Får äntligen pengar, och lånar böcker jag inte minns att jag beställt

Idag fick jag äntligen mina pengar från försäkringskassan, åtta dagar försenade. Jag hade ingen som helst mat i kylskåpet, så efter en slät kopp kaffe promenerade jag ner till stan där jag tog en kebab till frukost.

Mina skor är rätt snygga, men absolut inte gjorde för svenskt vinterslask. Därför gick jag till myrorna för att leta efter vinterskor. Jag hittade ett par kängor i rätt storlek för endast 100 spänn. De kändes varma, och såg ut att klara av vilket väder som helst, så jag slog till.

Med skorna i en påse gick jag sen till biblioteket, där jag som vanligt läste Journalisten. Till min stora förvåning fanns det faktiskt ett jobb jag kunde söka, redigerare på Stockholm City. Jag skrev av mailadressen och tänker skicka in en ansökan senare idag.

Då jag skulle betala av lite gamla försenings- och reservationsavgifter, så upplyste bibliotekarien mig om att det låg två böcker och väntade på mig. Eftersom jag lämnar inköpsförslag på löpande band så hade jag faktiskt ingen aning om vad jag hade beställt.


image297Den ena boken visade sig vara årets Bookerprisvinnare The Gathering av irländskan Anne Enright. Jag hade faktiskt inte hört talas om Anne Enright innan hon brev prisbelönad. Men eftersom jag är nästan sjukligt intresserad av moderna irländska romaner, så lämnade jag den som inköpsförslag så fort jag läste att hon fått Bookerpriset.

Jag hoppas att jag gillar The Gathering, för då har jag hittat ännu en irländsk författare att följa. Anne Enright har skrivit tre andra romaner, som jag i så fall kan läsa.

Den andra boken var Obeslut av amerikanen Benjamin Kunkel, och den boken beställde jag efter att ha sett ett reportage i SVT:s Kobra. Tydligen ska boken börja som en typisk "generationsroman" och handla om en ung man som lever ett slackerliv i New York. Men enligt reportaget jag såg ska andra halvan av romanen vara helt annorlunda, och vara en slags en slags propagandaskrift för att USA borde införa en socialdemokratisk politik. Vilket är mycket radikalt i dagens amerika, eftersom vänsteralternativet Demokraterna helt klart för en politik som är långt till höger om svenska Folkpartiet.


Jag handlade några påsar käk på lågprisaffären, och unnade mig sen en bussresa hem.


Strax efter att jag kom hem så kom Köttet förbi. Han behövde hjälp med att fylla i sina inkomstuppgifter till barnomsorgen, via internet.

Köttet har inte ens en mobiltelefon och definitivt ingen dator. Förgäves hade han försökt få Linköpings kommun att skicka en pappersblankett till honom, något som tydligen var helt omöjligt.

Så jag försökte hjälpa honom. Men för att fylla i inkomstuppgifterna var man tvungen att ha ett användarkonto, och för att få det måste man ha en epostadress. Det hade givetvis inte Köttet, och det gick inte att få uppgifterna om användarkontot skickade till min email.

Jag tycker att myndigheterna beter sig väldigt konstigt nuförtiden. De kan inte ta för givet att alla har tillgång till internet, och om man begär det borde det väl inte vara så svårt att skicka en pappersblankett.

För övrigt är jag mycket besviken över att
Åsa Linderborg inte fick Augustpriset för sin bok Mig äger ingen. Jag har inte läst den vinnande boken Stundande natten av Carl-Henrik Wijkmark, men är ändå helt övertygad om att Åsa förtjänade priset.
Ni kan läsa vad jag tyckte om Mig äger ingen här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback