Grattis Hjärta!

Till att börja med vill jag passa på att gratulera min gamle kamrat Hjärta. Klockan två på eftermiddagen igår tittade en liten tjej på fyra kilo ut i världen, och det första hon fick höra i sitt jordeliv var Van Morrisons Tupelo Honey. Hjärtas dotter går just nu under arbetsnamnet Selma, men jag vet faktiskt inte om hon är namngiven efter nobelpristagaren Lagerlöf eller Lilla Fridolfs fru.

Nästa vecka kommer förmodligen även Stonevalley att föröka sig. Det innebär att det snart är bara jag kvar av det gamla polargänget som inte har barn. Förutom mig är de enda jag kan komma på Rille Röj och Bocka.


Nuförtiden så får både samkönade par och ensamstående adoptera, och det tycker jag är jättebra. Men jag funderar på om denna rättighet även gäller tre killar som inte bor ihop. Både Rille och Bocka har fast jobb och ordnad ekonomi, och alla tre bor vi inom tio minuters gångväg från varandra. Eftersom det bara är vi kvar som är barnlösa skulle vi kunna adoptera en unge tillsammans, och ha tredelad vårdnad. Det skulle vara en rätt bra tillvaro att vara farsa i en vecka, och sen leva ungkarlsliv i två.

Fast det finns en del saker som kan bli ett problem. Jag har vissa krav som jag inte tänker rucka på, och jag vet inte om det är praktiskt genomförbart att gå in på en adoptionsbyrå och säga att man bara är intresserad av rödhåriga barn. Och om det går, så är det inte säkert att Rille och Bocka har samma önskemål som jag.


När jag tänker efter så funkar nog inte den här idén. Om jag ska ha barn får jag nog försöka reproducera mig på det gamla vanliga viset.


Apropå föräldrar och barn så är en av de bloggar jag läser regelbundet författaren
Bodil Malmstens blogg.

Jag vet inte riktigt varför, men jag kände en märklig dragning till Bodil Malmsten redan första gången jag såg henne på tv. Då var jag cirka femton år och hade ännu inte läst en rad av vad hon skrivit. Eftersom Bodil är 30 år äldre än mig så var det ingen sexuell dragning, utan jag kände en stark vilja att bara få lära känna henne.

Nu tjugo år senare senare har jag läst flera av hennes böcker, jag har läst hört och sett ett otal intervjuer med henne, en gång var jag på en av hennes poesiuppläsningar och jag följer hennes blogg. Ju mer jag får veta om Bodil Malmsten, desto mer sympatisk tycker jag att hon är.


Hon är författare. Till yrket, i själ och hjärta.

Hon älskar Bob Dylan, och har på sistone fått honom på hjärnan.

Hon har gillat Tom Waits i många år.
Hon har översatt Waits låtar för att Totta Näslund skulle sjunga in dem på skiva. Ett projekt som till min outgrundliga sorg gick i stöpet.

Hon är rödhårig.

När hon inte har något att göra så tittar hon på konsertfilmen The Last Waltz med The Band.


Jag tror att det finns en anledning till att jag så spontant tyckte om den norrländska författarinnan för många år sen.
Bodil Malmsten kan ha varit min morsa i ett tidigare liv.


Kommentarer
Postat av: Anonymous

Bodil Malmsten har även varit gift med musikproducenten Kjell Andersson.

2008-08-14 @ 13:58:23
Postat av: Calle

Ok. Bodil Malmsten är en kvinna jag aldrig engagerat mej i trots att jag vet att jag borde.... Ge mej ett bra lästips! ha det/C

2008-08-15 @ 09:55:53
Postat av: Kenta

Bodils tyngsta merit är i mitt tycke att hon var bundis och hängde med Plura under hans (deras?)dimmiga 80-tal.

Hon fick även äran att skriva förordet till dennes gravt underskattade hyllningsplatta "Plura50-en hyllninsplatta". Läs det. Fina ord med mkt referenser till musiken och dolda budskap om anekdoter som förmodligen ägt rum.

Plura tackade med "Blues för Bodil Malmsten" som kom förra året. Mkt hård titel (hårdaste sen Ballroom Blitz skrev nån recencent), men låten är lite seg enligt mej.

Man skulle nog varit med..

2008-08-17 @ 13:16:20
Postat av: Olof

Blues för Bodil Malmsten! Vilken jävla titel, den låten måste jag höra.

Kanske tillochmed vill höra den på min begravning :)

2008-08-17 @ 21:42:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback