En högtidsdag med Guinness och biljard

Igår var det äntligen payday, vilket var en oerhörd befrielse. Jag har nämligen varit mer eller mindre pank i nästan två veckor.

Efter frukost och de övriga morgonbestyren, promenerade jag ner till stan längs ån och inhandlade 500 A4-papper. Sen mötte jag Pata L och Björna på The Champs där de skulle äta lunch. Just lunchen är en måltid som inte synkar med min mat-och-sov-klocka överhuvudtaget, så jag tog en kaffe medan mina vänner åt. Under måltiden dök Stefan A, Ronny Punk och Ross upp. Så vi snackade lite skit med dem innan vi gick vidare till Bishop Arms där Björna jobbar. Vi gick in på kontoret och skrev ut fyra exemplar av min numera färdiga novellsamling.


Igår vid ettsnåret var det alltså äntligen dags att skicka boken jag jobbat på sen nyår till fyra olika förlag. Det kändes lite pirrigt, och trots att jag vet att förlagen nästan översvämmas av manuskript från folk med författarambitioner, så är jag faktiskt mycket optimistisk när det gäller den här boken. Jag tror verkligen på kvaliteten i det jag skrivit, och utan att riktigt kunna förklara varför så känner jag på mig att något förlag kommer att nappa.

image473Eftersom det var något av en högtidsstund för mig, så gick vi tillbaks till The Champs och firade med bira på deras uteservering. Jag tog en Guinness, och fick någon slags stammisrabatt på grund av att jag känner en av ägarna sen länge. Det var faktiskt den billigaste Guinness jag druckit på lokal i Sverige, så det blir nog fler besök på The Champs den här sommaren. Deras uteservering ligger lite avsides, men ska man sitta på någon av de populära ställen runt Stora torget så blir man ganska snabbt ruinerad. Om jag får välja på en 40 centiliters "Stor stark" och en pint Guinness där pinten faktiskt är några kronor billigare, så känner jag inte direkt att jag ställts inför ett filosofiskt dilemma. God öl i stora mängder är bättre en mindre god öl i små mängder. Det är bättre att vara rik och frisk än att vara fattig och sjuk.

Björna gick ganska snabbt eftersom han skulle börja jobba klockan fyra, så jag satt kvar och snackade med Pata som berättade massa historier från sin senaste Thailandsresa.


På hemvägen firade jag med en kebabpizza. Efter mat och kaffe såg jag på That 70´s show, och sen var det dags att gå ner till stan igen för att träffa Gorben.

Enda sen tonåren har jag i vissa perioder av mitt liv spelat biljard flera timmar om dagen, och när jag spelar mitt bästa spel måste jag påstå att jag är rätt bra. Men problemet är att ibland går det flera år utan att jag spelar överhuvudtaget. Nu har jag och Gorben knappt spelats alls på de senaste två åren (lite på grund av mitt pokerspelande), men var sugna på att dra en match.

image474Vi brukar spela 14 -1, och eftersom vi inte spelat på länge så var vi båda beredda på ett parti med grova missar och mycket svärord. Det gick inte alls lika dåligt som förväntat för vare sig Gorben eller mig, redan den andra gången jag kom in i matchen gjorde jag en serie på fem bollar. I slutänden fick jag stryk av Gorben med fem poäng, och jag spelade absolut inte min bästa biljard. Men som sagt, just biljard är en sport där man tappar mycket av sitt spel om man inte tränar regelbundet, så det var inte så illa som jag hade trott.

Både jag och Gorben blev sugna på att återuppta biljarden, så det kommer vi förhoppningsvis att göra. Jag älskar verkligen att spela biljard, det har alltid varit min absoluta favoritsport. Men det är lite frustrerande att jag vet att jag måste spela minst två gånger i veckan i några månader, för att komma i närheten av den biljard som jag vet att jag kan spela.


När jag kom hem så tog jag det lugnt och såg på TV tills jag gick och lade mig. Somnade någon gång efter två på natten, och var ganska nöjd med tillvaron efter en mycket bra och trivsam dag.


Kommentarer
Postat av: H

mycket lycka till med novellsamlingen!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback