Del elva - On payday we tear the place down

2007-05-24

image7
On payday we tear the place down
with a pint in our hand
and a bash ´em out band
sure we dance to the rythm
of the rain falling down
in a northern industrial town
Billy Bragg

Pengarna från försäkringskassan kom idag. Men, nej, det blir inget dansande i regnet med en stor stark i näven. Dels skiner solen, men viktigare är att jag har plikter att uppfylla, som gör att firandet får vänta ett par dagar till.
Jag tog på mig mitt sista rena par kalsonger i morse, och har tvättstugan idag. Med tanke på hur svårt det är att få tvätttid i det här huset, så kan ingenting komma emellan mig och tvätten. Dessutom ska jag för första gången på väldigt länge jobba på lördag, och jag tänkte hålla mig nykter till dess.

Jag började dagen med det tvivelaktiga nöjet att betala räkningarna. Promenerade sen ner till stan för att spendera en del av de pengar som blev över. Första stoppet blev en bokhandel. Förra veckan hittade jag Roddy Doyles (författaren till Commitments, ni kanske kommer ihåg filmen) roman Oh, play that thing för femtio spänn (inbunden), och jag hoppades att ingen hade lagt beslag på det enda återstående exemplaret.

Oh, play that thing är andra delen i triologin Den sista razzian. Roddy har bara skrivit de två första delarna ännu, men båda böckerna är helt suveräna, så jag ser verkligen fram emot den tredje delen. Den första delen heter En stjärna kallad Henry, och handlar om gatubarnet Henry Smart som föds i början av förra seklet i Dublin, och i mycket tidig ålder blir indragen i kampen för att få engelsmännen att lämna Irland. Henry blir yrkesmördare åt IRA och bekämpar sina fiender med bomber av svartkrut, och genom att slå ihjäl dem med sin fars gamla träben.
I den andra delen har Irland blivit självständigt, men Henry tvingas fly till Amerika eftersom hans forna vapenbröder har satt ett pris på hans huvud. I USA är det spritförbud och guldålder för maffian. Henry langar sprit åt gangsters i först New York och sen Chicago. I Chicago lär Henry känna trumpetaren Louis Armstrong, som han blir hjälpreda åt, eftersom Louis behöver en vit man vid sina sida då han ska förhandla om spelningar och skivkontrakt.
Båda böckerna rekommenderas starkt.

Oh, play that thing fanns kvar i bokhandeln, så jag lyckades för en billig penning utöka min samling av irländska romaner.
Då jag gick ut från bokhandeln kom det fram en kille till mig och sa: Jag känner igen dig, är inte du One-eyed Undertaker på expecting rain.
Expecting rain är ett internationellt forum på internet för Bob dylan- fans och killen hade helt rätt. Vi bytte ett par ord, skakade hand och sa adjö.
Det fick mig att fundera på när det kommer att ske att nån kommer fram till mig och säger: Är inte du FrankBegbie från Prosharks?
Jag tror att det bara är en tidsfråga. Vi måste vara fem ? tio stycken från Linköping på det här forumet.

Mitt andra ärende var att handla på lågprisaffären, men eftersom solen sken gick jag upp till Hamlet för att kolla om någon bekant satt på uteserveringen.
Mycket riktigt satt två bekanta i arbetskläder och sippade på varsin mellanöl. Grabbarna hade lunch och njöt av en bira i vårsolen. I Sverige ses det som ganska suspekt att ta en öl på lunchen, men på brittiska öarna är det otroligt vanligt.
Jag tog en kopp kaffe och slog mig ner med dem. Efter en stund kom Pizzabagarn med en bira i näven och slog sig ner han också. Pizzabagarn är numera sjukskriven och/eller arbetslös, men hade en gång i tiden en egen pizzeria.

Första gången jag hade hört talas om Pizzabagarn hade han aldrig bakat pizza, och filmen där Frank Begbie är med var ännu inte påtänkt. Det var för tjugo år sen och jag hade precis börjat sjuan. En måndagsmorgon blev alla elever kallade till aulan för lärarna hade något viktigt att säga. Rektorn och lärarna bad oss att sluta sitta i centrumet och supa på helgerna, för en kille i nian hade blivit spritförgiftad lördagen innan.
Det visade sig ganska snart att Pizzabagarn, i ett konstigt försök att visa sin manlighet, hade försökt att häva en 75:a vodka på tio minuter. Ryktet sa att han hade lyckats, men att han fick åka ambulans därifrån.
Tio år senare berättade Ulven för mig att han hade haft en aktiv del i denna incident som kunde slutat mycket olyckligt. Han och Pizzabagarn hade slagit sig ner i en trappuppgång för att ägna sig åt tonårsfylleri. Pizzabagarn hade då hävdat att han lördagen innan druckit en hel back starköl. Ulven hade vägrat tro honom, så Pizzabagaren hade erbjudit sig att häva den 75:a han hade i handen på under tio minuter, för att bevisa att han talade sanning. Ulven uppmanade honom att försöka och resten vet ni.

När jag tänker på såna här gamla minnen så är jag glad att jag inte har tonårsbarn. Jag skulle vara sjuk av oro varje helg.

Efter en påtår lämnade jag Pizzabagarn åt sitt öde. Då jag gick fram till bardisken för att betala, sa servitrisen att de bjöd på kaffet. Så det blev en liten rakeback på alla de tusentals kronor jag spenderat där genom åren.
Köpte en limpa cigg, och gick sen och handlade på lågprisaffären. Det blev ingredienser till ett storkok köttfärssås, samt några frysta pizzor (åtta spänn styck), en chipspåse (300 gram för tio kronor) och ett sexpack coca cola.

Då jag kom hem gick jag omedelbart ner i tvättstugan och slängde i två maskiner.
Jag drog en sit n go, medan jag väntade på att det skulle bli klart. Tyvärr åkte jag ut som femma, så det blev ingen vinstpengar där. Känner att pokern står och stampar den här veckan.
Hängde sen upp tvätten, och började laga köttfärssås. Nu står såsen och puttrar och jag skriver det här. Hoppas att pokern släpper ikväll. Jag har inte backat den här veckan, men det skulle vara kul att öka på rullen lite?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback