Fredrik Reinfelt, Joan Baez och Grateful Dead

  image389     image390
Veckans nyhetsinslag om det amerikanska presidentvalet, och den så kallade supertuesday som inföll i tisdags, har gett mig många funderingar.

På ett forum om Bob Dylan hittade jag en artikel där Joan Baez förklarade varför hon för första gången i sitt liv hade bestämt sig för att öppet stödja en presidentkandidat. Hon hade föga förvånande valt Barack Obama, och förklarade i artikeln varför Obama var det bästa alternativet för USA.

Joan Baez samarbetade mycket med Bob Dylan på den tiden då Bob uppfattades som protestsångare. Hon kämpade mot Vietnamkriget, för de svartas rättigheter, mot förföljelserna av kommunister, och andra frågor som i mina ögon är mycket viktiga.

Musikaliskt är jag inte något större fan av Joan Baez. Varje gång hon är gästartist på någon av Dylans liveskivor, brukar jag tycka att den låten där Bob och Joan sjunger duett är albumets sämsta stund, och jag vet att Bob hade kunnat gör låten mycket bättre själv.

För att sammanfatta mina känslor för Joan Baez så ska jag använda ett svar som Charles Bukowski gav, då någon frågade honom om han hatade poliser. Om jag byter ut ordet "cops" mot "Joan Baez" i Bukowskis citat, så uttrycker han klockrent vad jag känner för den amerikanska folksångerskan.


"I don´t hate Joan Baez. But it seems like I feel better without her"


Men Baez har alltid haft mycket sympatiska politiska åsikter, så när jag läste att hon stödjer Obama ökade mitt förtroende för mannen som kan bli amerikas förste svarte president. Att Baez för första gången tog ställning i ett val, fick mig att tro att USA faktiskt för första gången skulle kunna få en president som jag kunde sympatisera med.


image391Men så fick jag se att Fredrik Reinfelt också vill ha Barack Obama som president, och min reaktion blir då motsatt till när jag läste att Joan Baez gillar honom. Dessutom började tycka synd om Nina Persson, som tillsammans med bland annat Grateful Dead ställde upp i en konsert som hölls för att stödja Obama. Hon kände sig säkert som en rockrebell då hon gav den svarte och mest vänstervridne kandidaten sitt stöd. Men då hon fick reda på att våran statminister gillar samma person som hon, måste Nina ha känt sig ungefär lika upprorisk som Carola.

Att två så skilda personligheter som Joan Baez och Fredrik Reinfelt stödjer samma presidentkandidat, ter sig för mig helt absurt.

Den enkla, och i stort sett korrekta förklaringen, är att politiken i USA är extremt högervriden jämfört med Sverige. Därför kan en kan en kandidat som beskrivs som vänster i Amerika, tilltala den moderate partiledaren.

Slutsatsen man skulle kunna dra av det här, är att vara otroligt tacksam över att man inte bor i USA. Ett land som skulle kunna beskrivas som en tvåpartidiktatur, där medborgarna kan välja på att rösta på moderaterna eller en ultrahöger version av samma parti.


Men jag är inte en människa som går omkring och är tacksam över att livet inte är värre än vad det är. Min slutsats är att Sverige är på väg att gå åt samma håll, och att vi måste kämpa för att det inte blir så.

Sossarna drar längre åt höger för varje år, och vissa förändringar de genomförde när de satt vid makten var saker som hade stått i Folkpartiets partiprogram tio år tidigare. Redan nu tycker jag att de svenska väljarnas val är mycket begränsat. Vi har att välja mellan två block, där det ena blocket vill ha liberalism och marknadsekonomi med ett ganska väl utbyggt socialt skyddsnät, och ett annat block som också vill ha liberalism och marknadsekonomi men med lite sämre sociala förmåner.

Det finns inte längre något riksdagsparti som vill göra något radikalt för att förändra makt- och ägarförhållandena i det här landet.

Jag har aldrig röstat på sossarna, men jag skulle vilja att partiet gick tillbaka till sin grundidé, nämligen att vara ett reformistiskt socialistiskt parti. I början av förra seklet var socialdemokraterna ett alternativ till kommunisternas tal om revolution. Deras ide var att utan våld, men med politiska medel, sakta men säkert se till att arbetarna tog makten över produktionsmedlen.

Jag vill se ett socialdemokratiskt parti som på allvar börjar prata om att avskaffa monarkin. Ett parti som tar upp den gamla idén med löntagarfonder, och börjar fundera på olika alternativ för gemensamt ägande av företag och naturresurser.

Då skulle jag kunna ge min röst till Mona Sahlin i nästa val.


I dag hämtade jag två böcker jag hade beställt på biblioteket.

image392Den första boken var Bryssel av min gamle kompis Mats Kolmisoppi. Vi gick på folkhögskola tillsammans och blev vänner på grund av att vi delade intresset för rusdrycker, och att vi båda drömde om att bli författare. Till skillnad från mig har Mats lyckats, och det mycket bra. Han första novellsamling Jag menar nu fick strålande kritik, och den efterföljande boken Ryttlarna gav honom Aftonbladets litteraturpris.

Givetvis är jag grymt avundsjuk på Mats, men jag är också mycket glad över att han lyckats göra verklighet av sina drömmar, och det inspirerar mig till att fortsätta skriva själv.

Mats Kolmisoppis nya bok har också fått mycket beröm av olika kritiker.

Här kan ni läsa några utvalda recensioner: AB, SvD, DN.

Jag återkommer med mina egna åsikter om Bryssel när jag läst klart.


Den andra boken är en ocensurerad version av Jack Kerouacs klassiker On the road. Den gavs ut förra året för att fira bokens femtioårsjubiléum, och ska enligt uppgift innehålla mer sex och mer droger. Dessutom ska alla bokens karaktärer kallas vid deras riktiga namn, och då pratar vi om litterära storheter som bland annat Allen Ginsberg och William Burroughs.

Jag skrev själv en hyllning till On the road när den fyllde femtio. Det var en novell där jag återupplivade en av huvudpersonerna i Kerouacs klassiker, och lät honom spela en pokerturnering på en svartklubb i Östergötland.

Ni kan läsa den här.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Inse, Amerika kommer aldrig att vara som Sverige

2008-02-07 @ 23:54:52
Postat av: Thorin

Instämmer fullständigt i att monarkin bör avskaffas

2008-02-10 @ 15:45:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback