Trumpetaren från Kramfors Jazzkapell räddade människoliv

The Claw på Prosharks (en pokersajt där jag brukar publicera mina bloggar) har skrivit en bloggserie om hjältar i världhistorien, som inte hyllats tillräckligt för sina insatser. Bloggserien heter Obesjungna hjältar, och The Claw har bjudit in mig som gästskribent. Så här kommer mitt bidrag i serien.


Ni som är regelbundna läsare av min blogg, vet att de personer jag beundrar brukar vara rockartister eller författare. Den här gången så har jag valt en musiker, men det är inte Bob Dylan, Sinead O'Connor eller Neil Young. Han är svensk, men det är inte Joakim Thåström eller Cornelis Vreeswijk.

Min hjälte gjorde en mer påtaglig insats med sitt instrument än vad någon av ovanstående välkända artister gjort. Mannen jag vill hylla var trumpetare och hette Tore Alespong.

Han föddes 1909 och började jobba som brädgårdsarbetare då han var elva år. Tore började tidigt spela trumpet, och sedan även andra blåsinstrument. För att dryga ut inkomsterna spelade han över hela Ådalen med Kramfors Jazzkapell.


Tore var just hemkommen från värnplikten, där han varit trumpetare i flottan, då han gick på fackmöte i Frånö Folkets Hus, kristihimmelfärdsdagen 1931.

På grund av upprepade lönesänkningar hade det varit mycket strejker i Ådalen den senaste tiden. Arbetarna var upprörda över att arbetsgivarna kallat in strejkbrytare. Därför kom det förvånansvärt många till det här mötet, runt 8000 personer.

Medan mötet pågick inne i folkets hus, bestämde sig arbetarna utanför för en spontan demonstration till Lunde sex kilometer därifrån, där ett gäng strejkbrytare var inkvarterade.

Demonstrationståget ringlade sig längs den smala grusvägen mot Lunde. I täten gick den 23 man starka orkestern, där vår hjälte var trumpetare.


image256
-Vi spelade Internationalen så det dånade mellan kullarna, sa Tore Alespong till tidningen Brand sextio år senare.

Orkestern spelade för fullt när demonstrationståget närmade sig Folkets hus i Lunde. Då dök plötsligt en militärtrupp till häst upp, och ställde sig tvärs över vägen.

Kaos utbröt, en fana föll över en häst som stegrade sig och en sergeant föll av hästen. Tore uppmanade sina kamrater i orkestern att gå ur tåget, så att de skulle kunna rädda sina värdefulla instrument.

Orkestern fortsatte att spela utanför tåget, då arbetarna längre bak i tåget fortsatte trycka framåt.

Ett pistolskott smällde av. Men någon skrek om lösa skott, så tåget fortsatte framåt. En kapten vid namn Mesterton dök upp med dragen pistol och Skrek "Eld!". En kulspruta började smattra och människorna försökte ta skydd nere i dikena. Orkestern slutade spela, och Tore såg hur en ung flicka föll ihop med blodet forsande längs benen.

Då fick Tore en idé. Han hade just kommit hem från värnplikten, och kunde de militära signalerna som ett rinnande vatten. Han tog ett par steg ut i vägen och gjorde något som för alltid ska ge honom en plats som hjälte i den svenska historien.
Tore höjde sin trumpet, och blåste eld upphör.

Allt stannade av, och det blev tyst igen. På grusvägen låg flera människor badande i blod.


Hela händelsen var över på någon minut. Den unga flickan dog liksom fyra andra arbetare, och fem skadades.


Som de flesta svenskar borde veta så är den här händelsen känd som Ådalen -31, och det är den sista gången som militär kallades in mot ett svenskt demonstrationståg. Det får aldrig hända igen.

Ingen vet hur många fler som kunde ha dött utan Tore Alespongs sinnesnärvaro och hjältemod.

Det har ofta diskuterats huruvida musik kan förända världen, och ingen kan väl helt bevisa om John Lennon hade någon faktisk roll i att avsluta Vietnamkriget. Men en sak är helt säker, Tore Alespong räddade bokstavligen människoliv med sin trumpet.


Vid den efterföljande rättegången efter Ådalen -31 blev de ansvariga militärerna frikända, men tre arbetare åtalades och dömdes.

Tore Alespong blev belönad för sitt hjältemod genom att även han blev åtalad, för missbruk av sina militära kunskaper. Han frikändes och blev inte straffad.


Tore Alespong dog 1995, och ligger begravd på Skogskyrkogården i Enskede församling i Stockholm.


De fem som dog vid skotten i Ådalen är:

Eira Söderberg

Oskar Berggren

Erik Bergström

Evert Nygren

Sture Larsson

-Glöm dem aldrig, sa Tore Alespong till tidningen Brand fem år före sin död.

Det ska vi inte göra. Och vi ska definitivt inte glömma trumpetaren från Kramfors Jazzkapell.


Del 58 - Firar truckkörkort och payday

Vid lunchtid igår blev jag färdig med truckkursen, och är nu behörig att köra truckar som tar laster upp till 10 ton. Innan vi gick hem kallpratade jag lite med en ung kille som också skulle ta truckkörkort. Precis som jag ville han ha kortet för att han hört att det fanns stora chanser att få jobb om man kan köra truck, men han hade finansierat sitt truckkort själv. Det skulle kosta över 5 000 spänn, så jag ska nog vara tacksam för att arbetsförmedlingen fixade det här åt mig.


Glad i hågen promenerade jag inåt stan. Den här veckan har jag varit duktig. Jag har skrivit bloggar, hållit i pubquizen och lärt mig köra truck. Det här måste vara min aktivaste vecka på över två år, och att jag fick mitt bidrag från försäkringskassan från fredagen kändes som en logisk liten vinst på slutet.

image252Jag kände för att fira, så jag ringde till Björna och föreslog en lunch.

Vi käkade pasta- och pizzabuffé i Filbytergallerian. Jag föddes undernärd och har i hela mitt liv aldrig vägt mer än 60 kg, men jag är en jävel på att äta mycket. Den Hemlige Brodern brukar kalla mig för Guldfisken. Om man matar en guldfisk så äter den så länge som du fortsätter mata den, även om fisken skulle dö på kuppen. Den Hemlige anser att jag är likadan, så länge det finns mat på bordet så tar jag gärna en portion till.

Dessutom gillar jag skarpt känslan av att vara totalt proppmätt, och avsluta måltiden med en kopp kaffe och en cigg. Så bufféer är något av ett paradis för mig.

Det var inte världens godaste buffé, men jag tryckte ändå i mig tre gigantiska portioner. Under måltiden så ringde Björnas mobil. Det var från en spritproducent, som utlyst en tävling för bartendrar, där det gällde att komponera en drink som innehöll deras nylanserade dryck.

Första priset var en resa till New York, och Björnas drink hade gått till final. Björnas skapelse Redberry rush hade vunnit i kategorien Pre-dinner, men hade tyvärr fått stryk på mållinjen i finalen. Så det blev ingen resa till The Big Apple för min vän, men han skulle få ett presentkort på en riktigt fin middag på en viss restaurang.


Efter maten gick vi till Myrorna. Jag var i desperat behov av en vinterjacka, eftersom den enda jag har inte bara är ful - den är dessutom åtminstone två storlekar för stor.

Jag hittade en riktigt snygg mörkbrun vinterrock i något slags fuskskinn. Den satt perfekt och kostade bara två hundra, så jag slog till.

I kön till kassan mötte jag min granne Kjella. (Jag har berättat om honom förr. Han gillar gamla saker och sjunger swing och rockabilly). Han hade hittat den finska filmen Luffarvalsen från 1941 på video. Det fanns ingen svensk text, men Kjella var ändå helnöjd med sitt köp, och sa att han kunde gissa vad de finska skådespelarna sa.


Björna var tvungen att hämta Jibbe på dagis, så vi skildes åt. Jag ville fira lite till och kom att tänka på att det var länge sen jag drack en Guiness. Så jag styrde stegen mot Hamlet.

När jag kom dit så satt Steven, Erik och Månne redan vid ett bord. Jag beställde en pint av min absoluta favoritdryck och slog mig ner med dem.

image254Efter en stund dök Köttet upp med sin tvååriga dotter i en barnvagn. Köttets dotter Linn visade sin nyinköpta leksak för Månne. Det var en späckhuggare i plast. Månne kände lite på späckhuggaren, tittade sen vänligt på Linn och sa: Vad säger Späckhuggaren?

Linn såg lika förvirrad ut som vi andra, ingen av oss visste hur en späckhuggare låter.

Då lade Månne huvudet på sned, tittade fortfarande vänligt på Köttets avkomma, och ansträngde sig för att med största möjliga inlevelse låta oss höra späckhuggarens läte...

-Mmmmjjjjaaaaauuuuuuuuuuuuu....

Jag vet att man inte ska driva med barn, men jag och Erik fick ett skrattanfall som varade i flera minuter.

När vi slutat skratta försökte vi vara lite sjysta mot Steven och pratade engelska. Vi diskuterade en bekants förhållande med en tjej från London, och Steven ville framhäva att han tyckte att tjejen ifråga var riktigt snygg. Vi andra höll med. Månne var väl på skämthumör igår, för han kände sig manad att säga vad vi andra svenskar vid bordet tänkte.

-That is very strange. Because english women are very ugly...

Det blev ett nytt asgarv. Steven blev först lite förbannad, men eftersom stämningen var allmänt trevlig så förstod han att vi drev med honom.

Jag sög på min Guinness i cirka en timme (det svarta guldet ska avnjutas sakta) och tog sen bussen hem.


image255Då jag kom hem surfade jag lite. I
Aftonbladet läste jag att det kommit en intervjubok, där Klas Östergren pratar om sitt författarskap, bok för bok. Jag anser att Östergren mycket väl kan vara Sveriges bästa nu levande författare, och den här boken verkade mycket intressant. Nyligen avslutade jag Klasas senaste roman Orkanpartyt. Den var inte riktigt så suverän som Östergrens tidiga mästerverk, men helt klart en kanonbra roman där de gamla nordiska Gudarna spelade avgörande roller.

Eftersom jag skriver själv, och även gjort mina tappra försök att få en roman publicerad, så älskar jag att läsa om vad mina favoritförfattare säger om sitt skrivande. Omedelbart gick jag in på bibliotekets sida, och lade denna intervjubok som inköpsförslag.


På kvällen gick jag upp till Den Hemlige brodern och såg på TV. Som vanligt väntade vi på The Wire som började halv elva. Det var inget speciellt att se innan dess, så vi kollade på lite gamla sketcher med Galenskaparna på youtube.


I DN idag så läste jag att Dylan ska ställa ut sin konst i en stad i Tyskland. Ni kanske undrar hur fanatisk jag är i mitt intresse för Bob, så jag kan säga att det finns gränser. Jag åker inte till Tyskland för att se en enstaka konstutställning. Men om det var i Stockholm, skulle jag nog åka dit.


"Amerikaner anses vara dumma, stora i käften och arroganta"

image251Igår hittade jag en mycket underhållande sida på nätet. Sidan heter conservapedia, och är ett slags upplagsverk i stil med wikipedia. Den drivs av konservativa kristna i USA, som tycker att wikipedia är alldeles för liberala.


Conservapedia är väldigt vinklade då de väljer rubriker och vilken del av sanningen de berättar. Under ateism finns rubriker som "Atheism and Communism" och "Atheism and mass murder". Den senare rubriken är givetvis avsedd att sätta likhetstecken mellan massmord och brist på religion. Men själva texten under rubriken är faktiskt inte helt vansinnig. Artikeln erkänner att oerhört onda dåd begåtts i religionens namn, men påpekar att massmord också begåtts av ateistiska regimer. Jag har svårt att påstå något annat.

Under rubriken "Reasonable explenations for atheism" blir conservapedia rent av bisarra i sina argument. Deras försök att förklara varför någon skulle göra det ofattbara och överge deras älskade religion blir oerhört tragikomiska.

Moraliskt förfall är enligt författarna en orsak till ateism, både för individen och hela samhällen. Andra anledningar till den förhatliga ateismen kan också vara att ytliga människor bekänner sig till ateismen för att imponera på andra. En ateist kan ha varit påverkad av en frånvarande fader under uppväxten, eller som liten haft negativa erfarenheter av kristna människor.

Men den bästa förklaringen måste ändå vara att ateisten i vissa fall lider av en oförmåga att ta till sig och dra slutsatser av fakta!

En helt underbar förklaring i mina ögon. Vi som inte tar till oss av propagandan från den kristna högern, är helt enkelt dumma i huvudet.


image250
När conservapedia skriver om homosexualitet är det inte längre tragikomiskt, utan riktigt otäckt. Artikeln inleds med några vidriga bibelcitat, som propagerar för att homosexuella handlingar ska bestraffas med döden.

I vanlig ordning beskylls homosexuella för promiskuitet och artikelförfattarna påstår att det är vanligt att bögar mördar varandra. (Lägg märke till att de inte påstår att det är vanligare än att heterosexuella mördar varandra. Det skulle vara en uppenbar lögn som är alldeles för lätt att slå hål på. Att påstå att en företeelse är "vanlig" eller att "många" gör en viss sak, är fullständigt ihåligt och betyder ingenting.)

Jag orkar inte gå in på alla vidriga lögner som conservapedia påstår om homosexuella. Men de hävdar att bögar är skyldiga till spridningen av AIDS, liksom att de står för den största spridningen av de flesta andra könsjukdomar.

Under rubriken "Homosexuality and media" påstår conservapedia att homosexuella infiltrerat media så till den milda grad, att de styr rapporteringen om allt som rör bögar och lesbiska.

De som inte håller med Den Krista högern är antingen dumma i huvudet (som vissa ateister) eller också har de fått fel information på grund av konspirationer inom media. Denna argumentionsteknink är mycket intressant, men också väldigt farlig. I samma anda skriver Conservapedia att Homofobi är ett uttryck som används av Gay-aktivister för att smutskasta alla som vågar opponera sig mot de homosexuella. De konservativa kristna vill inte medge att det är de som sprider hatpropaganda. Istället framställer de sig som offer, som blir smutskastade av de mäktiga homosexuella som kontrollerar media.

När jag kollar vad detta så kallade uppslagsverk skriver om mitt hemland, så blir läsningen underhållande igen. Jag läser att 80% tillhör Svenska kyrkan, en väldigt annorlunda kyrka som viger homosexuella. Conservapedia berättar för mig att Svenska kyrkan är väldigt liberal ( ett skällsord för artikelförfattarna) som varken protesterar mot aborter eller skilsmässor.

Jag läser att socialismen är stark i Sverige och att inte ens den moderate statsministern Fredrik Reinfeldt vill gå ifrån Den Svenska Modellen. Vidare skriver conservapedia att alla svenskar har rätt till ett hem, mat, vatten och kläder.

Utan att mena det, så ger detta högerkristna uppslagsverk en mycket positiv bild av Moder Svea, och för en gångs skull så önskar jag att det de skriver är sant.

En typisk svensk är tyst och artig, och detta kan misstolkas som att svensken är kall, dum, och lider av en allmän brist på kunskap. De högerkristna kan läsa att det visserligen stämmer i vissa fall. Men inte oftast, denna tysthet är svenskarnas sätt att visa varandra respekt.

I slutet på avsnittet om den svenska kulturen blir det riktigt komiskt, men jag kan inte säga att Conservapedia har helt fel. De skriver att rasism inte är acceptabelt i Sverige med ett undantag. Amerikaner anses vara dumma, stora i käften och arroganta.

Enligt det högerkristna uppslagsverket skulle det kunna bero på USA:s utrikespolitik.


Kanske ligger nåt i det....


Del 57 - Håller i pubquizen

Eftersom jag kört truck hela dagen, så var jag bara hemma någon timme innan det var dags för pubquizen. Inte helt oväntat så ringde Birne och ville göra sällskap ner till stan. Han hade jobbat hela helgen, och lämnat ungarna till deras mor på morgonen, så nu ville han ta ett par bira. Precis som för Ulven, så har det slumpat sig så för Birne att pubquizen alltid sammanfaller med hans barnlediga vecka. Därför förutspår jag att Birne kommer att vara Alliansens (mitt lag) maskot vid de flesta tillfällen den här säsongen.


image248Då vi kom ner till royal arms var Skomakarn, Ulven och Kalle redan där. Kalle gav mig en CD med Kapten Röd, eftersom vi ska se honom på L´Orient nästa vecka.

Vi snackade lite om sista avsnittet av Sopranos. Både Ulven och Kalle tyckte att slutscenen var magnifik, men hade precis som många andra blivit lite förvirrande av den. Skomakarn, som också är ett Sopranosfan, berättade att han jobbat hårt hela dagen med grejer som behövde göras i sommarstugan. Han hade inte ätit något på hela dagen, och när han var klar hade han proppat i sig en gigantisk portion spaghetti med gräddbaserad pastasås.

Det sista han mindes var att han i väntan på Sopranos sett på Aktuellt och att klockan varit 21.12. Sen hade han infallit i vad han kallade för "gräddkoma" och inte vaknat förrän kvart i elva. Efter åtta säsonger hade han lyckats missa sista avsnittet.


Vi drog igång strax efter sju med första grenen som var allmänbildning, och jag var faktiskt lite nervös för hur mina frågor skulle bli mottagna. Medan lagen kämpade, så fick jag översätta alla frågor till ett lag med tre engelsmän. Det blev väl lite svengelska ibland eftersom jag var helt oförberedd på detta, men jag tror att det gick bra. De tre engelsmännen tänkte nog vara med på quizen i framtiden, så då får vi väl se till att ha två blad med frågorna på engelska.

Alliansen var bara tre personer på allmänbildningen. Jag hade som sagt gjort frågorna, Gorben jobbade över, den Hemlige Brodern var pank, och Boström kunde heller inte komma. Trots det lyckades de vinna första grenen. Det kändes lite pinsamt att det var mitt eget lag som vann. Men ingen reagerade på det, utan jag fick faktiskt allmänt positiv respons.

Andra och tredjelaget hade båda åtta poäng, men PPPP kammade hem andrapriset, eftersom de var de enda som visste hur många gånger USA förklarat krig sen andra världskriget.


image247På andra grenen som var musik fick jag delta. Jag blev lite imponerad av att Kalle lyckades klippa en Tom Waits låt redan innan Tom hade börjat sjunga.

Mitt lag lyckades ta ännu en förstaplats. Som jag tidigare skrivit så sparar vi alla prispengar till den avlutande julquizen. Det ser ut som att det kommer att bli ett riktigt kalas för oss, och Kalle började redan igår prata om att han nog måste ta ut en semesterdag dagen efter säsongsavslutningen. Skomakarn och Ulven hade samma funderingar.

På sporten hade jag som vanligt inte mycket att tillföra, och det var också där mitt lag blev utan prispengar.

Den sista grenen var film, musik, tv och böcker. Där hade jag gjort någorlunda enkla a-frågor, men följde sen upp med en mycket svårare b-fråga, för dem som har specialkunskaper i ämnet. Innan jag delade ut frågorna så berättade jag att jag varit lite orolig för att den sista grenen skulle vara för svår, men att Den Hemlige Brodern faktiskt på egen hand lyckats klura ut 18 frågor av tjugo.

Nu är det visserligen så att jag och Den Hemlige känner varandra extremt väl, och att jag hela hans liv tvingat på honom kunskaper som jag anser viktiga. Men om en ensam kille utan högre utbildning kan få så många poäng, så ska inte lag med fem eller sex deltagare behöva klaga på att det är för svårt.

Jag gick omkring lite i lokalen och lyssnade på när lagen diskuterade. Då hörde jag Skomakaren mumla något om alla rätt.

Då jag rättade så upptäckte jag att mitt lag inte alls hade full pott, utan fick nöja sig med en andraplats. Vinnare blev PPPP, som är ett lag som till viss del består av mina forna arbetskamrater, från den tiden jag jobbade med att lura av folk pengar vid Black Jack-bord.

Det var skönt att inte mitt lag tog förstapriset på båda grenarna jag skrivit, det hade blivit lite konstigt.


King Kong bjöd mig på ett par öl som tack. Då jag pratade med folk ur de andra lagen så fick jag idel beröm, och de flesta verkade vara nöjda med frågorna. Det kändes bra, och jag kan gärna ta på mig att hjälpa till med quizen fler gånger.

Det är faktiskt inte helt oprobelmatiskt att göra frågesport. Det får inte vara alltför svårt, för då tycker inte deltagarna att det är roligt. Men eftersom det kan vara sex personer i varje lag, så får det heller inte vara alltför rätt. Då riskerar man att flera lag får full pott, och det skulle bara bli jobbigt med en massa utslagsfrågor.


Kalle, Skomakarn och Ulven skulle jobba dagen efter, så de gick hem ganska snart. Jag stannade en stund till och snackade med Pernilla, Birne och Anne. Pernilla har gått med i Annes lag Ladies of Royal arms, och hade den här kvällen deltagit för första gången.

Anne och Birne började snacka om att gå vidare till Maxim. Men jag gick faktiskt hem redan innan puben stängde.

image249För övrigt läste jag i 
DN att Åsa Linderborg blivit nominerad till Augsutpriset för sin bok Mig ägen ingen. Jag hoppas att hon vinner. Jag har inte läst boken ännu, men har länge gillat hennes artiklar på Kultursidorna i Aftonbladet. I de tidningar jag läser är Åsa Linderborg min absoluta favoritskribent, dessutom är hon jävligt snygg. Jag ska ställa mig i kö på Mig äger ingen, på biblioteket idag.

Om ni är intresserad av att läsa frågorna jag hade gjort till quizen, så finns de här nedanför...


Quizfrågorna

En del av er kanske är gillar frågesport. Därför kan ni här se de frågor jag hade gjort till pubquizen. Frågorna är avsedda för lag med upp till sex personer, och kan därför verka lite svåra för en ensam deltagare.
Prova gärna själva och se hur mycket ni kan. Facit finns nedanför bilden.

Allmänbildning

1.           a) Vad kallades spritförbudet i USA?

              b) Vilket år upphörde det?


2.          Vilket europeiskt land införde kvinnlig rösträtt först 1971?


3.          Vad innebär sjukdomen hemokromatos?


4.          a) Vad hette Buddha egentligen?


              b) Vad betyder Buddha?


5. a) Vilket årtionde försökte Sverige med sommartid första gången?


     b) Vilket år införde vi sommartid permanent?


6.  Vilken biblisk figur var förpliktigad att göra sin brors änka med barn, men lät säden spillas på marken?


7.  Vilka blev mördade av följande personer? 0,5 poäng per rätt svar

    a) John Wilkes Booth b) Mark Chapman

    c) Jack Ruby d) Gavrilo Princip

8.  På vilket berg fick Moses stentavlorna med tio guds bud?


9.  Hur många gånger har USA förklarat krig sen andra världskriget?


10.Familjen Chapman från Newcastle har tvingats flytta tre gånger de senaste åren på grund av trakasserier. Deras barn har fått stryk, deras fönsterutor har blivit krossade, och deras hus har sprayats med slagord. Varför trakasseras familjen?


Film, musik, tv och böcker

  1. a) Vad heter filmen från 1979 med Marlon Brando, som är baserad på Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta?

b)          Vad heter Marlon Brandos rollfigur i filmen? Efternamnet räcker.


2.    a) Bob Dylan skrev en av sina största hits speciellt till filmen Pat Garett and Billy the Kid från 1973.. Vad heter låten.

    b) Vem regisserade filmen (Han regisserade även Det vilda gänget från 1969)?

    3. a) Vem regisserade den svenska filmen En kärlekshistoria från 1970?
    b) Vad har den manlige huvudrollen för fortskaffningsmedel?

4.         a) Vilken tv-serie som gjorde succe i början av nittiotalet innehöll dessa figurer: Donna Hayward, Audrey Horne, Leo Jonsson och Harry Truman?

    b) När serien var slut gjordes en film som utspelade sig innan serien började. Vad hette filmen?

5.          a) Vem gjorde 1995 den akustiska skivan Ghost of Tom Joad?

    b) Tom Joad är huvudperson i en av amerikas främsta romaner. Vad heter boken, och vem skrev den?


6.          a) Vilken svensk succéroman från 1976 handlade om bland annat Jonny, Linnea, Bart och Harald? Titel och författare

    b) En känd författare, journalist och feministisk debattör förekommer i boken. Som svar skrev hon romanen Svensson, Svensson, där hon ger sin version av deras förhållande. Vad heter hon?

7.           a) Vilket svenskt band gjorde 1978 skivan We´re only in it for the drugs?

    b) Enkelt kanske. Men vem gjorde skivan We´re only in it for the money 1968?

8.          a) Vem skrev manus till tv-serien Upp till kamp och filmen Bäst i Sverige?

    b) Författaren har skrivit fyra andra tv-serier. Vilka?


9.          a) Vilken konstnär blev skjuten av Valerie Solanas 1968?

            
             b) Vad heter manifestet som Solanas skrev?


10. a) Den irländske konstnären Jim Fitzpatrick målade 1968 ett porträtt som blev spritt över hela världen, och fortfarande syns på t-shirtar. Vem föreställer porträttet?

    
      b) Han har också gjort målningar som använts till skivor av ett rockband och en soloartist. Vilka?

image245

"LHC-mongo i papperskorg", ett verk av den stora fotokonstnären Björn Pettersson.

Allmänbildning

1.           a) Vad kallades spritförbudet i USA? Prohibition

              b) Vilket år upphörde det?    1933


2.          Vilket europeiskt land införde kvinnlig rösträtt först 1971?   Schweiz


3.          Vad innebär sjukdomen hemokromatos? Kroppen kan inte göra sig av med järn


4.          a) Vad hette Buddha egentligen? Sidharta Gautama


              b) Vad betyder Buddha?   Den upplyste


5. a) Vilket årtionde försökte Sverige med sommartid första gången? 1910-talet


     b) Vilket år införde vi sommartid permanent?  1980


6.  Vilken biblisk figur var förpliktigad att göra sin brors änka med barn, men lät säden spillas på marken?

    Onan

7.  Vilka blev mördade av följande personer? 0,5 poäng per rätt svar

    a) John Wilkes Booth Abraham Lincoln  b) Mark Chapman   John Lennon

    c) Jack Ruby Lee Harvey Oswald             d) Gavrilo Princip      Franz Ferdinanand

8.  På vilket berg fick Moses stentavlorna med tio guds bud? Sinai


9.  Hur många gånger har USA förklarat krig sen andra världskriget? Inte en enda gång


10.Familjen Chapman från Newcastle har tvingats flytta tre gånger de senaste åren på grund av trakasserier. Deras barn har fått stryk, deras fönsterutor har blivit krossade, och deras hus har sprayats med slagord. Varför trakasseras familjen?

Hela familjen är rödhåriga


Film, musik, tv och böcker

  1. a) Vad heter filmen från 1979 med Marlon Brando, som är baserad på Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta?   Apocalypse now

b)          Vad heter Marlon Brandos rollfigur i filmen? Efternamnet räcker.    Kurtz


2.    a) Bob Dylan skrev en av sina största hits speciellt till filmen Pat Garett and Billy the Kid från 1973.. Vad heter låten.      Knocking on heavens door

    b) Vem regisserade filmen (Han regisserade även Det vilda gänget från 1969)?
    Sam Peckinpah
    3. a) Vem regisserade den svenska filmen En kärlekshistoria från 1970?
              Roy Andersson
    b) Vad har den manlige huvudrollen för fortskaffningsmedel?  Moped

4.         a) Vilken tv-serie som gjorde succe i början av nittiotalet innehöll dessa figurer: Donna Hayward, Audrey Horne, Leo Jonsson och Harry Truman?  Twin peaks

    b) När serien var slut gjordes en film som utspelade sig innan serien började. Vad hette filmen?  Fire, walk with me

5.          a) Vem gjorde 1995 den akustiska skivan Ghost of Tom Joad?  Bruce Springsteen

    b) Tom Joad är huvudperson i en av amerikas främsta romaner. Vad heter boken, och vem skrev den?  Vredens druvor, John Steinbeck


6.          a) Vilken svensk succéroman från 1976 handlade om bland annat Jonny, Linnea, Bart och Harald? Titel och författare     Jack, Ulf Lundell

    b) En känd författare, journalist och feministisk debattör förekommer i boken. Som svar skrev hon romanen Svensson, Svensson, där hon ger sin version av deras förhållande. Vad heter hon? Maria-Pia Boethius

7.           a) Vilket svenskt band gjorde 1978 skivan We´re only in it for the drugs? Ebba Grön

    b) Enkelt kanske. Men vem gjorde skivan We´re only in it for the money 1968?  Frank Zappa

8.          a) Vem skrev manus till tv-serien Upp till kamp och filmen Bäst i Sverige? Peter Birro

    b) Författaren har skrivit fyra andra tv-serier. Vilka? Hammarkullen, Det nya landet, Den första zigenaren i rymden och Kniven i hjärtat


9.          a) Vilken konstnär blev skjuten av Valerie Solanas 1968?  Andy Warhol

            
             b) Vad heter manifestet som Solanas skrev?  Scum-manifestet (Society for Cutting Up Men)


10. a) Den irländske konstnären Jim Fitzpatrick målade 1968 ett porträtt som blev spritt över hela världen, och fortfarande syns på t-shirtar. Vem föreställer porträttet?    Che Guevara

    
      b) Han har också gjort målningar som använts till skivor av ett rockband och en soloartist. Vilka? Thin Lizzy och Sinead O'Connor

Del 56 - Looking for the heart of a saturday night

image241Tell me is the crack of the poolballs, neon buzzin?
Telephone's ringin'; it's your second cousin
Is it the barmaid that's smilin
' from the corner of her eye?
Magic of the melancholy tear in your eye.

Makes it kind of quiver down in the core
'Cause you're dreamin' of them Saturdays
that came before
And now you're stumblin'
You're stumblin' onto the heart of Saturday night

 (Looking for) The heart of a saturday night,
Tom Waits



Efter att jag käkat ringde Ulven. Han hade kommit på att det var över fem veckor sedan han var ute och svirade en lördagskväll. För mig var det ännu längre sen, så vi bestämde oss för att åka ner till puben vid tiosnåret.

Tiden innan dess fördrev jag med att läsa i Orkanpartyt av Klas Östergren. Jag har nu läst halva boken, och Klas har inte gjort mig besviken. Jag tycker att Östergrens tidiga romaner var helt suveräna. Men sedan skrev han ett antal romaner som visserligen var bra, men absolut inte kunde mäta sig med Gentlemen eller Fattiga Riddare och stora svenskar. Häromåret tyckte jag att han gjorde en storslagen comeback då han efter 25 år skrev fortsättningen på Gentlemen, romanen Gangsters. Det var en fröjd att få återse karaktärer som man gillat flera decennier tidigare, och äntligen få veta hur det gick för dem.

Jag har nu läst lite mer än halva Orkanpartyt. Hittills verkar den mycket lovande, och jag återkommer med en recension när jag är klar.


image243Då jag väntade på bussen slog jag mig i slang med ett sällskap som var på väg till någon slags oktoberfest på Cupolen. Då jag sa att jag var på väg till royal arms frågade en tjej om jag var LHC-fan. Jag sa som det var, att jag är mer intresserad av öl än av hockey, men att jag givetvis håller på Linköping eftersom det är min hemstad.

Tjejen sa då att hon höll på Djurgården. Hon var inte från Stockholm, utan hade bott i Linköping hela sitt liv. Anledningen att hon höll på Djurgården var att hon hejat på dem sen hon var liten, och inte tänkte byta lag.

Jag känner många som höll på Färjestad, Björklöven eller Djurgården på den tiden ingen kunde drömma om att LHC skulle komma upp i elitserien - än mindre spela SM-final. Men då Linköping äntligen gick upp, tog deras lokalpatriotism över.

Jag tycker att det är självklart att man stöder laget från sin hemstad, och tycker faktiskt att det är nästan löjligt att hålla på ett Stockholmslag om man aldrig bott där. Det sa jag också till tjejen. Jag drog jämförelsen att det säkert funnits många som hejat på tillexempel Brasilien i fotbolls-VM på den tiden då Sverige inte kvalificerade sig, men att det är nu självklart att vi alla håller på Sverige.

Givetvis lyckades jag inte övertala tjejen att bli clubbensupporter, och jag insåg själv det meningslösa med att diskutera idrott med en full tjej jag inte kände. Så jag lät saken bero.


image244När vi kom ner till puben slog Ulven och jag oss ner i baren, och höll den platsen tills det stängde. Redan när vi kom satt P där. Hon berättade att hon hade träffat en kille i tre månaders tid, och att hon faktiskt trodde att hon var kär. Detta verkade göra P mer förvirrad än glad, och jag förstod henne faktiskt. Jag har ett antal polare som precis som jag oftast varit singlar eller haft korta, ganska lösa förhållanden. Att då byta livsstil när det är flera år sen man fyllde 30, kan nog vara en chockerande upplevelse.

Jag bestämde mig för att jag måste upplysa Birne om P:s belägenhet. Han och P har nämligen en pakt, som säger att om ingen av dem har fast förhållande när de fyller 40, så ska de gifta sig med varandra. 40-strecket närmar sig med stormsteg, så Birne måste nog se sig om efter andra alternativ.

Jag skrev i en tidigare blogg, att jag kommit fram till att det är ganska meningslöst att gå på nattklubb, och att det är bättre att gå hem när puben stänger. P har tagit den här filosofin ett steg längre. Hon berättade för mig för några veckor sedan, att hon nu bestämt sig för att om hon ska gå till puben så går hon dit redan på eftermiddagen, och alltid ska gå hem innan klockan elva. Hon höll sitt löfte, och gick hem redan 22.30.

Tubbe Tam och Bokka dök upp strax efter elva. De hade varit hemma hos Köttet och hinkat bira. Snackade lite med Tubbe, och han upplyste om att det nu är mindre än en månad tills han ska bli far.

Nu är det en övervägande majoritet av min bekantskapskrets som har ynglat av sig. Om inte något radikalt händer får jag väl snart fundera på att adoptera. Numera kan ju även ensamstående göra det. Fast då är det kanske bättre att jag ingår någon slags pakt med någon tjej jag känner, och skaffar barn med henne. Jag vill också ha barnlediga veckor med ungkarlsliv, som Birne och Ulven.

Jag diskuterade faktiskt en sådan pakt med en tjej jag känner, förra sommaren. Även vi beslutade att det var 40årsstrecket som var den magiska gränsen. Om vi inte hade förhållanden på annat håll på min 40årsdag - tjejen ifråga är fem år yngre än jag - skulle vi skaffa en knodd. Vi skulle inte ha något förhållande, utan ha delad vårdnad om vår avkomma. Den tjejen var också vänlig nog att utesluta insemination, och lovade att ge mig en natt jag aldrig glömmer i 40årspresent. Tyvärr har jag förlorat kontakten med den tjejen. Det var en sjyst tjej som såg jävligt bra ut, och mina förhoppningar var att det skulle behövas otaliga försök innan hon blev på smällen.


Eftersom Ulven och jag hade bestämt oss för att göra ett riktigt lördagsfirande, så bröt jag mot mitt löfte om att aldrig gå på nattklubb, och vi gick vidare till Maxim.

Jag slapp betala inträde eftersom jag jobbade på Maxim då det hette Basement, men för Ulven kostade det 80 spänn. Det var dåligt med folk, och allmänt tråkigt där inne. Så när Lady Wolf ringde, så gick vi upp till Hamlet för att möta henne.

På Hamlet hände inget speciellt, förutom att jag träffade Martin Oi som jag inte sett på ett halvår. Jag tycker att Hamlet är ett bra ställe på eftermiddagarna, men på nätterna trivs jag inte alls där.

Jag kom hem någon gång efter två, utan att ha blivit allt för berusad. Som vanligt tänkte jag att jag lika gärna kunde gått hem när puben stängde. På royal arms har jag rabatt på bärsen, och det är trevligt folk där som jag känner. Nattklubbar är inte min grej längre.

Bilden ni ser är inte tagen igår. Men eftersom den både Björna och Ulven syns, så tyckte jag den passade.
Den officiella LHC-loggan är ritad och designad av Ulven.


Jag har rätt att kritisera Bono, även om han skänker pengar till Afrika

Igår skrev jag ett inlägg i min blogg om att U2, ska bygga en 120 m hög skyskrapa i Dublin som ska heta The U2 tower. (Läs DNs artikel här:  http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=705604  ) Mitt inlägg var ganska kritiskt, och jag avslöjade att jag stör mig på Bono, och tycker att han lider av Jesuskomplex och hybris.

image237Idag när jag tog min morgonsurf, upptäckte jag att redan på förmiddagen haft rekordmånga besökare på min blogg. Att kritisera Bono var tydligen något som upprör många människor. Jag har fått ett flertal kommentarer på mitt inlägg. De flesta försvarar Bono, och en kille insinuerar att jag skulle vara kommunist och al-qaida-anhängare.

Jag skrev mitt inlägg ganska slarvigt igår, för jag ville snabbt få ut en kommentar om detta Babels torn som ska byggas i Dublin. Därför tänkte jag nu skriva lite mer om varför jag stör mig på Bono.


Först vill jag påpeka att jag inte har något emot att en stad hyllar sina konstnärer, poeter och rockartister. Statyn av Evert Taube utanför Gyllene freden, är en smakfull hyllning till en av våra största vispoeter, och Cornelis förtjänar också en staty.

Men smakfullhet är ett nyckelord i sammanhanget, och när vi börjar snacka om 120 meter höga skyskrapor har vi en lägre nivå av smakfullhet än Elvis under hans Las Vegas-period.

När idén till hyllningen dessutom inte kommer från stadens invånare, utan från den som vill hyllas, så luktar det psykopatisk diktator lång väg. Att bygga stora statyer av sig själva var något som Stalin och Saddam Hussein sysslade med, och jag vidhåller att hela idén med att bygga landets högsta torn och döpa det efter sig själv, är något vi skulle tycka var helt bisarrt om Kim Il Jong gjorde det.


Nu till Bonos insatser för en bättre värld. Jo, det är bättre att han använder sina pengar till världsförbättrande åtgärder, än att han knarkar upp dem som andra rockstjärnor.

Men jag tror att Bono gör det han gör av helt egoistiska orsaker, för att göda sin hybris och sitt Jesus komplex.

Under Joshua Tree turnén så avbröt Bono konserten mitt under en låt, och började skrika i mikrofonen om att en kille på första raden höll på att kvävas att publiktrycket. Publiken runt om den stackars killen hjälpte honom, och han blev utdragen av vakterna helt välbehållen. En journalist såg hela incidenten och tänkte skriva en artikel om vilken ansvarstagande rockstjärna Bono var. Han skrev aldrig den artikeln. Några dagar senare gick journalisten nämligen på ännu en U2-konsert, då exakt samma sak inträffade, och det var precis samma kille som höll på att kvävas även denna gång.

Detta måste betecknas som bedrägeri, och det är precis samma taktik som så kallade helbrägdagörare och andra bluffmakare använder sig av.


image239Bono skulle aldrig ta ställning i några kontroversiella frågor, och absolut inte göra något som riskerar att U2 säljer färre skivor.

Siobhan påstår att Sinead O´Connor rev sönder bilden av påven på grund av en personlig vendetta mot katolska kyrkan. Sineads ilska var nog djupt personlig, men hon gjorde det hon gjorde för att uppmärksamma att katolska kyrkan skyddade pedofilpräster. Jag tror att hon gjorde en insats för att uppmärksamma denna skandal. Dessutom riskerade Sinead hela sin karriär då hon rev sönder bilden av påven, något som Bono aldrig ens skulle fundera över. Bono vill frottera sig med makten till varje pris, och bryr sig inte alls om vilken politik dessa makthavare för.


Jag håller med om att mottagarna av Bonos hjälp antagligen inte bryr sig om, huruvida han har hybris eller inte. Men jag förbehåller mig ändå rätten att kritisera Bonos personlighet, och reagera när han bygger vulgära monument över sig själv. Därmed har jag inte sagt att han ska sluta skänka pengar till Afrika.


När Bono (med hjälp av många andra) lyckades genomdriva skuldavskrivningar för de fattigaste länderna i världen, så var det en stor insats. Men den är inte så stor som många tror, och när Bono snackar om att utrota fattigdomen, så tar han sig själv på lite för stort allvar.

Vad som hände var att de länder som fick sina skulder avskrivna nu slipper betala amorteringar på extremt höga summor, men samtidigt så sänktes biståndet till dessa länder med exakt samma summa som de tidigare betalade i amorteringar. Dessa u-länder blev befriade från skuldfällan, och det är mycket bra. Men det var ett nollsummespel som inte kostade en cent för västvärldens rika länder.


Nu har Bonos hybris gått fullständigt över styr

image233Jag har alltid stört mig på U2:s sångare Bono. Mannen verkar ha kraftig hybris och något slags Jesus komplex. Hans image är att han ska stödja de fattiga världen över, men samtidigt skakar han hand med några av de värsta mördarna som styr vår värld. Han är en riktig opportunist, och tar bara upp frågor som han vet kommer att bli populära bland fansen. Bono skulle aldrig göra som till exempel Sinead O`connor, som rev sönder en bild av påven i direktsändning, eller Steve Earle som skrev en låt om den så kallade USA-talibanen John Walker Lindh.
Han gör gigantiska insamlingar till svältande i Afrika,  men han skulle aldrig protestera mot Irakkriget. Bono vill både vara hjälte, och samtidigt hålla sig väl med världens makthavare.

Nu har Bonos hybris till slut gått totalt över styr. I DN idag ( 
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=705604  ) läste jag att U2 ska bygga en skyskrapa i Dublin. Skyskrapan kommer att bli 120 meter hög och därmed Irlands högsta byggnad. Skyskrapan ska heta The U2 tower.

image236Att bygga landets högsta byggnad, och sedan döpa den efter sig själv, är något som Nordkoreas diktator Kim Jong Il skulle kunna få för sig.

Hur fan kan myndigheterna på Irland gå med på att ett enskilt rockband ska dominera stadsbilden på det här sättet?

Om Dublin ska hylla sina rockartister, så borde de istället bygga en stor staty av Sinead O´Connor. Hon är inte bara världens vackraste kvinna, hon är också världens bästa kvinnliga rockartist.  Även Phil Lynnot, Christy Moore och Shane McGowan borde hyllas. Men Bono borde jagas bort från Irland, på samma sätt som Saint Patrick fördrev ormarna.


Tillagt efteråt:

Jag har fått många kommentarer om detta inlägg. Eftersom jag skrev det här inlägget snabbt och lite slarvigt, så har jag gjort ett längre inlägg, där jag ger en bättre och mer uttömmande förklaring till vad jag tycker om Bono och The U2 tower.
Läs gärna på


http://olofberg.blogg.se/2007/october/jag-har-ratt-att-kritisera-bono-aven-om-han-skanke.html


Del 55 - Spelar turnering, men blir motarbetad av ComHem

Igår hade jag fått ett mail från biblioteket, om att Orkanpartyt av Klas Östergren hade kommit in. Klas Östergren är en av de absolut bästa svenska författarna, så jag hade givetvis ställt mig i kö så fort jag hörde talas om boken.

Så jag gick ner till bibblan där jag även passade på att läsa tidskrifter. Det senaste numret av Journalisten hade ännu en gång inte en enda annons om lediga jobb, men Q magazine hade ett specialnummer om 21 artister som förändrat rockhistorien. Bob Dylan var givetvis en av dem, och den som fått äran att skriva om Bob var ingen mindre än regissören Quentin Tarantino. Artikeln var bra, men jag blev oerhört förvånad av att Quentin sade sig gilla Self Portait. Dylankännare har mer eller mindre uppnått konsensus om att Self Portrait är Dylans absolut sämsta skiva, och att den är usel även jämfört med andra mindre talangfulla artister. Den allmänna meningen i de många biografier som skrivits om Bob, är att han släppte den som en medveten provokation mot sina fans. Dylan var trött på att bli tagen på så blodigt allvar, och ville göra en riktigt dålig skiva, så att hans fans skulle vända honom ryggen.

Men jag kan hålla med Quentin om att Planet waves är en underskattad skiva.

image226Jag läste även artiklar om David Bowie, Kurt Cobain och Lee Scratch Perry. Även då jag läste om Perry blev jag förvånad. Jag visste inte att Lee Scratch, som är en av de större ikonerna inom reggae/rastafari, faktiskt helt har slutat röka gräs. När fan blir gammal blir han religiös, brukar man säga i liknande situationer. Men det uttrycket stämmer inte in här, eftersom en av anledningarna (förutom att han givetvis gillade ruset) att Perry bolmade, var just att rastafarirörelsen förespråkar marijuanarökning, och anser att växten är helig.


Jag hämtade ut boken jag beställt, och gick sen hem till Björna. Jibrail hade varit sjuk och var därför inte på dagis, och när jag kom dit låg han och Björna i sängen och läste sagor.

Jag satte på kaffe, och sen fikade vi och åt småkakor som hade blivit över från Jibbes treårskalas.

Jag lekte lite med Jibbe, som låtsades att han var tjuv och jag var polis. Så jag jagade honom ett par gånger, och när jag fick tag i honom placerade jag honom i spjälsängen, som fick tjänstgöra som fängelse. Den lille spjuvern rymde gång på gång, och till slut jagade Björna ifatt honom, lade honom på mage på sängen, och låtsades att han låste fast hans händer med handklovar - allt till Jibbes stora förtjusning.


När jag kom hem lagade jag en stor köttfärssås som ska räcka till fyra middagar. Jag lät såsen puttra en timme, medan jag surfade och tittade på That 70´s show.

Efter maten insåg att det var länge sen jag spelade en större turnering. På pokerstars har jag elva dollar som ligger och skräpar. Jag hittade en turnering med 3000 i startstack (dubbelt så mycket som i vanliga turneringar) som började klockan sju. Reggade mig, och bestämde mig för att plugga truckteori tills turneringen började.

I boken som jag ska plugga från, så läste jag att man inte får köra truck om man har druckit alkohol eller tagit narkotika. Jag brukar inte göra något av dessa saker innan jag ska till jobbet, så det är inget som helst problem för mig. Men jag blev lite brydd då jag läste att man heller inte får köra trucken om man har sniffat thinner.

Så jag bestämde mig för att gå över till kontaktlim eller bensin, åtminstone under arbetstid.

image231
Skämt åsido. Jag anser att det är självklart att man varken kör bil eller maskiner då man har använt någon som helst drog, eftersom det är fullständigt livsfarligt. Men det som jag tyckte var lite komiskt var att boken påpekade det här med att sniffa thinner. Det kanske var ett problem på sjuttiotalet, men jag undrar om det finns någon enda människa idag, som inte bara sniffar thinner - utan dessutom ger sig på att köra truck under ruset..


Turneringen drog igång. Jag kände mig riktigt sugen på att spela, och var nöjd med att den stora startstacken gjorde att jag fick gott om utrymme att spela bra poker.

Men tji fick jag, redan efter fem minuter började bredbandet krångla. I början av turneringen bröts det ungefär var tionde minut, men började funka igen strax därefter. Jag blev irriterad över att inte kunna spela alla händer jag ville, men lyckades ta en skapligt stor pott då jag floppade färg. Jag låg en bra bit över medelstacken, då kontakten med bredbandet bröts igen, och låg nere en väldigt lång stund.

Jag ringde till ComHem, som lovade att åtgärda felet inom fem arbetsdagar.

Eftersom jag hade en skapligt stor stack så kunde jag inte bara ge upp turneringen, utan försökte gång på gång logga in på pokerstars igen. Då det äntligen började funka var blindsen uppe i 100/200. Jag hade 3500, ungefär halva medelstacken, och om några minuter skulle jag vara short.

image229Till min stora glädje fick jag raketerna i lilla mörken, då under the gun hade höjt till 600. Jag ville inte skrämma bort honom, utan höjde endast till 1000 med mina två ess på näven. Min motståndare reraisade, så jag stoppade in hela min stack i potten.

Mina pocket rockets stod mot två åttor, och jag hade ungefär 80 procents chans att dubbla. Jag anade oråd redan på floppen, som var 567. Turn blev en fyra och jag var utslagen.

Jag var riktigt förbannad då jag stängde ner pokerstars. Inte bara för att ComHem hade gjort att jag förlorat pengar, utan mest för att jag verkligen sett fram emot att lira en turnering.

Resten av kvällen funkade bredbandet ungefär fem minuter i stöten, vilket gjorde att jag absolut inte vågade spela någon mer poker.

Jag hoppas att ComHem fixar det här snabbt. Det är i slutet av månaden, jag har ganska dåligt med kulor, och är i stort behov av att spela ihop en femhundring till nästa vecka.


Del 54 - Rasister på gatorna, treårskalas och EM-kval

Jag vaknade ganska tidigt även igår, och inledde dagen med en enbordsturre. Tyvärr råkade jag ut för en iskall kortlek, och när vi var 6 spelare kvar så hade jag bara vunnit en enda pott.

Då limpade jag på knappen med T9 i spader. Till min stora glädje var alla tre korten på floppen i den färg jag behövde. En kille betar, så jag höjde rejält för att inte bli utdragen av någon som har spader ess. Jag fick syn, turn var inget spader, så jag betade potten och blev raisad all in. Jag synade glatt och hoppades att jag skulle få se en triss eller ett tvåpar. Tyvärr hade jag varit slagen från första stund, min motståndare hade A4 i spader, och jag drog dött.


Lite senare skulle jag till Björna för att vara med på Jibrails treårskalas. Det var några timmar till dess, så jag gick ner till puben för att fördriva lite tid, och snacka lite skit med mina vänner.

När jag kom till Royal arms var det bara jag och King Kong där. Vi snackade lite om quizen som jag ska göra frågorna till nästa gång. Både jag och King Kong var överens om att det blivit roligare sen vi började göra frågorna själva, i stället för att anlita någon utomstående. Vi har blivit ett quizkooperativ. Det är ingen som helst rake på anmälningsavgiften utan allt går oavkortat till prispengar. Vi gör frågorna själva och alternerar mellan deltagarna . Det har gjort att alla känner sig mer delaktiga, och det är mycket god och familjär stämning på quizkvällarna. Royal arms var redan tidigare en pub för stammisar där alla känner alla, och att vi nu tar hand om quizen själva känns bara logiskt.

I tur och ordning dök Älgen, Ejje och Månne upp. Månne var bakis eftersom han varit på efterfest till fem på morgonen dagen innan, och han berättade att bussen ner till stan varit en pärs för honom. Han beställde en läköl som tydligen hjälpte, för efter ett par minuter började han i vanlig ordning driva med gäster och personal.

Jag drack ur min kaffe och sen var det dags att gå mot Jibbes treårskalas.


image225
Då jag gick förbi Stora torget såg jag cirka 15 nazister som stod uppställda längs storgatan med en blågul banderoll. På torget en bit därifrån stod ett antal personer som bestämt sig för att sabotera NSF:arnas möte. Två av dem hade megafoner och gjorde sitt bästa för att överrösta rasisternas tal. Trots att jag var lite stressad så gjorde jag min medborgerliga plikt och ställde mig bland motdemonstranterna för att visa att jag inte accepterar nazism. Jag stod där i cirka fem minuter och skrek "Inga rasister på våra gator", men sen var jag tvungen att gå.


Hemma hos Björna var det full rulle med tre generationer släktingar till Jibrail. Jibbe hade fått mycket presenter, och han tackade artigt för boken med Rödluvan och andra sagor som jag gav honom.

Min uppgift blev att blåsa upp ballonger. För symmetrins skull, blåste jag upp två ballonger av varje färg. Sen blev det fika med småkakor och tårta.

Efter fikat lekte jag lite med Jibbe och hans nya presenter. Sen gick jag hem för att hinna käka innan det var dags för fotbollen.

Efter käket ringde jag runt för att se vart mina polare tänkte se matchen. Jag ville gärna ta ett par bira, men hade inte råd att gå på lokal. Så jag hoppades att några av mina vänner skulle se matchen hemma hos någon.

Jag drog dött. Då jag fick tag i Bokka så var han och Köttet redan på The Champs och skulle se matchen där. Stonevalley var på väg till folkmusikfestivalen då jag ringde. Han upplyste om att han och Sumpan druckit grogg hela dan, och att de skulle möta Gorben och Pata på festivalen. Så det var ingen idé att ringa dem heller.

Petter var heller inte sugen på någon sammankomst. Han hade varit på affärsuppdrag i Norrland hela veckan. Det hade blivit krogbesök varenda kväll, så igår tänkte han ta det väldigt lugnt och sitta hemma med familjen.

image221Jag gick upp till Den Hemlige Brodern. Vi köpta några folköl, och försökte uppbåda lite entusiasm för matchen. Chippens mål var visserligen jävligt snyggt, men det var svårt att engagera sig eftersom det var så fullständigt självklart att Sverige skulle vinna mot Lichtenstein. Det enda som hade kunnat göra matchen lite rolig att titta på, hade varit en riktig målfest och något absurt resultat som 13 -1.

Nåväl, Sverige gjorde sitt jobb, tog tre pinnar och det ser bra ut för oss i EM-kvalet.

Efter matchen var det värdelöst på TV, så vi drack folköl och snackade skit. Jag gick hem runt midnatt.


Del 53 - Oväntade samtal från gamla polare

Jag vaknade redan klockan nio igår. Då jag ätit frukost insåg jag att det inte var någon idé at ringa Björna på ett par timmar, så jag drog en sit n go. Där lyckades jag ta en andraplats, och pokerveckan såg fortfarande mycket bra ut.

image218Precis när jag la mig i badet så ringde mobilen. Det visade sig vara Heby-Matte, en kille som jag gick på folkhögskola med för tio år sen, och bara hört av några enstaka gånger sen dess.

Matte hade tråkigt på jobbet, och ville snacka bort lite tid. Han hade följt min blogg och visste därför precis hur mitt liv såg ut nuförtiden. Även han hade börjat spela poker på nätet, så det blev en hel del pokersnack, om olika sajter, strategier och bad beats.

När Matte och jag gick på Bona folkhögskola så gick jag journalistlinjen, och han skrivarlinjen. Men efter att vi slutat så gick även han en journalistutbildning, den här gången på en folkhögskola i Kungälv (där jag senare gick en skrivarlinje).

Ni fattar läget, både har vi författardrömmar och har försökt få jobb som journalister. Hur mitt liv ser ut vet ni redan, men Matte är tvåbarnsfar och försörjer sig på att jobba på ett vårdhem - ett jobb som han tydligen hatar.

Vi pratade lite om alla våra drömmar som blivit krossade, hur inget blivit som vi ville. När vi var tjugo skulle vi bli författare och förändra världen, och om inte det gick så fick vi väl jobba som journalister istället. Ingenting av det blev verklighet, och nu var vi båda i en situation där vi tog i stort sett vilka jobb som helst, bara vi fick en stadig lön.

Men båda har vi gjort våra tappra försök. Jag skrev en roman för ett antal år sen som aldrig blev publicerad. Matte hade, trots att han har två barn och heltidsjobb, skrivit en bilderbok för vuxna. Bilderboken handlade om droger, våld och död, och hade blivit refuserad av två olika förlag. Men Matte skulle fortsätta skicka runt den.

Vi bestämde att vi skulle skicka våra böcker till varandra, för vi var båda intresserade av att läsa den andres verk.


Efter att vi avslutat samtalet badade jag, och ringde sen till Björna. Vi bestämde oss för en fika på stan.

Trekvart senare gick vi in på Café Mocca, och då satt min granne Kjella där (även känd som Ivar Jonsson - Kärlekens monark).

image217Björna och jag tog varsin kopp kaffe och slog oss ner med min granne. Som jag tidigare har berättat är Kjella en kille som starkt vurmar för gamla tider. Han är frontfigur i två band. The Flying Phantoms spelar rockabilly, och med Ivar Jonssons orkester gör han covers på schlagerlåtar som var populära innan andra världskriget tog slut. Kjella har en stor samling gamla stenkakor, och alla hans möbler är tillverkade då Tage Erlander eller Per Albin Hansson var statsministrar. Den enda anledningen att han skaffat video är för att spela in gamla pilsnerfilmer från TV, och han är förälskad i Sickan Carlsson.

Därför blev varken jag eller Björna förvånade då Kjella berättade att han fortfarande betalar sina räkningar på svensk kassaservice. Internetbank och autogiro är nymodigheter som Kjella undviker till varje pris, och han betalar gladeligen femtio spänn per räkning för att göra det.

Vi fikade och snackade om allt möjligt. Björna berättade om en kille han känner som är ljudtekniker åt Moneybrother, men inte alls bryr sig om deras musik. Detta vet tydligen Anders Wedin om. För att skoja lite hade Pengabrorsan under en konsert sagt att nu var det ljudteknikerns tur att önska låt. Ljudteknikern hade då skrikit från sin plats bakom publiken:

-Dra den där om Johanna...


Efter fikat gick jag hem och tvättade och lagade käk. Jag spelade ännu en enbordsturnering, där jag råkade ut för en iskall kortlek och tyvärr inte vann några pengar.

Pluggade lite truckteori (det finns förvånansvärt många olika sorters truckar) fram till klockan nio, då jag tänkte ge fyrans nya dramaserie Labyrint en chans.

I DN (  http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=703046 ) hade jag nämligen läst att manusförfattaren Lars Lundström även har skapat Tusenbröder, som jag gillade skarpt. Dessutom nämnde han Sopranos och Six feet under som influenser.

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om serien efter första avsnittet. Det skulle kunna bli en kalkon, men det skulle också utvecklas riktigt bra. Innan jag ger någon slutgiltig dom över den här serien tänker jag se åtminstone ett avsnitt till.

image219Efter Labyrint var det dags för The Office. Den brittiska förlagan var givetvis mycket bättre, men jag tycker faktiskt att den amerikanska versionen som går på kanal nio är mycket bra. Steve Carell gör en mycket bra roll som Michael Scott (inte lika bra som Ricky Gervais, men med amerikanska mått mätt är han suveränt rolig), och jag tycker att The Office är den absolut roligaste komediserien just nu.

Surfade sen runt på facebook, tills jag gick och la mig strax innan ett.


Del 52 - En första rapport från jobbgarantin

Idag så hade jag fortfarande inte fått några papper från arbetsförmedlingen om kursen jag ska gå för att ta truckkörkort. Jag blev lite nojig, så jag ringde till min handläggare. Hon sa att jag skulle gå till något som hette Utbildningshjulet, för att diskutera kursen. Tidigare hade jag fått veta att kursen skulle vara i Norrköping. Utbildningshjulet ligger i Linköping, vilket blir mycket smidigare för mig.

Dessutom ville min handläggare att jag skulle komma till kulturarbetsförmedlingen klockan ett för att delta i något möte.

image212
Då jag kom till mötet visade det sig att det var mitt första möte i jobbgarantin. Nu är kulturarbetsförmedlingen lite bättre än vanliga arbetsförmedlingen, så vi ska inte träffas särskilt ofta. (Men inom en snar framtid så kommer jag att bli förflyttad till vanliga arbetsförmedlingen, och då blir det nog värre).

Det första mötet handlade bland annat om vilka möjligheter vi har att få hjälp (rent ekonomiskt) av ams då vi söker jobb. Bland annat så kan jag nu erbjuda en arbetsgivare Särskilt anställningsstöd, vilket innebär att ams betalar 85 % av min lön i upp till tolv månader. Killen bredvid mig frågade omedelbart om inte det fanns en risk att arbetsgivare kommer att utnyttja detta. Min handläggare svarade då att vi måste förutsätta att arbetsgivare är seriösa, och att de kommer att anställa personen ifråga då de tolv månaderna är slut.

Nu för tiden verkar det som om att staten förutsätter att alla privatpersoner är bidragsfuskare. Om du till exempel sjukskriver dig så förutsätter försäkringskassan att du är simulant tills motsatsen är bevisad. Därför undrar jag varför man ska förutsätta att just arbetsgivare är seriösa. Jag har själv varit med om att arbetsgivaren försökt att vägra betala min lagstadgade semesterersättning. På ett annat ställe jag jobbade var alla "timanställda vid behov", år ut och år in. Om chefen ringde och ville att man skulle rycka in med tjugo minuter varsel var det bara att ställa upp, annars visste man att det inte skulle bli många timmars jobb nästa månad. När det var dags att lära sig nya arbetsuppgifter skedde det på fritiden, och man fick inget betalt.
Arbetsgivare vill givetvis ha så mycket arbetskraft som möjligt för så lite pengar som möjligt, och de tar de chanser de får att minska utgifterna.


På pappret låter det här med särskilt anställningsstöd mycket bra. En arbetsgivare får möjlighet att anställa mig för en billig penning och se vad jag går för. Förhoppningsvis blir han nöjd med mig och anställer mig efter ett år. Om han inte anställer mig så har jag åtminstone jobbat och tjänat pengar istället för att gå på bidrag. Både jag och arbetsgivaren vinner på avtalet. Det är i teorin.

Jag tror verkligheten ser ut på ett annat sätt. För det första så om en arbetsgivare vill anställa någon så måste han ha råd att betala avtalsenlig lön, annars kommer han ändå inte att låta mig fortsätta jobba då anställningstödet är slut.

Men låt säga att arbetsgivaren är seriös. Han behöver en person till, och han har råd att betala. Men han får höra talas om anställningstödet, och ber om det eftersom det blir billigare för honom. Då får jag jobba det första året utan att bli kvalificerad till a-kassan, och min lön är inte pensionsberättigande. Dessutom har jag ingen anställningstrygghet, och arbetsgivaren kan ge mig kicken utan någon som helst uppsägningstid. Eftersom jag inte har fast jobb, så skulle jag inte kunna bråka om missförhållanden på arbetsplatsen.

Dessutom finns det alltid en risk att arbetsgivare utnyttjar detta under en produktionstopp. De kanske vet att de behöver någon under en begränsad tid, och då väljer de givetvis det billigaste alternativet. När jag då har jobbat ett år är produktionstoppen slut, jag får gå, och har ingen a-kassa. Då hade det varit mycket bättre för mig att ha haft en vanlig visstidsanställning.

image216Missförstå mig rätt. Jag jobbar hellre än att gå på bidrag, och när lönen kommer spelar det inte så stor roll vem som betalat. Men jag tror att sådana här åtgärder hjälper arbetsgivare mer, än vad de hjälper arbetslösa. I värsta fall ger åtgärderna arbetslösa sämre möjligheter att få en riktig, fast anställning.

Tyvärr tror jag att det är det som är syftet. Arbetslösheten spelar borgarna i händerna, och ger dem möjlighet att vidta åtgärder som ger arbetsgivarna billig, lydig arbetskraft som de kan göra sig av med när helst de vill. Allt som facket kämpat för sen slutet av artonhundratalet går förlorat.


 Efter rökpausen pratade min handläggare om hur viktigt det är med en snygg CV och ett bra personligt brev när man söker jobb. Därför skulle vi lära oss hur man gör en bra jobbansökan. Vi fick lite informationsbroshyrer, och dessutom i hemläxa att vi alla skulle söka samma jobb. Vid nästa möte om två veckor skulle vi visa våra ansökningar.

Det här är ingen jättejobbig uppgift för mig, jag kommer att genomföra det på under en timme. Men ändå stör det mig att jag måste göra det här. Jag vet hur man skriver en CV, och har en snygg sådan i datorn. Jag är utbildad journalist, jag har jobbat på tidningar, frilansat med att skriva recensioner och krönikor, jag har skrivit en roman och över sjuttio inlägg på min blogg - så jag anser mig fullt kapabel att skriva ett personligt brev. Jag tycker inte det finns någon som helst anledning att betvivla att jag kan göra det.

Dessutom har jag redan gått en kurs i att skriva CV och personligt brev hos arbetsförmedlingen. Det spelar tydligen ingen som helst roll att jag kan visa intyg från den kursen, jag måste göra det igen.

Men det är bara att hålla käften och göra som man blir tillsagd. Annars vet jag vad som händer, arbetsförmedlingen kommer att hota med att dra in mitt aktivitetsstöd.

Innan vi gick hem fick vi fylla i ett formulär med frågor som ams ville ha svar på. Jag fyllde i de svar som jag vet att ams vill ha (jag tar alla slags jobb, jag lägger ner mycket tid på att söka jobb, jag kan tänka mig att flytta). Kvinnan bredvid mig (operasångerska) frågade vad hon skulle svara på frågan "Vad svarar du om du blir erbjuden ett jobb?". Hon menade på att hon inte visste vad det var för slags jobb, vad lönen var, eller om det låg i närheten av där hon bor.

Då sa jag inför hela kursen "Ams vill att du skriver JA. Så gör det, annars blir du av med dina bidrag.", varpå min handläggare replikerade "Lyd Olofs råd, han vet hur det går till."

På sista frågan "Vad förväntar du dig av jobbgarantin" skrev jag "absolut ingenting", sen lämnade jag in formuläret och gick.


På Utbildningshjulet gick det bra. Tydligen ska jag få körkort för åtminstone tre olika sorters truckar. Jag ska plugga teori på egen hand några dagar, för att sen göra ett prov någon gång nästa vecka. Sen ska jag få prova att köra truck så länge det behövs för att jag ska behärska det. Mannen jag pratade med trodde att det skulle räcka med två dagar.


När jag kom hem käkade jag, och drog sen en enbordsturre som jag lyckades vinna. Den här veckan har pokern gått bra. Hittills har jag kommit i prispengarna fem gånger av sex, och om inte något katastrofalt inträffar kommer jag att kunna göra ett uttag i slutet av veckan.


Del 51 - Ännu en lyckad pubquiz, men undviker nattklubbar

Efter att jag ätit igår hade jag precis lagom med tid för att dra en enbordsturre, innan det var dags att gå ner till pubquizen. Medan jag spelade blev jag kontaktad på msn av Birne. Han hade jobbat hela helgen, och eftersom hans ex just hämtat ungarna så var han barnledig och sugen på ett par bira. Tydligen hade han pratat med Pernilla och bestämt träff med henne på Hamlet, så jag lovade att komma förbi en kort sväng innan jag gick till quizen.

Enbordsturren drog ut på tiden, jag kom tvåa, men jag han ändå gå till Hamlet.

På Hamlet satt Birne tillsammans med Pernilla, henens brorsa och Masen. Jag tog en kaffe med dem och snackade lite skit. Strax innan sju gick jag ner till royal, och Birne lovade att komma han också, när quizen var slut.


Vårt lag hade höga förväntningar på oss den här gången. Förra quizen lyckades vi nämligen ta tre förstaplatser av fyra möjliga. Vi känner att vi fått ihop ett bra lag, och hoppas på en kanonsäsong. Alla presentkort vi vinner lägger King Kong undan åt oss, för vi tänker spara dem till julavslutningen. Om det går lika bra för oss i fortsättningen, så blir det en hejdundrande fest med mat och dryck och det är nog bäst att hela laget ser till att vara lediga dagen efter.

Vi kände att vi gjorde en bra insats redan i den första grenen som var allmänbildning. Styrkan i vårt lag är att vi har bredd på vår allmänbildning, och vi är bra på att snacka ihop oss till intelligenta gissningar när vi inte kan.

image210Det vi missade var bland annat att ailurofobi, som både Napoleon och Hitler led av, innebär skräck för katter (både rädsla för fysisk kontakt, men även att de kan ha övernaturliga krafter). Detta fick mig att tänka att Hitler inte bara skulle hata mig (både min farsa och farbror har svart hår och bruna ögon och farmor kommer från Tyskland, så det är inte omöjligt att vi till en liten del är judar. Om inte så skulle väl Hitler hata mig ändå eftersom jag envisas med att rösta på Vänstern), han skulle även hatat mina katter Sinead och Saskia.

Trots vissa missar lyckades vi vinna allmänbildningen. Vilket var en jävla tur, efter som Den Hemlige Brodern helt korrekt trodde att Hugenotterna var Calvinister och blev nedröstad av oss andra. Det hade varit snopet att förlora pengar på att vi andra inte trodde på Den Hemlige.

I pausen snackade jag lite med Hasse som hade gjort musiken. Han sa att en fråga skulle vara busenkel för mig.

Jag och brorsan har för vana på musikfrågorna att ibland försöka gissa redan innan vi hört låten. Jag lyckades gissa rätt redan första frågan då jag såg att det efterfrågades en sångerska från 2006, och jag drog till med Amy Whinehouse.

Den frågan Hasse måste menat var att jag på några sekunder hörde att det var Byrds som spelade, att låten hette My back pages, och visste att det var Bob Dylan som skrivit den.

Det blev en andraplats på musiken, trots att det enda vi missade var att det var Chet Baker som sjöng My funny valentine. Laget Joy division var de enda som svarat rätt på den frågan, så det var bara att buga och erkänna oss besegrade.

På sporten lade jag mig inte i överhuvudtaget, och det blev där som vi inte lyckades placera oss på prispallen.

image211I sista grenen som var allmänt och blandat blev det ännu en andraplats, och där missade vi bland annat att boxningsmatchen Rumble in the jungle tilldrog sig 1974 - vi visste mycket riktigt att det var Muhammed Ali och George Foreman som boxades, att det var i Kinshasa, men vi trodde att matchen gick 1978.

En förstaplats och två andraplatser var ett klart godkänt resultat, och det blev ett ordentligt tillskott till julfest-kassan.

När quizen var över snackade jag med King Kong och vi bestämde att jag ska ansvara för två av grenarna om två veckor. Jag tar hand om allmänbildningen och den avlutande grenen som blir Kultur och nöje, medan Hasse fortsätter att göra musikfrågorna och Jensa gör sporten.


Birne dök upp i sällskap med Pernillas lillebror, så jag tog en öl med dem. Eftersom jag skulle till läkaren idag, så gick jag hem strax efter elva. Det kändes skönt. De två senaste gångerna har jag gått vidare till nattklubb efter quizen, vilket jag har ångrat bittert.

De senaste åren har det aldrig hänt att jag, då jag vaknar på morgonen, tänkt att det var bra att jag gick vidare till nattklubb då puben stängde. Det enda som händer då man går på nattklubb är att man bränner ännu mer pengar, blir ännu mer berusad och således drar på sig en hårdare baksmälla. Nu när jag snart uppnått den aktningsvärda åldern av 35 år, så är det på tiden att inse att när puben stänger är det dags att gå hem.


Del 50 - Funderar på att bli lokförare

image205
Igår såg jag på SJ:s sida att det äntligen var möjligt att söka till de nya lokförarutbildningarna. Tydligen är det så att det går väldigt bra för SJ just nu, och dessutom ska många lokförare pensioneras. Därför drar SJ igång utbildningar med i stort sett garanterad anställning, där man får lön redan under kursen.

Kurserna är på trettio veckor, och börjar i januari och mars. De sökte folk som ville jobba från tre olika städer i Sverige, bland annat Linköping.

Jag tror lokförare är ett helt okej yrke, och är man anställd av SJ är man förhoppningsvis trygg resten av livet. Dessutom gillar jag att jobba oregelbundna arbetstider ( 7-16, måndag - fredag ger mig klaustrofobi), så jag tror att det skulle passa mig.

När jag var croupier var min huvuduppgift att lura av folk pengar. Men lokförare är det ett hedervärt yrke, man ser till att resenärer kan ta sig från en plats till en annan.

Dessutom är det något visst med tåg. Många män håller på med modelljärnvägar även i vuxen ålder, och bland annat Neil Young är en stor fantast.

I Theme time radio hour har Bob Dylan gjort ett entimmes program för varje tema. Men när det var dags för tema Trains, kände Dylan att tåg var alldeles för viktiga för att avhandla på en timme. Därför gjorde Bob två avsnitt i rad, där han pratade om tåg och spelade låtar som anknöt till ämnet.

Så om Bob Dylan respekterar tåg så mycket, måste han även respektera lokförare. Bara det är en anledning att söka kursen.

Skickade in en ansökan, och räknade sen med att jag precis skulle hinna med en sit n go, innan jag skulle träffa Björna.


Jag reggade mig och surfade sen runt på facebook. På Ekholmens sida såg jag till min stora glädje att Inca lagt upp en femton år gammal artikel om mig och min polare Sibbe. Vi var intervjuade av Corren eftersom vi skrivit en radioteater som skulle sändas i P3. Jag vet inte ens om jag själv har kvar den här artikeln, men tydligen har Inca sparat den i ett och ett halvt decennie. Det var kul att läsa, och bilden på mig var riktigt tidstypisk, med långt hår, skägg och flanellskjorta.

image207
På Ultimate bet verkade det bara vara jag som ville spela 10$ fullbords- sit n go just då, för efter en halvtimme var det bara en till som registrerat sig. Så jag drog en heads up istället, som jag vann då jag fick två par med 9 6, och min motståndare träffat kungen med AK.

Pokern har inte gått något vidare den här veckan, och jag kommer inte att kunna göra något uttag om inte det går mirakulöst bra i helgen. Det känns som att det här varit min bad beat- vecka, då motståndarna varje gång träffat sina drag då jag haft triss eller överpar.

Men vi vet alla att det kommer dåliga veckor i pokern då och då, så jag tänker fortsätta att spela mitt spel och räknar med att Pokerguden belönar mig i längden.


Jag träffade Björna och hans son Jibrail på cafét i Gränden. Vi beställde varsin kaffe, och Björna tipsade om att jag skulle anmäla mig hos bemanningsföretag när jag väl fått truckkörkort.

Jibbe var på gott humör och jag gjorde misstaget att följa med honom för att åka hiss. Hissen stannade nämligen i sportaffären, och där fanns det så mycket bollar och andra roliga saker, att jag inte fick Jibbe därifrån på över en halvtimme.

När vi kom tillbaka till cafét hade Den Hemlige Brodern och Björnas ex Julle dykit upp. Den Hemlige hade just lämnat sin dator på lagning och har haft en kraftig bredbands-avtändning de senaste dagarna. Som tur var ska han få låna sin farsas laptop i helgen, vilket är mycket viktigt eftersom jag och min bror ska spela 100.000$ guaranteed på pokerstars på söndag.

Efter en stund gick Julle hem med Jibbe, och jag, Björna och Den Hemlige gick ner till Puben, som just öppnat. King Kong var där, så jag gav honom pengarna jag var skyldig. Jag berättade för King Kong att jag börjat göra lite frågor till pubquizen, så vi bestämde preliminärt att jag ska vara ansvarig för Allmänbildning och Kultur & Nöje, om två veckor. Sporten tar King Kong själv hand om, och musikfrågorna kommer hädanefter att göras av Hasse, som tidigare hade affären Get back records.

Björna gick till jobbet, och jag och Den Hemlige tog varsin öl. Sen handlade vi på lågprisaffären innan vi gick var och en till sitt.


image208Fredagskvällen blev lugn och tillbringades framför tv:n hemma hos Den Hemlige. Som vanligt var det inte mycket att se innan The Wire började, men det är å andra sidan den bästa serien som går just nu.

Ända sedan första säsongen har Omar varit min favoritkaraktär. Omar är en mycket brutal, homosexuell, svart kille som bor i ghettot i West Baltimore och försörjer sig på att råna knarklangare. När han går längs gatorna hör man folk vråla från gathörnen "Omar kommer" för att varna varandra. Folk är så rädda för honom att många gånger behöver han inte ens visa sitt vapen, innan langarna ger honom sitt knark och sina pengar.

Igår fick Omar höra talas om ett olagligt pokergame med hundratusentals dollar i spel. Omar rånade givetvis spelarna (den stora vinnaren den kvällen var Marlo som kontrollerar all knarkhandel i västra Baltimore) och brydde sig inte ens om att maskera sig.

Jag förutspår att det kommer att bli en våldsam uppgörelse mellan Marlos gäng och Omar. Om jag kunde spela på det skulle jag sätta en hundring på att det blir Omar som överlever.


Apropå spel så läste jag i SvD (
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_17230816.asp ) att Ladbrokes ger 150 gånger pengarna på att Bob Dylan ska få Nobelpriset i litteratur. Det är ett alldeles för dåligt odds, Dylan kommer definitivt inte att få priset i år heller. Men jag tycker att han borde få det förr eller senare. Om Svenska akademien kan ge priset till pjäsförfattare, borde man även kunna ge priset till Bob för hans sångtexter.


Del 49 - Hotfulla moln med jobbgaranti

Idag gick jag upp tidigt för att gå till vårdcentralen och lämna prover. Efter det gick jag till bibblan. När jag satt och läste i Journalisten och funderade över det faktum att det senaste numret inte hade en enda annons med lediga jobb, så ringde mobilen. Det var min handläggare på Kulturarbetsförmedlingen som undrade om jag kunde komma imorgon klockan ett. Eftersom jag hatar att vänta på dåliga nyheter (och alla nyheter från arbetsförmedlingen är dåliga nyheter) så föreslog jag att jag skulle komma direkt.

När jag var där så berättade min handläggare att jag arbetat för lite som journalist de senaste åren för att fortsätta vara inskriven på kulturarbetsförmedlingen. Därför skulle jag bli förflyttad till vanliga arbetsförmedlingen, och till råga på allt bli inskriven på jobbgarantin.

image2001948 skrev George Orwell romanen 1984, om ett framtida totalitärt samhälle där regimen kontrollerar precis allting - även språket. Därför kan regimen förklara att det är fred när det är krig, att ekonomien går bra när den i själva verket går dåligt, att solen skiner när det regnar o.s.v. De har makt över ordens betydelse, och därför kan de påstå vad som helst.

Regeringen Reinfelt har anammat denna filosofi (för att vara rättvis ska jag skriva att sossarna använde sig av den här taktiken också, men borgarna har dragit det ännu längre).

Varje normalt tänkande människa måste tro att Jobbgarantin garanterar jobb för de som deltar, men så är inte fallet. Jag har hört reportage på radion där politiker erkänner att jobbgarantin inte garanterar jobb. Den garanterar heller inte utbildning som leder till jobb. Vad jobbgarantin garanterar är att den som är inskriven blir tvingad att vara ett visst antal timmar på arbetsförmedlingen (helst 40 timmar). Den garanterar inte att det finns någon meningsfull sysselsättning dessa timmar, men Jobbgarantin garanterar definitivt att du kommer att bli av med alla slags bidrag om du inte deltar.

Jag har tidigare deltagit i aktiviteter anordnade av arbetsförmedlingen, och jag kan garantera er att det är mer meningsfullt att räkna sina hårstrån. Att behöva delta i jobbgarantin har jag fruktat sen jag först hörde talas om den, och nu stod den hotfull och skrämmande framför mig.

Min handläggare är en mycket trevlig kvinna (hon måste betecknas som kulturtant) som alltid behandlat mig väl. Därför kunde jag inte hålla mig ifrån att berätta för henne om vad jag trodde om jobbgarantin.

Kulturtanten försökte uppmuntra mig och sa att det nog kunde bli bra aktiviteter, och jag borde försöka tro att allt skulle bli bra med meningsfulla aktiviteter, vilket fick mig att svara:

"Jag har deltagit i deras aktiviteter förr. Om jag har kört bil med full fart rakt in i en vägg så vet jag att det gör otroligt ont. Nästa gång jag köra in i en vägg med samma fart kan jag inte ljuga för mig själv och tro att det ska bli smärtfritt."

Det kanske var lite frispråkigt, men de senaste två åren har jag känt att allt bara förändras till det sämre hela tiden, och hotet om jobbgarantin kändes som sista spiken i kistan.

Jag förklarade för kulturtanten att jag givetvis kommer att göra som de säger på arbetsförmedlingen, men att jag egentligen inte är intresserad av aktiviteter i arbetsförmedlingens regi. Det enda jag är intresserad av är jobb, eller yrkesutbildningar.

image204Tidigare har jag föreslagit att jag skulle få ta truckkörkort, eftersom jag hört att det är lätt att få åtminstone tillfälliga jobb då. Men då har jag fått nobben, med motiveringen att om arbetsförmedlingen ska betala ett truckkörkort, så måste man ha ett papper som visar på en garanterad fast anställning efter kursen.

Kulturtanten, som sagt en sympatisk kvinna, måste ha förstått min ångest inför jobbgarantin. Hon sa nämligen: Okej, det sista jag ska göra för dig innan du blir inskriven på jobbgarantin är att du ska få ta truckkörkort.

Hon ringde ett par samtal och fiskade fram en kurs, ringde ett par samtal till och fick någon att betala för kursen.

Så nu ska jag börja ta truckkörkort nästa måndag. Kursen är i Norrköping och håller på en vecka. Förhoppningsvis kan jag åtminstone få jobba deltid på något lager efter det, och kan undvika jobbgarantin.


Om jag nu blir tvingad att delta i jobbgarantin, så lovar jag er, kära läsare, att ni ska få rapporter inifrån av en minst sagt kritisk röst.


Medan jag skrev det här jag lyssnat på Dylans radioprogram Theme time radio hour. Jag upphör aldrig att förvånas över att Dylan fortfarande kan göra mig positivt överraskad. Förra veckan spelade han en Ramones-låt, och jag tyckte det var kul att även Bob verkar gilla det gamla punkbandet.

Den här veckan var temat Days of the week. Efter att han spelat U2:s Sunday, Bloody Sunday, hedrade han offren för massakern i Derry genom att läsa upp namnen på alla de 13 personer som dödades av britterna den hemska söndagen 1972. Fint gjort att hedra dem 35 år efteråt.

Något senare pratade han om att han gillade Brian Jones flöjt i Ruby Tuesday.

-Jag råkar ha min egen flöjt med mig, sa Bob. Jag tar mig friheten att spela lite för er.

Sen spelade han Blowing in the wind på något som måste varit en blockflöjt, och det lät nästan lika taffligt som i kommunala musikskolan.

Jag skrattade rakt ut framför datorn.


Del 48 - Har att göra med en förvirrad sjukvårdsorganisation

Igår fick jag ett brev från sjukhuset om att det var dags för den årliga hälsokontrollen. Om ni undrar varför sjukhuset kontrollerar min hälsa varje år, så är det för att jag har tillståndet hemokromatos. Bli inte oroliga för mig nu, jag vill redan här påpeka att det inte är något jag lider av det minsta.

image197Hemokromatos är ett tillstånd som en liten del av befolkningen föds med. Precis som all teknisk utrustning jag äger (datorn, tv:n, videon, stereon och dvd-spelaren) så var även min kropp lite defekt redan när jag fick den.
Min kropp fattar inte när den har fått tillräckligt med järn. En normal människa gör sig av med överflödigt järn varje gång de går på muggen. Men för mig och till exempel artisten Mikael Rickfors är det inte så, utan järnet lagras i kroppen.

Hos mig upptäcktes detta när jag var 30 år (vilket är ganska tidigt i sammanhanget) och järnet hann inte skada mig det minsta. Men det jag behöver göra är att tappa mig på en halvliter blod några gånger om året, för att på så sätt göra mig av med överflödigt järn (vilket inte bekymrar mig alls - jag har aldrig varit rädd för sprutor och de trevliga sköterskorna brukar ge mig kaffe och smörgåsar efteråt). Så länge jag gör det så kommer järnet inte att påverka mig det minsta. Men om jag slutade med det, skulle jag efter 15-20 år bli grå över hela kroppen och vara tvungen att hålla mig undan från magneter.

Därför kollar sjukhuset alla mina värden en gång om året, och jag får prata med en läkare som avgör hur ofta jag måste tappa mig på blod.

Så nästa vecka var det dags igen, och innan jag träffade läkaren var jag tvungen att gå till vårdcentralen för att ta ett antal prover. Det stod ingenting på pappret jag fått om att proverna skulle till exempel tas på en viss tid eller att jag skulle fasta innan, men det stod att de skulle tas snarast. Så jag bestämde mig för att få detta gjort direkt, och knallade iväg till vårdcentralen.


Jag blev oerhört förvånad när det inte var någon kö i receptionen på vårdcentralen, och ännu mer förvånad när de ropade upp mitt nummer redan innan jag hunnit öppna mitt aftonblad. Jag gick in i provtagningsrummet och gjorde mig beredd att lägga upp armen på kudden som låg på skrivbordet. Sköterskan kollade den elektroniska remissen på datorn och utbrast: Jaha, nu händer det igen.

Sen vänder hon sig om och förklarar för mig att järnvärde måste tas innan klockan elva på förmiddagen. Detta är någonting de tydligen aldrig skriver när de skickar folk till provtagning, och vårdcentralen får skicka hem folk. Sköterskan sa att de har mycket att göra på förmiddagarna, så för att vara säker ville hon att jag skulle komma redan klockan tio imorgon.

Så det vara bara att knalla hem igen.

Nu har jag bara en kvarts gångväg till vårdcentralen och är ledig hela dagarna. Men det måste finnas folk som tar bilen och stressar iväg på lunchen för att ta dessa prover. För dem måste det vara riktigt irriterande att bli hemskickade.


När jag kom hem upptäckte jag att jag skulle tappa mig på blod nästa onsdag, och att jag skulle träffa läkaren på tisdag. Så jag tänkte ringa till Aferesen (som avdelningen där jag tappas mig på blod heter) för att se om de kunde ändra min tid till på tisdagen, så jag kunde göra både sakerna samma dag.

Jag ringde till sjukhusets växel och bad att få bli kopplad till Aferesen. Telefonisten lät förvirrad, frågade vad jag sa, jag upprepade och hörde hur hon försökte hitta det på sin dator. Hon hittade inget, jag fick för mig att hon trodde att jag sa Aseresen, så jag bokstaverade hela ordet. Telefonisten hittade fortfarande ingenting, och hävdade att avdelningen inte existerade, så jag bokstaverade igen, men hon hade fortfarande ingen framgång, och hävdade att sköterskorna jag träffat minst 25 gånger inte hade någon avdelning att jobba på. Jag förklarade för telefonisten att jag varit på Aferesen regelbundet, och även ringt dit flera gånger. Telefonisten undrade vad jag gjorde där, så jag förklarade och hon utbrast:

-Jaså du menar blodcentralen, jag kopplar dig dit.

Blodcentralen är stället dit du går om du vill ge blod, men de befattar sig inte med oss som måste tappas på blod av medicinska skäl. Jag visste att jag blivit kopplad helt fel. Men eftersom jag blivit behandlad som en idiot, så bestämde jag mig för att spela med och förklarade hela mitt ärende för sköterskan på blodcentralen.

-Du har kommit fel, sa sköterskan. Du skulle ha ringt till Aferesen, jag kopplar dig dit.

På Aferesen var de som vanligt mycket tillmötesgående (jag pratade med en sköterska jag träffat flera gånger) och det var inget som helst problem med att ändra tiden. Innan jag avslutade samtalet upplyste jag sköterskan om att telefonisten hävdade att hennes arbetsplats inte existerade. Hon blev lite förvånad, och sa att hon skulle ringa till växeln för att vara säker på att de skulle koppla folk rätt i framtiden.


I denna datoriserade tid, så måste en avdelning på ett av landets största sjukhus ringa till växeln för att påtala att de existerar! Det låter helt vansinnigt.


Jag tycker verkligen att det är bra att sjukvården är mer eller mindre gratis och skattefinansierad i Sverige. Men ibland verkar sjukvården vara totalförvirrade, och det är uppenbart att den ena handen inte vet vad den andra gör.


image198För övrigt kan jag tillägga att det finns en internationell tidning för läkare och annan personal som jobbar på Aferesen. Jag har bläddrat i den i väntrummet, och den heter AFFE-news.

Ni som gillar Nationalteatern (och även ni som har vissa okonventionella intressen) förstår skämtet.


Det 47 - Hungriga katter och vansinnigt pokerspel

Jag har varit lat och försummat min blogg. Mina ursäkter kanske inte är så bra, men jag har ägnat tid åt facebook, poker och annat. Men nu ska jag skärpa mig och utlovar en ny blogg minst två gånger i veckan.

image196

Igår var kattmaten totalt slut när jag gick upp. Så direkt efter frukost och dusch, så gick jag iväg till affären i Tannefors, där jag köpte kattmat och kaffe. På vägen hem mötte jag Mästarns sambo Annelie, och i vagnen hade hon Mästarns son Mästerverket.

Annelie och jag slog oss ner på en bänk och snackade lite skit. Mästerverket hade vuxit riktigt ordentligt sen jag såg honom sist, och han verkade glad och nöjd.

Då kom Köttet promerande. Han berättade att han just varit hos mig för att se om jag ville ta en kaffe på stan, men att jag som ni förstår inte var hemma. Annelie gick åt sitt håll, och Köttet och jag promerade längs ån ner till stan.

Vi gick upp till Hamlet där vi tog varsin öl och snackade lite med Steven, som satt där när vi kom. Steven var tydligen utan jobb en månad, på grund av försening av någon stålleverans från Polen. Han beklagade sig lite över att denna försening inte inträffat i somras istället, för nu under hösten tyckte han bara att det var tråkigt att gå hemma.

Efter en mellanöl var det dags för mig att gå hem och mata katterna och ta tag i tvättstugan, men Köttet stannade och tog en bira till.


Då jag kom hem blev Katterna överlyckliga över käket. Jag gick ner i tvättstugan och slängde i två maskiner och spelade sen en enbordsturre där jag kom tvåa. Sen hängde jag upp tvätten på tork och käkade.

Efter maten snackade jag med Den Hemlige Brodern. Han upplyste om att pokerstars hade turbo sit n go för 70 poäng, där vinnaren tog en plats i "Sunday 100.000". Den Hemlige hade redan tagit en plats efter två försök. Eftersom jag har 250 poäng kvar på pokerstars som jag inte vetat vad jag skulle göra med, så bestämde jag mig för att försöka jag också.

Det visade sig vara bland den värsta slaskpokern jag någonsin sett. Redan på första blindsnivån gick folk all in innan flop så fort de hade ett ess eller pocket på handen.

Jag bestämde mig för att hålla mig undan i början och låta de andra slå ut varandra, för att sen spela bra kort stenhårt när blindsen blev högre. Den taktiken gav mig en fjärdeplats första försöket (en kille gick all in varje gång, och när jag synade med AKs, så hade han pockettior som stod sig), en andraplats andra (floppade tvåpar då min motståndare floppat stege), men på tredje försöket vann jag.

Därför ska både jag och Den Hemlige spela Sunday 100.000$ på söndag klockan nio. Om Värna läser det här så tycker jag att även han borde göra ett försök att kvala in. Värna spelar på pokerstars, och måste ha en massa poäng som ligger och skräpar. Det skulle vara kul om både jag, Värna och Den Hemlige skulle spela samma turnering. Det brukar ge riktigt roliga telefonsamtal i pausarna.


Ägnade resten av kvällen åt att se på TV och spela poker. Tyvärr lyckades jag spela två enbordsturrar till utan att komma i prispengarna. Den första floppade jag en triss, då min moståndare vägrade släppa sitt färgdrag, och rivern räddade honom givetvis. I den andra hade jag raisat rejält med QQ innan flopp och fått syn av två väldigt lösa spelare. Floppen var 486 rainbow. Den första spelaren gick all in, nästa synade omedelbart. Eftersom både spelarna var lösa så visste jag att de mycket väl kunde ha A8 och 99, så jag synade med en stark förhoppning om att kunna trippla. Det visade sig att både hade 97 och hoppades på stege. Givetvis blev rivern en femma.


Somnade sent framför Law and Order.

Inser just att det blev lite väl mycket insnöat pokersnack i den här bloggen. Jag lovat att tillfredställa mina övriga läsare bättre nästa gång.