Utelämnad åt TV-utbudet

Trots att jag drabbades av ett bakslag i fredags har jag hållit mitt löfte, och helgen har varit helt vit.

Jag hade iskallt räknat med att jag skulle få böcker från Norstedts i fredags. Min plan var att mer eller mindre isolera mig hela helgen och ägna mig åt Joseph O'Connors Guvernörens hustru, en riktigt tegelstensroman som jag vet kommer att hålla högsta klass. Men nej, postgången är söligare än vad jag hade kunnat föreställa mig. Boken kommer inte förrän tidigast imorgon. Eftersom jag sett fram emot O'Connors senaste roman och får den när som helst, ville jag inte börja på någon annan bok. Så jag var mer eller mindre utelämnad till tv-utbudet den här helgen.

Fredagen gick någorlunda smidigt, eftersom SVT visade både en dokumentär om Pink Floyd och den hysteriskt roliga komediserien Flight of the concordes. Pink Floyd-dokumentären var bra och intressant, men hade gärna kunnat få vara dubbelt så lång.
Dels tycker jag att de kunde grävt djupare i bland annat Syd Barretts öde och inspelningen av skivan och filmen The Wall, och dels var det alldeles för korta konsertinslag för att vara en dokumentär om ett av världens viktigaste rockband.


Igår träffade jag Pata L på eftermiddagen för att vi skulle ta en promenad. Det blev inte så. På vägen ner till Stångån gick vi förbi The Champs där Bokka och Köttet satt vid ett bord och ägnade sig åt sitt främsta lördagsnöje. Vi slog oss ner vid bordet och tog en cigg med våra vänner, och garvade lite åt hur Köttet och Bokka munhöggs precis som ett gammalt par som varit gifta i 30 år.

Efter ciggen blev Pata sugen på en Guiness, så jag beställde en coca cola.

En öl var givetvis inte nog för Pata en lönelördag, så vi blev kvar på The Champs hela eftermiddagen medan fler och fler av våra kompisar dök upp. Jag kände mig som när jag var tolv år och umgicks med farsan och hans polare, där jag satt och sippade på en cola medan alla runt omkring drack öl och blev småberusade. Men det fanns vissa avgörande skillnader. Jag var inte ett barn längre, jag kunde resa mig och gå hem och äta precis när jag ville och de halvpackade herrarna runt bordet var mina vänner - inte några alkoholiserade främlingar.

Det bekymrade mig faktiskt inte speciellt mycket att jag inte drack någon alkohol. Jag trivdes rätt bra där jag satt på min stol och snackade skit och skämtade med mina polare. Oftast är det egentligen inte bärsen man är ute efter då man går på krog - det är umgänget. Men det är på eftermiddagen man ska besöka puben om man har tänkt att hålla sig nykter. På kvällarna funkar det inte eftersom det är nästan outhärdligt att umgås med aspackade människor om man inte själv är på samma nivå.

Vid femtiden började stämningen bli lite högre, och dessutom hade jag fått tacka nej när både Steven och Little Mike erbjudit sig att bjuda mig på öl. Så då kändes det som att det var dags att gå hem.


När jag käkat gick jag till Johannelund och handlade chips och coca cola. Efter att jag tittat på Postkodmiljonären och Carnivale lusläste jag tv-tablån och drabbades av ett otäckt faktum. Klockan var nio och det fanns absolut ingenting som lockade mig på resten av hela kvällen. Det verkar som om att tv-bolagen tror att alla är ute och svirar på lördagar, och därför sänder de bara dåliga gamla filmer.

Rastlös och uttråkad svor jag ännu en gång över att böckerna inte kommit innan helgen. Jag slog ihjäl kvällen genom att spela lite poker (som faktiskt var vinstgivande) och med att likgiltigt surfa omkring.

Jag somnade strax innan ett till Saturday night live på femman.


Idag är det söndag och då ser plötsligt tv-tablån mycket mer lockande ut. Som vanligt ska jag se på Drömmarnas tid på nian klockan åtta. Som jag tidigare berättat är den serien stundtals lite väl smörig, men det uppvägs av att den utspelar sig på sextiotalet. Det är mycket tidsenlig musik och huvudpersonernas liv påverkas mycket av de dramatiska händelser som utspelade sig för 40 år sen. Storebrorsan i familjen Pryor är i Vietnam och slåss mot Viet Cong, medan hans syster Meg är hemma och protesterar mot kriget. Dessutom tar serien upp de svartas kamp, och har bland annat handlat om raskravallerna i ghettona i norra Philadelphia.

Nu är det tredje och sista äsongen, och jag följer Drömmarnas tid slaviskt.

Klockan kvart över nio börjar Ashes to Ashes på ettan, och jag har mycket höga förväntningar på den serien. Den brittiska kriminalserien är en fortsättning på Life on mars, som gick på SVT för ett par år sen. Life on mars handlade om Sam Tyler, en modern polis som hamnade i koma och vaknade upp i Manchester 1973. Den var både en hyllning till - och en parodi på - gamla sjuttiotalsdeckare, och seriens återskapande av den tiden var både fascinerande och underhållande. Ashes to ashes ska i sin tur handla om en kvinnlig polis från 2007 som av vissa övernaturliga händelser slungas tillbaka till 1981, där hon tvingas samarbeta med Gene Hunt och de andra snutarna som Sam Tyler jobbade med 1973.

Precis som Life on mars ska Ashes to Ashes innehålla mycket musik från den aktuella tiden. Jag läste i SvD att det tydligen blir mycket synt, men jag hoppas att serien även uppmärksammar postpunk och brittisk heavy metal.


Kommentarer
Postat av: Robert

Jag missade Life on Mars, men funderar på att titta till den här.

För lyssna, visst det har utfärdats syntvarning, men ryktet går att The Ruts kommer att spelas. Ett av de absolut bästa band som kom fram efter de 3-4 största 76/77.

Postat av: Frunk.

Min helg var inte vit men näst intill. Kollade mest på film. Förresten du skrev "Oftast är det egentligen inte bärsen man är ute efter då man går på krog - det är umgänget. Men det är på eftermiddagen man ska besöka puben om man har tänkt att hålla sig nykter. På kvällarna funkar det inte eftersom det är nästan outhärdligt att umgås med aspackade människor om man inte själv är på samma nivå."...det är bara att instämma i för visst upplever man det så.

2008-08-31 @ 20:30:56
Postat av: Ulven

Helvit helg här också. Handlat barnkläder. Fixat käk. Städat. Tvättat. Förväntar mig inte direkt nån medalj, men det var fan så nyttigt.....

2008-09-01 @ 14:40:41
Postat av: Sören

Trevlig blogg mannen. Här trodde jag att jag var den ende som kollade på American Dreams, men icke!

Jag kan tycka att den sköna musiken uppväger smörigheten, lite kul att de får nutidens musikprofiler att spela dåtidens stjärnor på scen.

2008-09-09 @ 02:03:03
URL: http://pussypalace.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback