Snart är vintern över och jag funderar på att skaffa kanot

Det har inte blivit så mycket bloggande för mig på sistone, och det beror på flera saker. Dels skriver jag varje vardag på min novellsamling. Den novell jag skrev den här veckan blev på hela 16 sidor. Det tar sin lilla tid att skriva så mycket, och jag har suttit framför datorn och jobbat med den novellen några timmar varje dag.

Dessutom måste jag ägna en del av dagen åt att spela poker, för min ekonomi är numera väldigt beroende av sidoinkomster från mitt spelande.

På kvällarna vill jag koppla av och se på tv, precis som alla andra gör efter jobbet. Om jag då inte har en jättebra idé till en blogg, så orkar jag helt enkelt inte tvinga fram något.


image384En annan anledning att jag inte bloggat så frekvent, är att det inte händer så mycket så här års. Jag gör inte så mycket som är intressant att berätta om för mina läsare.

Förutom bloggande, novellskrivande, och pokerspelande har jag varit ute och promenerat med Köttet (på bilden är han något yngre än idag) flera gånger den här veckan.

Vi brukar mötas utanför mig, och sen promenera längs Stångån, från Tannefors slussar, förbi Stångebro ända bort till Nykvarnsparken, och tillbaks. Det brukar dröja lite mer än en timme.

Köttet och varit i otakt med vädret på sista tiden. Han jobbar natt, och flera gånger den här veckan så har solen skinit när jag gått upp. Min första tanke har då varit att det är fint promenadväder, och att jag måste se till att skriva ett par timmar innan Köttet ringer.

När jag väl har skrivit klart och Köttet dyker upp, så har det blivit mulet, blåsigt och kallt.

Men Köttet och jag är Vandrare i själen, så vi promenerar oavsett väder.


En sak som hänt den här veckan är att januari har gått över i februari. Det känns skönt, för nu har vi därmed överlevt tre av årets fyra värsta månader. Det är bara februari kvar att genomlida, och redan i mars brukar jag få lite vårkänslor när jag ser att det blir ljusare för varje kväll.

Innan mars befriar mig från vinterns klaustrofobi, så kommer jag att fylla 35. Nu för tiden har jag vant mig vid att jag inte är tjugo år längre. Jag har förlikat mig med insikten om att jag är en tunnhårig man i yngre medelåldern, så jag har ingen direkt ångest över att jag snart är halvvägs till min sjuttioårsdag.

Vanliga år brukar jag inte få några födelsedagspresenter alls, men vid jämna siffror brukar vi ge varandra något i min familj.

Jag funderar starkt på att önska mig en kanot i 35årspresent.

image385Eftersom jag bor väldigt nära ån, så skulle jag kunna kedja fast den vid ett träd, strax söder om Tannefors slussar, bara några hundra meter från mitt hem.

Därifrån skulle jag kunna paddla söderut ända till slussen i Hackefors utan att behöva dra upp min kanot ur vattnet.

Jag har tidigare berättat för er att jag hatar vintern något fruktansvärt. (Ni kan läsa mer om den saken här.) Någon av mina läsare skrev att det är sorgligt, eftersom jag då bara lever halva året.

Men precis som jag har ett nästan obeskrivligt hat mot årets mörka månader, så är jag barnsligt förtjust i våren och sommaren.

Jag får nästan tvångstankar om att jag måste vara utomhus så mycket det bara är möjligt. Så fort solen skiner det minsta, så kan jag inte vara kvar i min lägenhet.

Om jag inte är inne i stan, sitter på någon uteservering och dricker kaffe eller öl tillsammans med mina polare, så vill jag vara i naturen.

Därför skulle det vara perfekt för mig att kunna ta en paddeltur på vårkvällarna, och se Linköping från vattnet. Dessutom skulle det vara bra träning för mig, som aldrig i hela mitt liv ens har funderat på att besöka ett gym.

En majkväll skulle jag kunna ta min kanot, paddla förbi Johannelund och Emmalund, kolonistugor och badplatser, och sen lägga till vid bryggan i Jakobsdal där Birne bor. Där kan jag rasta, Birne kanske bjuder på en kopp kaffe eller en bira som vi avnjuter på hans lilla uteplats.

Sen paddlar jag hem igen i solnedgången.

Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag. Jag måste bara skaffa mig en kanot.


På söndag ser jag fram emot första avsnittet av andra säsongen av Rome, som sänds på kanal nio. Jag gillade säsongen ett väldigt mycket, och det ska bli fint att återigen ha en riktigt bra dramaserie att följa klockan nio på söndagar.


Kommentarer
Postat av: Millis

Det där med kanot låter mycket trevligt. Hoppas du får en när du fyller år!

2008-02-02 @ 13:46:18
Postat av: Ulven

Det fanns en lirare i Johannelund när jag var barn, som paddlade ån fram och tillbaka varje dag med sitt fiskespö i en enmanskanot. Han är numera försvunnen så det är bara att axla manteln och paddla på.

2008-02-04 @ 15:32:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback