They´ve got the wrong kind of bars....

image301

Det här är snart tjugo år sen och för länge sen preskriberat, men när vi var tonåringar brukade vi då och då slå in rutan på fritidsgården och stjäla så mycket godis och läsk som vi kunde bära. Ibland, om vi behövde pengar, gick vi över taket på centrumet in på Icas lager, där vi stal backar med tomflaskor som vi pantade i ett annat centrum. De flesta killar jag kände då var kroniska cykelkleptomaner, om man fick punktering stal man helt enkelt en annan cykel.

Nästan alla mina vänner från den tiden lever helt normala liv idag, med jobb, barn och flickvänner eller fruar. De småbrott vi sysslade med upphörde, då killarna som snuten kallade för Ekholmsgänget flyttade hemifrån och spred sig över stan. Vi umgicks inte lika mycket längre, och andledningen till våra kriminella handlingar var att på sommarnätterna var vi 10 - 15 rastlösa tonårsgrabbar som letade efter spänning i tillvaron och något att göra. Innerst inne visste vi hela tiden att vi ville leva vanliga liv när vi blev vuxna, och att bli kåkfarare är den största nitlotten man kan dra i livet.


Ni som följt min blogg vet att jag varit arbetslös en lång period, och att jag ofta har väldigt dåligt med pengar. Ibland så slås jag av tanken på att jag skulle kunna göra extrapengar på någon lukrativ brottslig verksamhet, men av olika anledningar så avfärdar jag de tankarna bestämt.

image303En enkel sak skulle vara att flytta in i vardagsrummet, och använda sovrummet till att odla gräs. Givetvis har jag moraliska betänkligheter över att sälja droger. Men jag skulle säkert ursäkta mig själv med att staten och krögarna gör grova pengar på den drog som ställer till mest skada för samhället, nämligen alkohol. Dessutom är det en stor skillnad på att sälja marijuana och heroin. Att röka är till och med billigare än att dricka bärs, och ingen har någonsin prostituerat sig för att kunna ta några jointar.

Att odla och sälja gräs skulle inte göra mig till Tony Montana, men jag skulle kunna leva lite mer likt de kompisar jag har som jobbar. Jag skulle kunna köpa kläder någon annanstans än på Myrorna, ha råd att gå på fler konserter, och kanske åka på semester en eller två gånger om året.


Men jag skulle aldrig palla med vad det innebär att sälja droger. När jag spelar poker eller skriver till min blogg, vill jag inte bli störd av någon flummare som tror att han kan få köpa ett par gram för tre begagnade Iron Maiden - LP. Om jag får hem en tjej från krogen vill jag inte behöva förklara varför sovrummet är fullt med bananflugor.

Sen finns det en annan och mycket större anledning. Att behöva ringa till min morsa från häktet, och berätta att jag åkt dit för narkotikabrott och måste sitta inne ett par år, skulle vara den jobbigaste stunden i mitt liv. Jag vill aldrig utsätta min mor för något sånt.

image304Den absolut största anledningen till att jag inte blir kriminell är att jag aldrig skulle stå ut med att sitta på kåken. They´ve got the wrong kind of bars, som Charles Bukowski mycket riktigt påpekade. Min frihet är det som jag värderar absolut högst i livet.

Jag har en viss klaustrofobi, men jag tror att man vänjer sig vid att sitta inlåst. Flera kåkfarare jag snackat med har berättat att de ser fram emot att klockan ska bli åtta, så att de blir inlåsta i cellen och får vara ifred från plitarna och andra fångar.

Den stora psykiska pressen för mig skulle vara känslan av total maktlöshet. Det som är så frustrerande med att ha att göra med försäkringskassan eller arbetsförmedlingen, är att delar av mitt liv ligger i deras händer. Jag kan inte göra någonting åt deras beslut om vad jag ska göra eller vilka bidrag jag får, och det tjänar inget till att gnälla när pengarna är försenade.

På kåken råkar man ut för sådana situationer flera gånger om dagen. Många regler på Sveriges fängelser är väldigt diffusa, och om en plit ogillar en fånge finns det tusentals sätt att göra livet surt för honom. Om fången klagar blir det bara värre, och på vissa anstalter kan det till och med innebära att plitarna ger den intagne stryk.

Jag vägrade göra lumpen för att jag inte gillar auktoriteter, och har stora problem med att lyda order. Om jag hamnade i fängelse skulle alla små detaljer i mitt liv vara utelämnade åt personalens nycker. I värsta fall skulle de jag tvingades ta order av vara pojkspolingar som är tio år yngre än mig, och det skulle driva mig till vansinne. Om jag satt på kåken skulle jag vara fly förbannad 24 timmar om dygnet.


Så länge vi har en hög arbetslöshet i Sverige, så kommer annars ganska sunda människor väga vinstchanser mot risker med kriminalitet. I takt med att det sociala skyddsnätet urholkas och bidragen sänks, så kommer vinstchanserna börja te sig mer lockande. Det är naturligtvis dåligt för oss alla, eftersom brottsligheten ökar.

Dessutom anser jag att varje människa som döms till fängelse är ett stort misslyckande för samhället. Varje enskild fånge har barn, föräldrar eller en fru som sörjer över att han sitter på kåken.

Jag vet att det finns många som anser att alla brottslingar får skylla sig själva. Till er ska jag ge ett krasst ekonomiskt argument. Det är enormt mycket dyrare att hålla en kille inlåst, än att ge honom ett anständigt socialbidrag.


I dag lade jag ut kapitel sju av min julkalender Jag har varit ensam förr. Det är sista kapitlet av första delen i min roman. I morgon börjar andra delen, och då blir stämningen lite annorlunda.

Ni kan läsa min julkalender här.


För övrigt såg jag i DN att det kommit en ny DVD, som heter The Gospel Music of Johnny Cash. Det kanske är något att titta på så här i jultider.


Kommentarer
Postat av: Ulven

Man kan ju tjacka upp sig på en vävstol, börja odla industrihampa och starta eget.....Skomakar´n har säkert några bra tips.....

2007-12-10 @ 15:07:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback