Måndag med Noice och kvällspromenad

När jag badat och ätit frukost idag så upptäckte jag att Rille Röj var inloggad på MSN. Då jag frågade varför han inte var på jobbet berättade han att han hade så mycket flex att han valt att stanna hemma denna måndag. Jag föreslog en sväng på stan, men Rille skulle pula lite i lägenheten. Han föreslog att jag skulle komma över och hjälpa till istället.

Då jag kom över till Rille hjälpte jag honom att sätta upp en GAIS-flagga på väggen över TV:n. Rille har massor av GAIS-attiraljer, bland annat en dörrmatta, två badbollar på varsitt hörn av bokhyllan, och han har deras emblem intatuerad på underarmen. Men flaggan var nyinköpt och han ville ha den på en plats där man alltid såg den från soffan.

Då flaggan var uppsatt bjöd Rille på folköl, och vi skvallrade lite om gamla polare medan vi lyssnade på Noice-låtar som han hade i datorn.

Noice var det första bandet som jag verkligen älskade, och det var tonårsbandet från Gustavsberg som startade hela min rockfanatism. Jag har alla deras skivor på vinyl. Men eftersom jag var ett barn då jag fick plattorna var jag inte särskilt försiktig med dem, så de är totalt sönderspelade. Därför var det skitkul att höra låtarna jag älskade som tioåring, och jag kunde sjunga med i förvånansvärt många texter. Men man glömmer väl aldrig sin första kärlek, vare sig det gäller musik eller damer.

(Bilden på Rille är cirka 15 år gammal, men jag hade ingen ny)

Då jag kom hem från Rille hade jag fått ett mail från Norstedts. Jag har bett förlaget om några böcker som jag ville skriva om, men de var till en början skeptiska mot bloggare. Efter att jag skickat ett mail där jag berättade lite om min blogg blev de mer medgörliga. Därför kommer de att skicka mig två böcker jag är intresserad av - Guvernörens hustru av Joseph O'Connor och Håkan Lahgers Den vassa eggen (som är en bok om Ulf Lundells skiva med samma namn).

Böckerna kommer nog den här veckan. Så snart som möjligt ska ni få veta vad jag tyckte om dem. Mest sugen är jag på Guvernörens hustru, så den recensionen kommer nog först.


Efter maten blev det en kvällspromenad längs Stångån med Köttet. Han var lite upprörd eftersom han nyss hade blivit uppringd av en telefonförsäljare. Personen i luren hade förklarat att han var ett från ett företag i Umeå, och hade frågat vad Köttet gjorde med det oreanga kuvertet som berättar om våran pension.

Min vän var redan från början irriterad eftersom han just hade tappat upp ett bad. Men han svarade ändå lugnt att han bara öppnat kuvertet och tittat på siffrorna, men sen inte gjort något mer.

Då hade telefonförsäljaren erbjudit Köttet hjälp med att placera pensionspengarna i fonder. Det tyckte inte den nattjobbande svetsaren var någon bra idé.

- Tror du jag låter nån jävel från Umeå spela tärning med min pension? sa Köttet.

Sen slängde han på luren och la sig i badet.


Det blev en ganska lång promenad längs ån, vi var ute och gick i nästan två timmar. Vädret var kanonfint, och vi såg en massa andra människor som var ute och gick eller joggade. Jag hoppas vi får många fler såna här fina sensommarkvällar, för jag ska försöka ta vara på dem innan vintern gör sitt bästa för att trycka ner oss.


Imorgon får jag äntligen pengar igen. Då ska jag betala räkningar, privatskulder och en krognota. Sen blir det väl några kassar mat och en limpa cigg. Om det blir något över till nöjen återstår att se.


Kommentarer
Postat av: Anonymous

Det ska bli spännande att läsa din recension av Håkan Lahgers bok.

Måns Ivarssons biografi recenserades av alla stora tidningar, medan Lahgers bok inte har recenserats av någon av de större tidningarna än. Jag undrar varför ? Det lilla jag läst av Lahgers bok verkar mer lovande än Ivarssons biografi.

Jag såg en recension av boken på bloggen "Halvars huvudsaker" och i Folkbladet.

http://www.folkbladet.nu/?p=116595

2008-08-29 @ 09:22:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback