Del 15 - Punkare och agnostiker

image31


Jag har blivit tillfrågad om varför det inte finns någon del 13 av Ur hand i mun, och om det beror på att jag är vidskeplig.

Det är i viss mån ett korrekt antagande, men snarare än vidskeplig så måste jag bekänna att jag är fanatisk agnostiker, och att det inte finns någon som helst tro eller vidskepelse som jag helt avfärdar. Anledningen att jag är fanatisk agnostiker har att göra med det faktum att jag i själ och hjärta alltid kommer att vara punkare.

Vissa säger att de föddes till punkare, andra att de blev punkare med tiden. Jag var punkare fyra år innan Sex pistols spelade in God save the queen, vid den unga åldern av ett foster.


Då jag låg i min mors mage var jag en blond och blåögd liten arisk sosseunge. Jag förstod att något inte stod rätt till eftersom jag inte mådde bra där inne. Då hörde jag hur Old Mother (som då inte var särskilt gammal) pratade med en läkare, som sa att det inte var någon idé att fortsätta vara gravid, eftersom hon med största säkerhet skulle få föda ett barn som var dött.

Att bli bortdömd redan innan jag hade fått chansen att vara med i matchen gjorde mig helt vansinnig. Mina ögon blev bruna av ilska och mitt hår rött av raseri. Jag bestämde mig för att överleva till varje pris, om inte annat bara för att djävlas med läkaren. Morsan ställde sig som vanligt på min sida (den första gången av uppskattningsvis 2000) och beslöt att försöka ge mig en chans i livet.


Sagt och gjort, en månad före utsatt datum slet jag mig ut i världen, knallgul av hepatit och kraftigt undernärd. Jag krökte överläppen lite Johny Rotten- aktigt, sträckte upp två fingrar i luften i en provocerande gest, och skrek: Trodde du att jag var död, läkarjävel! Missade du ett par tentor på läkarlinjen, för du kan uppenbarligen inte ställa diagnos?

Läkaren fattade givetvis ingenting, eftersom jag skrek honom på universaliska ? språket vi alla pratar som spädbarn, innan någon tvingar oss att kommunicera på svenska, engelska eller swahili.


Den här erfarenheten gjorde att jag redan innan jag kunde gå insåg att det finns alldeles för många människor i den här världen som snackar skit. Jag gjorde till en vana att ifrågasätta precis allt jag hörde, eftersom jag visste att det mesta folk sa till mig var ren och skär bullshit.


image32

Så jag drogs till punkrörelsen redan som barn, då jag såg att det där fanns människor som hade samma insikt som jag. Jag ifrågasatte mina lärare, staten och kapitalet och fortsätta leva med utgångspunkten att allt jag hörde var lögner. Till slut kom jag till en punkt då jag även behövde ifrågasätta mina föräldrars något dogmatiska ateism. Efter många funderingar kom jag fram till att vare sig du är kristen, muslim, jude, hindu eller ateist, så måste du en dag titta dig i spegeln och inse att det finns en möjlighet att allt du tror på är komplett fel.


Därför har jag valt att leva mitt liv som om det finns en Gud, och att mycket vidskepelse är sann. Det har inneburit att jag aldrig lägger nyklarna på bordet, och att jag då jag arbetade som Croupier undvek roulettebordet, eftersom de sammanlagda siffrorna blir 666. Om någon vän är riktigt illa ute, brukar jag tända ett ljus i domkyrkan för honom eller henne. När jag är shortstack i en turnering skriver jag i chatten: Dear God of poker, please let me win a big pot before the next level. Amen.


Men min punkarsjäl är givetvis emot alla slags organisationer och alla som vill lägga beslag på mina tankar. Därför är jag inte döpt, inte konfirmerad, och jag har aldrig varit medlem i någon kyrka. Jag anser att om det finns en Gud, så har han blivit tagen som gisslan av de religiösa, som vill lägga beslag på honom eller henne. Om det finns ett helvete, så är jag säker på att det är befolkat av alla de som använt Guds namn för sina egna smutsiga syften. Korstågsfarare, påvar som förbjuder kondomer och därmed bidrar till spridningen av aids, alla pedofilpräster, Åke Green och Ulf Ekman - om det finns ett helvete så vet jag precis vart de hamnar.


image33

Dessutom vet jag vart jag kommer att tillbringa evigheten. En dag står jag och tar ett par bira med Jesus, Mohammed, Maria Magdalena och Sidharta framför stora scenen på Heaven-festival. När Joe Strummer avslutat Bankrobber får han sällskap av Johnny Cash och Bob Marley. Tillsammans sjunger de All along the watchtower, som avlutas med världshistoriens längsta gitarrsolo av Jimi Hendrix och Blind Willie McTell.


Det är det som är himmelriket....


Kommentarer
Postat av: Erik

Apropå att ta en bira med Jesus m fl så läs gärna Mark Twains "Captain Stormfield´s Visit to Heaven" (finns på nätet). Det kommer att vara en m y c k e t lång rad av lättlurade bonnläppar i den kön. Jfr. följande klipp:

?Oh, there are a lot of such things that people expect and don?t get.
For instance, there?s a Brooklyn preacher by the name of Talmage, who is laying up a considerable disappointment for himself.
He says, every now and then in his sermons, that the first thing he does when he gets to heaven, will be to fling his arms around Abraham, Isaac and Jacob, and kiss them and weep on them.
There?s millions of people down there on earth that are promising themselves the same thing.
As many as sixty thousand people arrive here every single day, that want to run straight to Abraham, Isaac and Jacob, and hug them and weep on them.
Now mind you, sixty thousand a day is a pretty heavy contract for those old people.
If they were a mind to allow it, they wouldn?t ever have anything to do, year in and year out, but stand up and be hugged and wept on thirty-two hours in the twenty-four.
They would be tired out and as wet as muskrats all the time.
What would heaven be, to them?
It would be a mighty good place to get out of?you know that, yourself.
Those are kind and gentle old Jews, but they ain?t any fonder of kissing the emotional highlights of Brooklyn than you be.
You mark my words, Mr. T.?s endearments are going to be declined, with thanks.
There are limits to the privileges of the elect, even in heaven.
Why, if Adam was to show himself to every new comer that wants to call and gaze at him and strike him for his autograph, he would never have time to do anything else but just that.
Talmage has said he is going to give Adam some of his attentions, as well as A., I. and J.
But he will have to change his mind about that.?

2008-03-04 @ 11:08:36
Postat av: Emma

Du skriver ofta det jag känner, ibland känns det bara så träffsäkert rätt in i hjärtat på nått vis, att det är så jag menar men inte får ut i ord. Som tillexempel i detta inlägget med tro. Människor vill kunna sätta andra människor i ett fack, självklart för att lättare få en förståelse av omgivningen. Men ofta blir det så fel. Jag konfirmerade mig inte, då vill folk tro att jag är ateist, när det i själva verket kanske är just därför att jag inte är det som jag inte konfirmerade mig. Anledningen är att jag respekterar andra människors tro att jag inte vill ljuga i ”deras Gudshus” samtidigt som det känns fel i mig att göra de samma, alltså rätta mig in i ledet för att det är en tro och en tradition jag inte känner mig bekväm med. Omgivningen tittade då snett på mig och omfamnade alla ljugare. Det är säkerligen mindre utrymme för avvikare på ett sådant litet ställe jag bor på. Ibland känner jag mig ensam om att tänka ett steg längre, att behöva förklara och att omgivningen ändå inte förstår. I dag är det bara pengar och makt som räknas, inte att utvecklas som människa. Ett andligt äventyr är ibland mer utvecklande än ett kroppsligt, men det räknas inte för det går inte att räkna i pengar, statistik eller går inte att bekräfta på ett fotografi. Egentligen spelar det ingen roll, det är ju en personlig resa, men samtidigt kommer man inte framåt utan andra människor. Det tråkiga är att detta stenar till människor inte förstår hur man bollar tillbaka bollarna.

Ja nu kom jag ifrån ämnet, jag ville bara säga tack för att du delar med dig dina tankar.

2008-05-15 @ 12:26:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback