Konserter och historiska romaner

Jag fick tag i biljetter till Dylan. Hamnade i kö hos ticnet både på telefonen och nätet. Lite mer än en halvtimma efter släppet kom jag fram och lyckades boka tre biljetter. Dock blev det de sämsta och billigaste platserna långt upp på läktaren.

Men, bra platser eller inte, jag Mästarn och Hjerta kommer att se Bob Dylan i Jönköping. Dessutom fick jag igår besked om att jag kommer att få recensera Freddie Wadling för Östgötatidningens räkning då han kommer till Linköping. Så nu har jag två konserter att se fram emot - Freddie Wadling i februari och Dylan i mars. Bara jag lyckas ta mig igenom julhelvetet och den svarta månaden januari, så kommer livet att bli ljusare igen.


December är ingen vacker månad på mina breddgrader. Vädret har varit grått och regnigt både igår och idag, och det har varit så mörkt att jag fått tända lamporna inomhus redan då jag går upp. Det verkar som att det bara blir jobb på torsdag och fredag för mig den här veckan, så jag har varit ledig. Ingen ville leka med mig igår. Det enda utflykt jag gjorde var när jag tog en promenad till Netto för att köpa dasspapper.

Förutom att se på TV och surfa ägnade jag stor del av dagen åt att läsa ut en riktigt tegelsten som jag hållit på med i två veckor nu.


Boken var 700 sidor på engelska, är skriven av Dennis Lehane och hette The Given Day. Den finns även på svenska under namnet Ett land i gryningen, men eftersom DN:s recensent tyckte att översättningen var så pinsamt dålig att den förstörde romanen valde jag att läsa den på originalspråket. Och det var nog bra. Det tar lite längre tid för mig att läsa på engelska, men boken var verkligen i min smak och årstiden är så tråkig att jag gärna sög på karamellen lite.
The Given Day utspelar sig i Boston vid första världskrigets slut. Läsaren får under lite mer än ett år följa Luther - en ung svart man som i bokens början gör sin tjej med barn, och Danny - en Irländsk snut med samvete som blir indragen i bildandet av ett fackförbund för Bostonpolisen. Boken är en slags historisk roman som bland annat handlar om de svartas situation i USA, fackföreningsrörelsen och de stora strejkerna som ägde rum, samt de bombkampanjer som anarkister genomförde i Amerika de här åren.

Det är genom de små individerna och deras vardagliga kamp som Dennis Lehane låter gestalta en del historiskt viktiga händelser (till exempel polistrejkken i Boston), och det lyckas han utmärkt med. Istället för att berätta om de stora männens maktspel, skriver Dennis Lehane om hur några vanliga människor påverkas av alla beslut någon annan tar. Men även några verkliga legender skymtar förbi som bifigurer, till exempel basebollspelaren Babe Ruth och en ung Edgar J. Hoover.

Därför är The Given Day en jävligt bra historia som gjorde att jag orkade kämpa mig igenom de 700 sidorna på ett främmande språk. Men för mig som också är historiskt intresserad väckte romanen frågor i mitt huvud, och upprepade gånger lade jag ifrån mig boken för att googla händelser och personer. Så nu vet jag lite mer om Spanska sjukan (en influensa som kan ha varit den värsta epidemien i mänsklighetens historia och krävde mellan 50 och 100 miljoner människoliv precis efter första världskriget), Eugene Debs (ledare för Socialistiska partiet som ställde upp som presidentkandidat flera gånger, en gång då han satt i fängelse), Luigi Galleani (anarkistagitatorn som starkt förespråkade bombkampanjer mot regering och företagsledare och som beskrevs så här av sina vänner: "You heard Galleani speak, and you were ready to shoot the first policeman you saw").

Något som också var givande med The Given Day var att det var nästan omöjligt att inte dra paralleller till vår egen tid, och det tror jag har varit ett av författarens syften. Speciellt hur media och makthavare använde enstaka bombdåd för att smutskasta och misstänkliggöra alla som kämpade för att få det bättre. Arbetare som bildar en fackförening för att de inte gillar att jobba fjorton timmar om dagen för en lön som inte går att försörja en familj på, får i boken sina krav avfärdade för att de är anarkister, bolsjeviker och terrorister. Inte för att deras krav är orimliga. Passar inte galoscherna uppmanas de att flytta till Ryssland. Vilket känns otroligt träffande i våra dagar, då det ibland känns som att man inte kan säga det minsta kritiskt om USA:s utrikespolitik utan att anklagas för att försvara terrorister eller vara muslimsk fundamentalist.


Jag rekommenderar The Given Day starkt till alla mina läsare som vill ha en medryckande tegelstensroman att läsa i vinermörkret, eller är intresserade av arbetarrörelsens historia.


Kommentarer
Postat av: Valterego

Well done! Synd att jag är så slö; det gör engelskan till ett minus i samamnhanget. Då måste jag tänka när jag läser...



//Erik

Postat av: old mother

När din mormor var 1/2 år och hennes syster 2 år fick dom Spanska Sjukan. Endast din mormor överlevde, antagligen tack vare att hon fortfarande ammades och fick antikroppar den vägen.

2008-12-09 @ 12:48:11
Postat av: Calle

Gott med Wadling, själv ska jag självklart dit... Ser redan fram mot mötet Berg vs Wadling och den efterföljande 16-sidorsintervjun ;)

2008-12-09 @ 17:04:54
Postat av: Gammal Hårdrockare

Jag läser denna bok just nu, fast på svenska. Jag måste säga att jag tycker att Lehane skriver uruselt. Det är hackigt, ryckigt och märklig kommatering och språk.

Meningarna kan vara hur långa som helst utan uppehåll och ibland får man läsa om. Tråkig och slö tycker jag boken är också och karaktärerna är opersonliga, fantasilösa och bara... Tråkiga.

Men det kan kanske bero på att den är taskigt översatt? Vad vet jag?

Jag har läst två andra böcker av samma författare och jag gillade inte dem heller.



Jag kan inte läsa böcker på engelska. Har försökt men det känns inte "på riktigt". Jag sitter hela tiden och översätter till svenska uppe i mitt huvud vilket gör att det tar extra lång tid.

2008-12-09 @ 17:32:36
URL: http://gammalhardrockare.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback