Del 62 - Barnvakt på innebandy, och läser Östergren om Östergren

image280Jag har hållit mig hemma i stort sett hela tiden de senaste dagarna. Innan jag visar mig på offentliga platser skulle jag vilja ta reda på hur läget ligger med Syldaverna. Dean lyser med sin frånvaro, vilket inte är alls uppseendeväckande. Han är ofta som försvunnen i upp till två månader, så det behöver inte alls betyda att Gavrillo mördat honom.

Den enda utflykt jag har vågat mig på var att jag igår hängde med Björna till Collegium där han skulle spela två innebandymatcher. Det kändes som ett ganska säkert ställe att vistas på, jag betvivlar att Syldaviska gangsters spelar innebandy i Korpen. Björna hade hand om Jibrail igår, så han behövde någon som höll reda på hans son under matcherna.

Innebandymässigt var det ingen bra dag för mannen med världens största LHC-tatuering. Björna stod i mål. Första matchen fick de stryk med 8 -1, och andra matchen med 7 - 0.

Själv tycker jag att Björna är en ganska duktig målvakt, och de stora förlusterna berodde mycket på dåliga insatser av backarna.

När Björna duschade och bytte om så väntade jag och Jibbe utanför omklädningsrummet. Då gick det förbi en man som påminde lite om killen som driver min stampub.

Jibbe pekade då på honom och sa: King Kong...

Mannen hörde ingenting, men jag började givetvis asgarva och kunde inte sluta skratta på flera minuter. Inte särskilt pedagogiskt, men jag kunde inte hålla mig, och Jibbe blev överlycklig över att jag skrattade så mycket. Han tittade på mig och sa:
- Din lilla spjuver...
Exakt de ord jag brukar säga till Jibbe då han bara vill busa hela tiden, eller när han uppenbart driver med mig.

Mycket av tiden då jag suttit hemma har jag ägnat åt att läsa böcker. Jag gillar att läsa i novembermörkret och i veckan hittade jag två böcker på biblioteket som jag längtat efter att få läsa.

image281Den första boken var Östergren om Östergren av Stephen Farran-Lee. Det är en intervjubok, där Klas Östergren pratar om sina romaner i kronologisk ordning, bok för bok. Farran-Lee skriver i förordet att han inspirerats av böcker som Hitchcock om Hitchcock och Woody om Allen.

Klas Östergren har varit en av mina favoritförfattare sen jag var tonåring. Jag har läst alla hans böcker, och när jag tittade efter såg jag att inte mindre än sju av dem står i min bokhylla.

Stephen Farran-Lee hade skrivit mycket detaljerat och bra om varje bok innan  Klas fick uttala sig om samma roman. Bland annat var det mycket intressanta utdrag om den kritik som varje roman fått. Intervjuerna var uttömmande och hyperintressanta att läsa för mig som inte bara älskar Klas Östergrens böcker, utan även skriver själv.

Klas berättar om hur han levde då han skrev böckerna, hur han kom på historien och vilka speciella metoder som varje berättelse krävde.

Mina favoriter av Östergrens romaner är Fantomerna, Gentlemen, Fattiga riddare och stora svenskar, och Gangsters. Gentlemen och fortsättningen Gangsters, som Klas skrev 25 år efter den första delen, kan vara det bästa som någonsin skrivits på svenska.

Att läsa Östergren om Östergren gjorde mig sugen på att läsa om mina favoritromaner. Jag blev även sugen på att läsa om de böcker som jag inte gillat lika mycket, eftersom intervjuboken öppnade mina ögon för saker i dessa romaner som jag tidigare inte tänkt på.

Jag kommer nog inte att plöja hela Östergens författarskap igen den närmaste tiden, det skulle ta alldeles för mycket tid. Men jag kommer nog att läsa om Gangsters (som jag bara läst en gång eftersom den kom 2005) och Fattiga riddare och stora svenskar, eftersom det är minst tio år sedan jag läste den. Något som för övrigt förvånade mig var att det verkar som att Klas Östergren anser att Fattiga riddare och stora svenskar är hans sämsta roman, och han säger att han blir ledsen varje gång någon säger till honom att det är det bästa hans skrivit.

En annan effekt som jag fick av att läsa min favoritförfattare prata om sina böcker var att jag klart och tydligt insåg vad det är jag vill göra i livet. Jag vill inte köra truck, jag vill skriva romaner. Det är väl egentligen något som jag vetat hela tiden, men nu slog det mig som en orubblig sanning.

Jag rekommenderar alla som gillar Klas Östergren att läsa den här boken. Jag önskar att fler sådana här böcker skrevs. Att få läsa Uffe om Lundell, Dermot om Bolger eller Roddy om Doyle, är för mig att likna vid en våt dröm.

Om ni aldrig läst Klas Östergren är det något ni måste åtgärda omedelbart, och jag föreslår att ni börjar med Gentlemen.


image282Den andra boken var Åsa Linderborgs Mig äger ingen, en självbiografisk roman om Åsas uppväxt med en alkoholiserad, men mycket älskad farsa.

Jag har länge gillat Åsa Linderborgs artiklar på Aftonbladets kultursidor. När Mig äger ingen dessutom blev nominerad till Augustpriset kände jag att jag bara måste läsa den.

Nu har jag läst ungefär halva romanen, och redan nu känner jag att den kommer att få ett mycket högt betyg. Jag återkommer med en mer uttömmande recension då jag läst klart.


Kommentarer
Postat av: Valterego

bra som fan, Olof. De där stunderna av inspiration när man inte vill nåt annat av livet än att skriva är de bästa. Ska läsa om mitt rätt modesta Östergreninnehav. Morsan skriver om Åsa Linderborg på sin blogg http://linjela.blogg.se

Postat av: Valterego

Min kusin bloggar om Östergren:

http://koksilasten.blogg.se/1196094278_fantomerna.html#comment

//erik

2007-12-04 @ 10:46:38
URL: http://www.valterego.se
Postat av: Jonatan

Låter väldigt intressant! Intervju boken om Östergren kanske är nåt att önska sig i julklapp!

2007-12-05 @ 12:43:21
URL: http://koksilasten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback