Tre vuxna män på kräftfiske

Igår kväll ringde Köttet och frågade om jag ville hänga med honom och Ronny the Punkrocker och fiska kräftor. Eftersom jag alltid är på jakt efter utomhusaktiviteter så här års, var jag inte sen att haka på.

Strax efter nio gav vi oss iväg. Ingen av oss har körkort, så vi fick hänga utrustning och bete på Ronnys cykel och promenera.


           
I brist på nytagna bilder får ni se hur grabbarna i gårdagens fisketrio såg ut för 15 (jag), 20 (Köttet) respektive 30 år sen (Ronny).

Det började skymma när vi kom fram till en plats ett par kilometer utanför Linköping där vi hört att det skulle finnas mycket kräftor. Köttet - som är en riktig proletär och aldrig klagar så länge kollektivavtalet följs - fick den slemmiga och illaluktande uppgiften att kroka fast bete i burarna. Ronny och jag turades om att göra burarna i ordning och knyta fast dem.

Vi hade tio burar som vi lade ut på olika ställen längs en sträcka på cirka två kilometer. Ibland var det svårt att ta sig ner till vattenkanten på de ställen vi tyckte var lämpliga. Men vi hjälptes åt och lyckades undvika att trilla i vattnet.

När vi lagt i nästan alla burar blev både jag och Ronny sugna på något att tugga på. Så när vi hittade en tomt med några äppelträd, klev vi helt sonika in och tog för oss av frukten. Vi fick tag i några ganska små äpplen som var fortfarande var lite för sura, och några större som var riktigt goda.

Om vissa läsare tycker att äppelpallning är en suspekt sysselsättning för två killar på 35 respektive 45 år, så vill jag bara säga att det är sorgligt hur effektivt ni har lyckats förtränga ert barnasinne.


Det dröjde lite mer än en timme att lägga i alla burarna där vi ville ha dem. När vi var klara tyckte Köttet det var bäst att vänta ett par timmar innnan vi började vittja. Klockan var nästan midnatt och det hängde ett regn i luften, men temperaturen var riktigt behaglig. Vi satte oss på en bänk, öppnade varsin folköl och försökte snacka ihjäl lite tid.

Den stunden kändes som en av de där sista nätterna innan sommarlovet var slut när man var tonåring och ingen ville gå hem. Då varje sommarnatt skulle sträckas ut så länge det bara var möjligt, för snart var det höst och då skulle skolan börja igen. På den tiden kunde man sitta tre grabbar på en parkbänk en hel natt, och prata skit i skenet av en gatlykta. Man diskuterade sport, musik och tjejer, och berättade rövarhistorier för varandra.

Det var precis vad vi gjorde igår, med den lilla skillnaden att vi inte var tonåringar på sommarlov längre. Vi har alla tre varit vuxna i många år, men i grund och botten är vi fortfarande samma pojkar som vi alltid varit.

Då vi satt på parkbänken började det duggregna, och vi tittade oss omkring efter ett ställe att skydda oss. Men regnet tilltog inte speciellt mycket, så vi satt kvar på bänken till det var dags att vittja.


När vi var på väg till den första buren så försökte vi gissa hur många kräftor den skulle innehålla. Ronny var pessimistisk och trodde att den var tom, jag gissade på sex, och Köttet -som alltid tror att fiskelyckan lurar runt hörnet - chansade på hela 15 saftiga kräftor.

När vi fick upp buren ur vattnet visade sig att det blev delad pott mellan Ronny och mig. Buren innehåll tre kräftor av klart godkänd storlek.

De följande fyra burarna gav liknande eller sämre resultat, och när vi var på väg till den femte buren så hade vi fått tio stycken kräftor. I det läget började vi spekulera i om vi överhuvudtaget skulle få ihop tjugo kräftor, och om det i så fall skulle räcka till Köttet, hans fru, och deras dotter.

Den sjätte buren innehöll så mycket mer än de tidigare, att vi kände oss tvungna att hälla ut fångsten på asfalten så att vi kunde räkna kräftorna innan vi slängde i dem i påsarna. Vi lyckades på en bur dubbla vår fångst, då vi räknade till tio kräftor.

Nästa bur var minst dubbelt så full som den förra. Den gången brydde vi inte oss om att räkna, utan vände bara burens öppning mot påsen och skakade.

Den åttonde buren var totalt proppfull och måste ha innehållit minst 40 kräftor. På de två sista var vi inte riktigt lika lyckosamma, men båda två innehöll en klart godkänd fångst.


När vi var klara klockan två på natten tilltog regnet och blev ett ösregn. Men det bekymrade oss inte längre, för vi var så glada över vår fiskelycka. Vi hade en stor plastkasse som var så proppfull med kräftor att vi nästan inte kunde knyta ihop den. Jag kände på vikten, och konstaterade att den var nästan så tung som två sexpack. Så jag gissar på att vi fick ungefär fem kilo kräftor.

Köttet berättade idag att han hade tömt hela påsen i badkaret när han kom hem, och att hela botten hade blivit täckt av kräftor. Vilket hade gjort hans treåriga dotter mycket fascinerad, då hon fick se det i morse.


På vägen hem var vi på gott humör i ösregnet och snackade lyckligt om hur nöjda vi var över att vi fått idén till kräftfiske. Vi var alla tre överens om att vi hade haft det mycket roligare än om vi hade suttit på stampuben som vanligt. Någon av oss började räkna på hur mycket pengar vi skulle ha bränt i så fall. Det var då Ronny sa vi lika gärna kunde skita i krogen hela helgen, det var bättre att vi fiskade kräftor.

Jag är väldigt pank efter somarens upptåg och letar alltid efter billiga nöjen. Köttet kände att det kunde vara skönt att ta det lugnt den sista helgen innan hans semester är slut, så att han kunde vara pigg och fräsch den första veckan på jobbet.

Kräftfiske var i allas ögon ett bättre alternativ än krogen, så om ett par timmar bär det iväg igen. Nu vet vi vart vi ska lägga i burarna, och ikväll kanske vår fiskelycka blir ännu större.


Kommentarer
Postat av: Gert-inge

God Afton!

Hade Köttet med sig några folkisar?

2008-08-08 @ 19:58:00
Postat av: wiictoria

grymt att du kan skriva så mkt om så lite egentligen=D=D


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback