Förneka inte min existens

Var ska du gå när klockan är fem
och alla med jobb går hem?
Jo, vi går upp på sociala
Sen går vi ner på systemet


Florence Valentin

Dricker kaffe och lyssnar på Florence Valentin. Jag måste säga att jag diggar stenhårt. Vissa av mina läsare från den så kallade intellektuella medelklassen kanske vill påstå att Florence romantiserar något som egentligen inte är så bra. En kille har faktiskt kommenterat i min blogg och sagt att jag slösar bort mitt liv med att sitta på Hamlet. Jag kan hålla med om att det inte är en bra livsstil att gå direkt från socialen till systembolaget, men jag gillar Florence Valentins texter även om de ibland kan vara lite pubertala och romantiserar utanförskap.

Det här är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat överhuvudtaget. Jag anser att man måste kunna skriva om människor som har en destruktiv livsstil, utan att det för den skull uppfattas som att man romantiserar. Jag menar, det finns folk som är arbetslösa, som sitter och krökar var och varannan dag, och i vissa människors ögon slösar bort sina liv. Men ska man förtiga deras existens?

Jag tycker fortfarande att Ulf Lundells Jack är en äv världens bästa romaner, men jag kommer aldrig att propagera för att vi alla borde sitta i en park och röka brass. Charles Bukowski skrev några av de mest underhållande och intelligenta novellerna i litteraturhistorien, men jag vet mycket väl att han var tungt alkoholiserad och antagligen totalt omöjlig att umgås med. Nittiotalets bästa roman hette Trainspotting, och att heroin är en fullständigt livsförnekande drog hör faktiskt inte till saken.


Ibland får jag känslan att folk avfärdar mig som flummare eller drogromantiker om jag säger att jag gillar Velvet underground, eller att jag läser Irvine Welsh. Människor som endast läser Lisa Marklund och lyssnar på Gyllene Tider försöker förringa den kultur som jag tycker om.

Att det anses finare att se en pjäs om medelklassens neuroser, än att titta på filmen Trainspotting tycker jag är en samhällsfarlig tanke som dessutom är ett symptom på klasshat.

Statarsystemet är för länge sedan avskaffat och vi behöver inte längre utvandra till Amerika för att undgå svält. Därför måste dagens arbetarkultur handla om alla de som bor i förorterna och deras barn som hänger i centrumet. Om vi ska ha någon slags självrespekt måste vi våga skriva och sjunga om de arbetslösa och de sjukskrivna. Vi måste sätta upp pjäser och skriva romaner om vanliga knegare, men också om missbrukare och utslagna.

Det kommar alltid att finnas alkoholister. En del av dem sitter på parkbänkar, andra jobbar i veckorna och slår sin fru på helgerna, och vissa av dem skriver lysande prosa. Det finns arbetslösa ungdomar som sitter hemma hela dagarna och röker brass och spelar dataspel. Oavsett vilken lagstiftning vi har kommer det alltid att finnas tunga narkomaner i vårt samhälle, vars liv cirkulerar runt att skaffa amfetamin eller heroin.

Att folk ser ner på filmer, böcker och pjäser som handlar om dessa människor är inte bara ett utslag av snobbism. Det är en mer eller mindre medveten strategi för att förtiga och förneka en hel samhällsklass.


Dilsa Demirbag påstod i en artikel på Expressen kultursidor att många pratar om arbetarklassen idag, men att ingen verkar veta riktigt var den finns. I vissa länder är det ett brott att förneka förintelsen, men det är tydligen helt okej att påstå i en av Sveriges största tidningar att jag och mina vänner inte existerar.

När Demirbag inte förnekar arbetarklassen existens, så väljer hon istället att framställa hela den samhällsgruppen som rasistisk och inskränkt. Som exempel citerar hon Åsa Linderborgs pappa i romanen Mig äger ingen där han kallar någon för "Skojude", och hon påstår att alla som någonsin skrikit Svartskalle efter henne är från arbetarklassen.

Återigen ser man det här klasshatet och försöket att förringa en roman bara för att den utspelar sig bland arbetare. Dilsa påstår att Linderborg romantiserar arbetarklassen, när Åsa i själva verket varit modig nog att skriva vad hennes pappa faktiskt sa. Jag tror att Dilsa Demirbag retade sig på att en bok om en alkoholiserad härdarmästare blev en succé häromåret. Därför har hon läst boken med lupp för att hitta en enda mening som hon kan klaga på.

Det jag vill säga till Dilsa är att medelklassen är minst lika rasistisk som arbetarklassen, men att de intellektuella formulerar sig på ett sätt som är mer politiskt korrekt. Överklassen röstar inte på Sverigedemokraterna, de lägger sin röst på Folkpartiet och lobbar för att det partiet ska anta hårdare asyllagar och skrika om svenskaprov. Det är medel- och överklassen som har makt i samhället, och kan praktisera sin främlingsfientlighet. Om Dilsa inte får ett jobb på grund av att hennes efternamn låter utländskt, så kan jag lova att det inte är en svetsare som tar det beslutet.


Kommentarer
Postat av: denhemlige

Undra vad Dilsa tycker om uttrycket husnigger? :P

2008-08-15 @ 15:25:36
Postat av: Millis

Var det inte Dilsa som spöade upp sin sambo? Sambon skrev en bok om det, har glömt titeln

2008-08-15 @ 18:49:49
Postat av: Frunk.

Anledningen till att arbetarklassen ibland verkar mer rasistisk mot invandrare eller griniga mot missbrukare är ju att dom lever mitt bland dom och ibland uppstår då kulturkrockar eller konflikter när folk som har olika synsätt och livsstilar möts. Det är lätt att vurma för och romantisera personer som är kriminella eller är stökiga när man slipper möta dom dag efter dag men om man gör det så har man till slut synpunkter på deras beteende även om man förstår i vilken situation dom befinner sig i och att dom under andra omständigheter kanske kunde vara nära vänner till en. Att vara tolerant och förstående är vi alla bara till en viss gräns. Själv så gillar inte heller jag den livsstil en del lever som brukar beskrivas som "flummare" eller "slackers" men den livsstil som dom som ivrigast och oftast gnäller på sådana människor lever ogillar jag nog mer... nämligen dom ordentliga och präktiga mammas flickor och pappas pojkar från medelklassen som tror dom äger hela världen medans dom rynkar på näsan åt alla dom möter som inte lyckats lika bra i livet som dom. Lyckats förresten... sånt mäter dom först och främst i vem som gjort snabbast karriär och vem som tjänar bäst.När man ser dessa lyckade människor vill man ju nästan misslyckats för då verkar det livet ha en helt ny dragningskraft men som tur är så brukar det oftast stanna vid att man får lust att läsa lite ur Charles Bukowski igen. Även om jag ser hippiesarnas devis "tune in, turn on and drop out" som ett pubertalt och ansvarslöst motto så kan man vissa dagar förstå det lite grann. En del säger att alla som måste arbeta för att leva och överleva är arbetarklass och dom andra är överklass...och visst det kan ju låta som ett sympatiskt sätt att se samhället på men den här klassen då som faktiskt ser sig själva som förmer än dom som jobbar inom vården och i industrin och inte vill se oss ur pöblen på deras uteställen och som till vardags springer överklassens ärenden genom att se till att hålla alla arbetsmyror fogligt på deras platser och därför får lite extra förmåner och bättre lön än oss andra...vad ska vi kalla dom?

2008-08-15 @ 19:08:18
Postat av: Olof

Som vanligt en intressant kommentar av Frunk.

Som du så riktigt säger så är givetvis en av de stora anledningarna till att det uppstår konflikter mellan svensk arbetarklass och nyanlända invandrare, att de trängs på samma geografiska område.

2008-08-16 @ 11:52:26
Postat av: Nina

Skulle vara mycket intressant att få din egen definition på arbetarklass. Är det en monetär definition eller handlar det om utbildning, bakgrund uppväxt???

2008-08-16 @ 12:07:29
Postat av: Olof

Mycket bra och intressant fråga Nina. Den måste jag fundera på ordentligt innan jag kan ge dig ett seriöst svar.

Men jag kan redan nu säga att det inte bara handlar om pengar. Snarare är det en fråga om makt över sin egen situation. Även om man idag kan tjäna jävligt bra som byggare eller svetsare, är perosner i de yrkena till stor del av sina liv helt utelämande till sina arbetsgivares nycker. Om företaget välkjer att byta till nattskift eller treskift, så måste knegarna byta tider på dagis och umgås med sina respektive på de tider som arbetsgivarna har bestämt. I värsta fall kan de få sparken på gurnd av någon effektivisering, och då spelar det inte så stor roll hur mycket man tjänat innan. Mattan kan alltid ryckas bort under fötterna.



Nu blev det exempel från typiskt manliga yrken, men det här gäller givetvis också i den offentliga sektorn.



2008-08-16 @ 12:19:26
Postat av: wiictoria

hur gör man med analyctics ?

Postat av: Frunk.

Jag tycker också att definitionen av arbetarklass handlar mer om hur pass mycket makt och inflytande man har på sin arbetsplats och ute i samhället snarare än hur mycket man tjänar. Fast sen så kommer det väl alltid finnas några yrkesgrupper som förknippas med arbetarklassen oavsett hur maktförhållanden ser ut inom dom grupperna som t.e.x folk som monterar ihop bilar eller dom som städar på våra arbetsplatser?

2008-08-16 @ 20:15:12
Postat av: Anonym

Men vad fan. Det finns konsulter, kontorsslavar och högre tjänstemän som inte kan inverka ett skit över sina liv. Folk som klassmässigt går under under medelklass-övre medelklass, såväl monetärt som bakgrundsmässigt. På Volvo kallas man som tjänsteman in närhelst cheferna anser det passar. Konsulter blir uppringda mitt i natten och drar på en timme. Övertid beordras ut inom alla företag och som anställd kan du inte göra ett skit åt det, oavsett vilken position du har. Treskiften du skriver om görs ju inte bara av arbetarna. Deras arbetsledare och chefer följer ju med. Jag förstår mycket väl ditt resonemang. Men makt över sin situation har ju bara egna företagare. Till och med en vd kan ju av styrelsen beordras iväg någonstans liksom styrelser i tid och otid måste extrasammanträda. Sen, innan du dräper mig med dryga kommentarer, så vet jag att det på varje chef går femtio anställda och att de i alla fall får ordentligt betalt... arbetarklassen är större och tas på, av samhället mindre allvar. Men kom igen, de äger inte mindre makt än en produktionsledare. Alla är vi brickor. Och jag blir sur på att arbetarklassen hela tiden ska klappas på huvudet och framstå som något bra. Jag har svårt för att med stolthet dra in pengar till redan svinrika direktörer. Trött på att ständigt höra rasistiska arbetare raljera, och på att höra folk som romantiserar något som numer är dött. De arbetare du talar om finns bara i periferin. Vart har du fackförbunden idag? Och framförallt, när hörde du arbetare tala om solidaritet senast? Det du skriver att svetsare inte tar beslutet att neka invandrare jobb är helt fel. Många gör sitt bästa för att invandrare ska sluta. Volvo gick för bara några år sedan ut och förbjöd "politiska" tröjor på arbetsplatsen. Och det var definitivt inte cheferna som bar dem... Vill du se segregation på sitt sämsta sätt, så välkommen till golvet. För på kontoret fungerar det bra.

2008-08-16 @ 21:46:19
Postat av: Frunk.

Visst finns det andra löntagare än bara arbetare som kan känna sig maktlösa men dom är ändå ett eller några steg högre upp i hierarkin både på arbetsplatsen och i samhället för övrigt. Dom åtnjuter mer respekt och fler dörrar står öppna i alla möjliga sammanhang eftersom deras status skapar fler kontakter åt dom. Att det finns cyniska misantroper bland dom lägre klasserna är väl inte konstigt då människan är en produkt av sin miljö och i desto sämre miljöer människor måste samsas i desto mer konflikter uppstår. Det finns goda människor i alla samhällsklasser likväl som mindre godhjärtade fast varför skulle inte arbetarklassen vara något bra...den är ännu fortfarande en viktig komponent i det maskineri som driver samhället framåt och oftast är dom både anspråkslösa och plikttrogna till alla andras glädje då dom drar nytta av att någon utför dom jobben dom själva ratar. Samhället är i förändring på både gott och ont...vissa saker lär bli bättre och en del sämre men ännu har varken industrialismen eller arbetarrörelsen dött som nyliberaler både påstår och hoppas.

2008-08-17 @ 00:25:53
Postat av: Anonym

Frunk, din ironi faller på eget grepp. I alla fall hoppas jag du är ironisk när du skriver att arbetarklassen är bra då den kan utnyttjas av andra. Den är definitivt en stor del av det som driver. Men det jag vänder mig mot är att den romantiseras så. Är det bra att de är anspråkslösa och plikttrogna så att folk med högre ambitioner kan använda detta? Du skriver att arbetarrörelsen inte dött, men det jag ser av den är spasmodiska dödsryckningar. Kanske kan den komma tillbaka, men just nu går ju hela arbetarklassen åt höger. Frågor som rör minskad invandring och "friare" skattepolitik anammas ju numer inte bara av tjocka direktörer. Det är arbetarna som gnäller, och därför lär vi få se sverigedemokraterna i riksdagen snart. Och att det skulle vara ett i stort geografiskt problem är fel. Det finns absolut problemområden. Men sd är störst på landsbygden, även i områden där du få leta länge efter några större grupper invandrare. Den rörelse som slog bort borgarna och började bygga folkhemmet vänder sig i sina gravar. De kan man romantisera, men arbetarklassen idag vill jag kritisera. Man måste synliggöra problemen. Om sedan folk vill vara stolta arbetare, bra. Men jag tycker att en arbetarrörelse värd namnet borde satsa hårt på upplysning och framförallt solidaritet.

2008-08-17 @ 12:45:16
Postat av: Frunk.

Till... ?

Du vill alltså se en mer radikal, offensiv och solidarisk arbetarrörelse och i så fall är du villig at romantisera den eller åtminstonde acceptera att den blir romantiserad? Generaliserar du den inte lite väl grovt annars eller tar du i med storsläggan för att få lite uppmärksamhet?

2008-08-17 @ 13:50:53
Postat av: Frunk.

...och som Olof såväl påpekar när han skriver..."Det jag vill säga till Dilsa är att medelklassen är minst lika rasistisk som arbetarklassen, men att de intellektuella formulerar sig på ett sätt som är mer politiskt korrekt. Överklassen röstar inte på Sverigedemokraterna, de lägger sin röst på Folkpartiet och lobbar för att det partiet ska anta hårdare asyllagar och skrika om svenskaprov.". Det är ju knappast bara delar av arbetarklassen som är invandrarfientliga i samhället... det är bara att en del av dom är osmidiga nog att stödja Sverigedemokraterna och att en del av dom dessutom gör det offentligt. Den mest invandrarkritiska delen av Folkpartiets väljarkår är betydligt diskretare och slugare i sina planer och sin retorik men är annars lika goda kålsupare. Tyvärr så tror jag att många av Sverigedemokraternas väljare är folk som mest vill bråka med det politiska etablissemanget också för det är annars en gåta varför folk röstar på ett parti som aldrig verkar få gehör för sina förslag eller ens har tillräckligt med personer som kan representera partiet i flera kommuner.

2008-08-17 @ 17:21:26
Postat av: Olof

Jag behöver knappt svara på kommentarerna i min blogg längre. Frunk skriver vad jag tänker redan innnan jag sett kommentarerna.



Wickan. Det är ganska krångligt att skaffa analytics. Till att börja med måste du registrera dig på google med en mailadress. Sen är det en väldigt lång kod, som du måste lägga in på ett speciellt ställe i din blogg.

Om du reggar dig på google, kan jag försöka hjälpa dig nästa g¨ång jag är hemma hos er.

2008-08-17 @ 17:42:23
Postat av: Gert-Inge

Tänk om Chubbe skulle läsa din blogg och upptäcka ditt ordval "reggar". Han skulle gå i taket!!

2008-08-17 @ 18:15:21
Postat av: Frunk.

Tack...jag vet att det är din blogg men jag blev nog lite otålig. Här är tre andra bloggar jag tycker är intressanta:

http://www.usablogg.org/

http://jinge.se/

http://bjornbrum.blogspot.com/

2008-08-17 @ 18:36:51
Postat av: Gammal Hårdrockare

De största rasisterna hittar man helt klart bland medel- och överklassen. Det är de som tar stora lån för att kunna bo i "helvita" områden. Vi vanliga arbetare har svartskallarna som jobbarkompisar och har inga som helst problem med det.

2008-09-14 @ 17:24:12
URL: http://gammalhardrockare.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback