Ni har väl inte missat Irvine Welsh?

Väldigt många harsett filmen Trainspotting  men inte alls lika många känner till författaren bakom succéfilmen. Då jag anser att  Irvine Welsh är en av de bästa nu levande författarna i världen, så tycker jag att han förtjänar mycket mer uppmärksamhet än vad han har fått. Därför publicerar jag här två recensioner av hans senaste böcker. Båda recensionerna har tidigare varit publicerade i tidningen Arbetaren.

image34
Irvine Welsh

Limmad

Översättning Einar Heckscher


Irvine Welsh slog igenom 1993 med "Trainspotting" som också blev film. Sen dess har han skrivit sex andra romaner, men förutom debuten är "Limmad" den första som blivit översatt till svenska.

"Limmad" handlar om fyra vänner - Carl, Billy, Gally och Terry - som växer upp tillsammans i en av Edinburgs förorter. Första gången vi får träffa dem är det tidigt sjuttiotal. Billys och Carls pappor, som är arbetskamrater firar Billys lillebrors födsel, blir sentimentala och kommer överens om några budord de ska ge sina söner: Bli aldrig strejkbrytare, slå aldrig en kvinna, backa alltid dina polare och tjalla aldrig någonsin för polisen.

Sen får vi träffa de fyra grabbarna några dagar i början av varje decennium, tills de är medelålders män år 2002. I varsitt kapitel berättar de i tur och ordning om sina liv som tonåringar på åttiotalet. Det är ett hårt liv de lever med slagsmål på fotbollsmatcher, droger, inbrott och desperata försök att få till det med tjejer. De stöter på svårigheter när de försöker hålla ihop och följa sina farsors budord. Speciellt budet om att aldrig tjalla får fruktansvärda konsekvenser för Gally. Tio år senare försöker de fortfarande hålla ihop trots att de har de valt olika vägar i livet. Carl är discjockey, Billy proffsboxare, Terry inbrottstjuv, och Gally har aldrig riktat hämtat sig utan ägnar sig mest åt droger.

Irvine Welsh har lyckats skriva en naket realistisk och trovärdig historia, helt utan att romantisera. Ingen av huvudpersonerna bär någon hjältegloria, och de är närmast smärtsamt ärliga när de berättar. Vissa kapitel är rent obehagliga att läsa, och hela tiden får man en klaustrofobisk känsla av att det inte finns någon väg ut ur desperationen och misären. Tack vare att berättarjaget växlar mellan de olika huvudpersonerna och deras föräldrar, och att Welsh är en mästare på att leverera värdefull information i bisatser, lyckas han teckna en väldigt mångfacetterad bild av karaktärerna och deras inbördes relationer. Att huvudpersonerna hela boken förföljs av händelser från sina tonår blir den röda tråd som håller läsarens intresse vid liv, och Welsh lyckas knyta ihop alla lösa trådar på slutet. En annan intressant detalj är att personerna från "Trainspotting" dyker upp som bifigurer.

Styrkan med "Limmad" ligger mycket i att flera olika personer berättar sin version av samma händelser. Tyvärr har Irvine Welsh använt sig av enbart manliga berättarjag, förutom några korta inlägg från grabbarnas mödrar. De tjejer som dyker upp i historien är mest anonyma källor till svartsjukedramer och senare mödrar till grabbarnas försummade barn. Men speciellt Gail återkommer i varje decennium, och spelar en minst sagt avgörande roll för handlingen. Visserligen är "Limmad" en historia om manlig vänskap, men Welsh missar tillfället att göra historien ännu mer komplett, genom att aldrig låta Gail få en egen röst och berätta sin version. Men som helhet är boken uppiggande bra, och jag hoppas att Forum nu tänker ge ut fler av Irvine Welshs romaner på svenska.


image35

Irvine Welsh

Porr

Översättning Einar Heckscher


Det är inte mer än ett år sen jag svor över att inget svenskt förlag verkade vara intresserade av att ge ut Irvine Welshs böcker. Welsh är enligt mig den mest spännande nutida brittiske författaren, men den enda boken som fanns på svenska var Trainspotting. Situationen blev inte bättre av att Welsh är så gott som omöjlig att läsa på originalspråket, eftersom han i huvudsak skriver på skotsk slang. Men förra hösten gav Forum ut Limmad. Nu kommer Porr som är en fortsättning på Trainspotting.

Ni som inte läst boken Trainspotting har antagligen åtminstone sett filmen, men om ni inte minns så kan jag påminna er om hur den slutar. Efter att gänget från Leith sålt ett stort parti heroin, blåser huvudpersonen Renton de andra på pengarna och flyr till Amsterdam.

Porr utspelar sig nästan tio år senare, och har samma huvudpersoner. Den manipulative casanovan Sick boy flyttar hem till Edinburgh och bestämmer sig för att bli porrfilmsproducent. Renton, som äger en nattklubb i Amsterdam, hoppar in som finansiär. Den psykotiske, våldsfixerade Begbie muckar från kåken, och är fast besluten att hämnas på Renton. Ny i dramat är den självhatande studenten Nikki, som intalar sig själv att hon kan förverkliga sina drömmar genom att bli porrstjärna.

Precis som i Irvine Welshs tidigare böcker har boken flera berättare. Alla huvudpersoner får själva berätta sin historia, och det är därför Porr lyckas bli något mer än bara en fortsättning på Trainspotting. Welsh har nämligen en nästan övernaturlig förmåga att sätta sig in i sina karaktärers psyken helt utan att moralisera. Han skriver lika brutalt naket och ärligt som Charles Bukowski gjorde, men kan också anpassa språket efter vem det är som berättar. Man betvivlar inte en sekund att det är så här psykopater tänker, att det är så här som porraktriser motiverar sig själva, att det som driver Sick boy är samma drifter som driver verkliga porrfilmsproducenter. Om Bukowski berättade helt rakt vilka hemskheter människor gör mot varandra, kan man hos Welsh också få veta varför.

Boken är underhållande och riktigt spännande, och för oss som har saknat Renton och Begbie nästan lika mycket som vi saknat våra barndomsvänner är det en glädje att få återse huvudpersonerna. Man kan välja att läsa Porr som ren underhållning, men om man läser den noggrant så hittar man många tänkvärda saker om sexarbetare, narkomaner och om de konflikter som präglar det skotska samhället idag.

Trainspotting var en bok som skildrade heroinisters liv mer autentiskt och djupgående än vad någon annan tidigare gjort. Den boken råkade bli oerhört kommersiellt framgångsrik och senare film, något som jag inte tror att Irvine Welsh alls hade räknat med. Det känns som om att Porr är skriven för att bli kommersiellt framgångsrik, och för att filmatiseras. Men ändå har Welsh lyckats åstadkomma något unikt, en bok som är spännande och rolig men samtidigt tänkvärd och oerhört allvarlig. Jag kommer att följa hans författarskap med intresse.

Jag vill passa på att ge en eloge till översättaren Einar Heckscher. Eftersom jag försökt läsa Porr på originalspråket vet jag att Heckscher inte haft en lätt uppgift. Men den uppgiften klarade han galant.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback