen", där historien är bärande och griper tag i läsaren så pass att man glömmer vem som skrivit boken. Tyvärr hör inte "Frukost på en främmande planet" till dem, utan verkar vara en samling texter som Ulf Lundell haft i skrivbordslådan och inte vetat vad han skulle göra med.


Kommentarer
Postat av: Magnus Johnsson

Intressant recension. Jag tycker att du lyckas vara både balanserad och nyanserad i din kritik. Jag är nog aningen mer positiv i min inställning till boken. Läs gärna mina tankar kring boken.
http://www.pafrifot.net/MagnusJ_frukost.html


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback