Tänkvärd bok om AFA och nittiotalets vänster

Det är sommarnatt i Göteborg och fem tonårstjejer är på väg hem från stan. Då dyker fyra berusade killar upp som tydligen stör sig på deras klädsel, för de börjar skrika ord som anarkistfittor, horor och hävdar att tjejerna ska få sig en rejäl omgång. När en av de fulla killarna slänger en flaska mot dem förstår tjejerna att det är allvar, att de måste göra något.

De går upp i en skogsdunge och hämtar grenar, staketpinnar och stenar. Sen vänder de tillbaka mot sina antagonister. Grabbarna blir så förvånade att de står blick stilla på gatan som paralyserade.

En av tonårstjejerna slår helt enkelt till den största grabben med sitt tillhygge. Gruppens ledare viker sig och faller ihop. Hans kompisar försöker inte försvara honom, utan flyr därifrån.

Tjejerna fortsätter sin promenad hemåt.


Scenen är hämtad från romanen Deltagänget av Salka Sandén. Boken är en utvecklingsroman om en tjej som inte ville låta sig hunsas av någon. Som i exemplet ovan så valde huvudpersonen i boken att inte fly och bjuda sina motståndare på nöjet att förnedra och skrämma henne. Inte heller satte sig hon och hennes kamrater på marken och sjöng We shall overcome, för att på så sätt visa sig moraliskt överlägsen sin fiende då han slog dem sönder och samman.

Hon och hennes kamrater valde att försvara sig, och i vissa fall kunde självförsvaret innebära att slå första slaget.

Deltagänget utspelar sig från 1988 och fram till en bit in på 2000-talet, bland den radikala vänstern. Det börjar med husockupationer och fortsätter med motdemonstrationer 30e november. Bildandet av AFA (AntiFascistisk Aktion) och beslutet att sabotera Sverigedemokraternas valturné leder till ständiga konfrontationer med högerextremister och polisen, och i slutet av boken hamnar vi i kravallerna i Göteborg under EU-toppmötet 2001.

I tisdags skrev jag att jag var lite skeptisk till boken, för jag var rädd att Sandén fått den utgiven på grund av det spektakulära ämnet och inte för sina författartalanger. Jag var också lite orolig att boken skulle vara en politisk propagandaskrift, vilket oftast är oerhört tråkigt. Där hade jag fullständigt fel.

Sandén har inte skrivit en helt självbiografisk bok, utan skapat en spännande och medryckande roman baserad på hennes erfarenheter. Jag tycker inte att hon romantiserar AFA på något sätt. Visserligen innehåller boken en del vänsterradikal retorik, men om man skriver en sån här roman så måste författaren ta sig rätt att förklara för läsaren hur karaktärerna resonerar.

Istället får jag intrycket av att Sandén berättar på ett ärligt och realistiskt sätt vad det är för mekanismer som styr vid ett upplopp eller ett försök att köra ut nazister från Hultsfredsfestivalen, och varför personerna överhuvudtaget satt sig i den situationen. Hon berättar om kickarna och gemenskapen det ger, men också om skräcken, tveksamheten och tvivlet efteråt. Att moralisera och dra slutsatser av det som hände lämnar hon över till läsaren själv.

Deltagänget
handlar om kamratskap och hur en grupp kan bli extra sammansvetsad då de upplever extrema situationer tillsammans. Salka Sandén är förvånansvärt uppriktig då hon förklarar sina karaktärers motiv till sina handlingar. Som i det här stycket:
Det viktigaste måste vara kamrater. Den gemenskap som skapas under kollektiva upplevelser av våld är ojämförlig. (...) Jag skulle inte dö för mina åsikter. Men för mina kamrater skulle jag dö...

Våldet är ständigt närvarande i hela boken och det är det intrycket som stannade kvar hos mig när jag lade den ifrån mig. Att ett antal ungdomar till en början ville förändra världen till det bättre och förhindra att fascismen bredde ut sig i Sverige, men att det slutade i en situation där kampen dominerar hela livet och våldet kan blossa upp precis när som helst. Huvudpersonen blir brutalt misshandlad av snuten vid ett av Sverigedemokraternas möten. Men också i sitt vardagsliv är vänsteraktivisterna hela tiden rädda för att bli attackerade av skinnskallar - på krogen, på spårvagnen och i sina hem. De utsätts för ständiga polisförhör, de sitter häktade och döms till fängelsestraff.


Salka Sandén skriver i förordet att vi får använda historien om Deltagänget som vi har lust, men att hennes egen främsta ambition var att berätta en bra skröna. Det har hon lyckats utmärkt med, men en annan behållning av boken är att det är ett mycket intressant tidsdokument om nittiotalet. Dels för att se hur vänsterrörelsen och hela samhället utvecklades under det förra decenniet. Men också för att flera av händelserna som beskrivs i Deltagänget blev mycket uppmärksammade i media, och det är fascinerande att läsa en betraktelse inifrån stridens hetta.

Ett annat användningsområde är att den kan vara tänkvärd för alla de som funderar över vad fan vi ska göra åt att Nationalsocialistisk Front håller regelbundna möten på Stora torget i Linköping.

Nu blev det en väldigt lång text om en bok som faktiskt kom ut för över ett år sen. Men mitt vardagsliv har varit väldigt intetsägande de senaste dagarna, och mina funderingar över den här boken är det intressantaste som hänt.


Kommentarer
Postat av: Tobias Lindgren

Menar du att Sverigedemokraterna är "fascister" och "högerextremister", eller? Ganska lustigt förresten att du räknar fascisterna i AFA till "vänsterrörelsen" när de flest i rörelsen brukar ta avstånd från dessa antidemokrater. AFA är ju inte ett dugg bättre än NSF, men ändå tycks du försvara de förstnämnda på något sätt.

2008-08-22 @ 00:35:45
Postat av: Olof

Vänner, medborgare läsare!

Sverigedemokraterna har äntligen hittat min blogg. Jag googlade lite och hittade bland annat den här informationen:



"Tobias Lindgren är ett namn som ofta syns på de ställen på nätet där Sverigedemokraterna diskuteras. Det är självfallet ett fiktivt namn, sannolikt använt av personal på den sverigedemokratiska particentralen i Lund. Namnet är lika fiktivt som Jorma Lindgren, Johan Andersson och Robsten, för att ta bara några exempel ur SD-floran."



2008-08-22 @ 10:21:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback