En julkalender från Olof

image283I slutet av nittiotalet bestämde jag mig för att skriva en roman. Den blev klar 1999 och jag skickade runt den till ett antal olika förlag. Men det enda erbjudande jag fick var från ett förlag som ville att jag skulle betala tryckkostnaderna själv.

Romanen heter Jag har varit ensam förr, och när jag läser den idag så känns den ganska "ung". Vissa saker hade jag skrivit helt annorlunda idag. Men boken är skriven av den människan jag var då, och jag tycker att den där killen med långt hår, skägg, skjorta och trasiga jeans gjorde ett bra jobb.


Själv tycker jag att Jag har varit ensam förr, är alldeles för bra för att helt glömmas bort. Därför väljer jag att ge den till mina läsare som julkalender. Från och med första december kommer jag att publicera ett kapitel om dagen. Boken är 19 kapitel, men ett kapitel är så långt, att jag delar upp det på två dagar. Därför kommer ni att kunna läsa slutet den 20e december, dagen innan ni stämplar ut till en välförtjänt julledighet.


Ni kommer att kunna läsa min julkalender på http://olofberg.blogg.se/varitensam/

Istället för att berätta om romanen själv, så låter jag Valterego presentera den.
(FrankBegbie är mitt användarnamn på prosharks, där jag började publicera mina bloggar)

Olof



När jag själv började tala om att jag skulle skriva en bok, erbjöd FrankBegbie att låta mig läsa hans outgivna roman. Med viss tvekan tackade jag ja. Många är de som säger sig ha skrivit. Ofta är det bara ofullkomliga fragment, skelett av något som i bästa fall skulle vara halvdant. Så inte här. Mina farhågor skulle visa sig vara helt ogrundade.

Det är en jäkla skillnad på att skriva en blogg, och skriva en bok. Det är det som - mig veterligen - skiljer FrankBegbie från oss andra på nomineringslistan över årets bloggare. Den skillnaden är större än den som inte brinner för skrivandet kan förstå.


Jag har varit ensam förr är en helhet. Det är en riktig roman, med alla dess nödvändiga beståndsdelar. En genomgående handling, gedigna personporträtt och ett konsekvent språk.

Författaren har på ett imponerande sätt skapat en berättelse som hela tiden får en att vilja läsa lite till, samtidigt som igenkänningsfaktorn i alla fall hos mig framkallar olustkänslor. Det är en story om ensamhet, beroenden och relationer.

Det bästa betyget en bok kan få av mig, är att den framkallar viljan att skriva själv, att fullborda något. Det är ganska få böcker som lockar fram den känslan. Jag har varit ensam förr gör det definitivt.

Framför allt är det inget annat en jävligt bra historia, berättad på ett okomplicerat sätt.


- Erik "Valterego" Rosenberg


Kommentarer
Postat av: linjela

väntar med spänning på den 1 december

2007-11-26 @ 22:34:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback