This is England - När skinnskallarna blev rasister

image141
image142This is england

Regi: Shane Meadows


Året är 1983, Thatcher styr Storbritannien, det råder massarbetslöshet och Falklandskriget pågår. Shaun är 12 år och hans pappa har dött i kriget. Hans mamma ger honom bara töntiga kläder och han blir ständigt retad i skolan.

En dag möter han ett gäng skinnhuvuden som till hans stora förvåning pratar med honom och är vänliga. Skinnskallarna tar honom till sig. Shaun får umgås med dem och hänga med på deras fester, dricka öl och träffa tjejer. Så han skaffar ett par Doctor Martens och låter dem raka hans huvud.

För första gången har Shaun kompisar och känner att han tillhör en grupp. Hans nya kompisar är ett gäng ganska vanliga killar och tjejer som gillar skamusik, och en av dem är svart.

Men en dag kommer skinnskallarnas kompis Combo hem från fängelset. På kåken har han gått med i National Front. Hans tal om krig mot pakistanier och de som våldtar england, gör de andra i gänget obehagliga till mods. När Combo tvingar alla att ta ställning för eller emot invandrare delas gänget i två delar. Shaun, som vill göra sin farsa stolt, bländas av Combos snack om att slåss för England och hamnar på rasisternas sida.

This is england bygger på Shane Meadows egna erfarenheter från ungdomen (Ni kan läsa en intervju med honom i DN http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2204&a=681130). Filmen är mycket trovärdig, och den 14årige Thomas Turgoose gör en förvånansvärt bra roll som Shaun. I början av filmen är det kul att se hur de annars så tuffa skinnbollarna blir nervösa och artiga då Shauns mamma skäller på dem för att de rakat hans huvud.

I dag är det inte många som tänker på att skinheadsrörelsen till en början inte alls var rasistisk, utan samlade både svarta och vita ungdomar kring intresset för den jamaicanska musikstilen ska. Det är intressant att se hur en annars ganska harmlös och positiv subkultur, blir övertagen av mörka rasistiska krafter. Hur unga människor kan bli meddragna i något mycket obehagligt, för att de känner att de inte har någon framtid och behöver någon att skylla på.

Soundtracket till filmen är kanonbra, med i huvudsak låtar av Toots and the Maytals.

Jag lyfter på hatten för This is England och rekommenderar alla att se den. Speciellt ni som liksom jag, älskar brittisk socialrealism.


Kommentarer
Postat av: Advance

Historieomskrivningen har nått skinheadskulturen.
Var man i tonåren när den här filmen utspelar sig, som jag var, så ser man snabbt igenom den skönskrivningen av skinheadskulturen. Konserterna i Stockholm i början av åttiotalet som skinheads närvarade på kantades inte av annat än sparkar, sklag och gruppmisshandel av enskilda personer.
Ett englandskomplex som de stackars djuren på helkopterplattan försökte leva upp till när man gick loss på och förstörde fester, förpestade konserter och andras liv.
Skinheads är och förblir OHYRA som med alla medel bör utrotas och inte skönskrivas.

2007-08-17 @ 07:46:33
Postat av: Sulla

Advance: Varför ta upp svenska skinheads när filmen (och blogposten) handlar om engelska skinheads? Självklart såg (ser) skinheadscenen annorlunda ut i Sverige än den gjorde i England. Olika förutsättningar i olika länder. Klart att svenska skins vid den tiden var idiotiska våldsverkare, eftersom det var den bilden som uppmärksammades.
Fint av dig att du refererar till MÄNNISKOR som ohyra som ska utrotas.
Även väldigt bra att du helt undviker att se att skinheads i england 1983 inte är skinheads i sverige 1983 och att skinheads i sverige 9183 inte är skinheads i sverige 2007. Jag har vart på ett antal oi!-spelningar under de senaste åren och har generellt sett känt mig mer rädd för våld på hip hop-klubbar, eller på vanliga svenne banan-krogar.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback