Dermot Bolger - En Irländsk gigant

image83Jag är ständigt på jakt efter nya romanförfattare att läsa. För cirka tio år sen, så berättade min polare Mästarn att han läst en intervju med Iggy Pop, som starkt rekommenderade den irländske författaren Dermot Bolger.

På biblioteket hittade jag romanen Vägen hem, som tydligen var den bok som imponerat Mr Pop. Jag blev lika tagen som Iggy.

Till en början verkade Vägen hem vara en slags irländsk variant av Ulf Lundells Jack, där två unga män söp och rökte brass i Dublin. Men då jag läste vidare utvecklades romanen till något mycket mer, en oerhört stark kritik av det irländska samhället på åttiotalet. Huvudpersonen blir genom olika händelser fiende med två gamla bröder, den ene fabriksägare och den andre politiker. Genom denna intrig, som har starkt våldsamma inslag, tecknar Bolger ett mycket otäckt porträtt av ett irland som exporterar sina unga som billig arbetskraft till övriga europa, samtidigt som deras hemland förvandlas till en stor grön turistattraktion.

image84Jag läste två romaner till av Dermot Bolger, Ett andra liv och Sången från Donegal, och gillade båda två. Bolger skriver moderna, urbana, irländska romaner, som inte på något sätt romantiserar den gröna ön. Istället kritiserar han Irland och delar av landets historia, och berättar historier från de delar av samhället som den irländska turistinformationen inte vill höra talas om.

Dermot Bolger är en man som gjort otroligt mycket för den irländska nutidslitteraturen. Han föddes 1959 i en förort till Dublin. Som ung arbetade han bland annat på fabrik och som bibliotekarie. Samtidigt startade han förlaget Raven arts press. Bolger ville inte att irland skulle leva på gamla meriter då det gällde litteratur. Så förutom Bolgers egna tidiga alster, så publicerade förlaget även flera antologier av unga irländska författare.

Under en period var han ordförande för Music base. En organisation som gratis gav råd och stöd till unga musiker, så att de inte skulle bli lurade av musikindustrin.

Bolger har förutom nio romaner skrivit ett antal diktsamlingar och samt ett flertal pjäser som har satts upp på Irland, i Storbrittanien och även spelats in som radioteater för Sveriges radio.

Numera är Dermot Bolger en av irlands mest respekterade författare, och han har fått ett antal tunga priser för sitt författarskap - bland annat Samuel Becket award.

image87Trots att han producerar allt denna litteratur, har han forfarande tid att kämpa för de unga författarna på irland. Därför tar han sig då och då tid att sätta ihop antologier med modern irländsk litteratur, där han publicerar unga infödda irländare såväl som författare av irländsk börd från andra delar av världen.

Tyvärr så har de svenska förlagen slutat att intressera sig för Dermot Bolger, och inga av hans böcker har blivit översatta till svenska de senaste tio åren. Jag har dock lyckats få tag i hans romaner på engelska, och kan med glädje meddela att Bolger fortsätter att kritisera det irländska samhället från insidan. I The Valparaiso voyage från 2001, som handlar en spelmissbrukare som återvänder till Dublin tio år efter att han har fejkat sin egen död för att undkomma skulder, handlar det fortfarande om korrupta politiker och affärsmän. Men här skriver Bolger också om det nya Irland, som inte längre exporterar arbetskraft, utan tar emot ett stort antal invandrare och flyktingar. Han berättar om hur ett folk, som för bara någon generation sedan möttes av skyltar i Liverpool som sade "No blacks, no Irish, no dogs", nu själva behandlar invandrare lika illa i sitt eget land.

Dermot Bolgers senaste roman, The Family on Paradise pier, tycker jag är hans mästerverk och jag tror att det är romanen som han har velat skriva i hela sitt liv. Genom en familj från Irlands nordvästra kust, berättar han om Irlands och europas historia under första halvan av 1900-talet. Det handlar om tre syskon och romanen utspelar sig på Irland under första världskriget, i Sovjetunionen under Stalin, i Spanien under inbördeskriget och slutligen i England och Irland då andra världskriget slutar.

image88The Family on Paradise pier bygger på samtal Bolger haft med en gammal hippiekvinna som Dermot träffat då han liftade runt i sitt hemland som tonåring. Denna kvinna har faktiskt en liten roll redan i den tidiga romanen Vägen hem, och Dermot Bolger har tydligen fortsatt att besöka henne ändå fram till hennes död år 2000, för att höra hennes historier.

Något svenskt förlag borde omedelbart ta på sig ansvaret för att översätta The Family on Paradise pier till svenska.


Vad jag rekommenderar: För er som enbart läser på svenska så rekommenderar jag Vägen hem och Sången från Donegal. Ni som läser på engelska måste bara läsa Family on Paradise pier, men The Valparaiso voyage är också en otroligt läsvärd roman.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback