Damien Dempsey - Irlands bäst bevarade hemlighet

image350I januari 2003 åkte jag till Hamburg för att se Sinead O'Connor. Jag tror att den rakade irländskan aldrig har spelat i Sverige, så jag var helt enkelt tvungen att åka utomlands för att få se en av mina favoritartister.

Konserten var en av de bästa jag någonsin sett, men det är inte det den här bloggen handlar om. Som förband till Sinead spelade en artist som jag aldrig hört talas om. Han var också irländare och heter Damien Dempsey. Jag gillade hans spelning, så när jag kom hem försökte jag hitta hans skivor, men jag hittade ingenting. Då jag sökte efter information om Damien Dempsey på nätet upptäckte jag att han släppt två album, men att de bara fanns att köpa på brittiska öarna.

Så när jag semestrade i Belfast året därpå, passade jag givetvis på att köpa en av hans plattor. Skivan hette Seize the day, och är Dempseys andra album. Jag gillade skivan stenhårt. Musiken var någon slags rock med influenser av reggae och irländsk rockmusik. Texterna var också mycket bra, och blandade förortsromantik och socialrealism med irländsk nationalism. Jag kan meddela mina läsare att jag inte sprang fram till de flöjtspelande protestanterna som marscherade utanför vårt vandrarhem i Belfast, och visade min nyinköpta skiva.


image352Det är väldigt sällan nuförtiden som jag hittar nya artister som jag verkligen gillar. Sen jag började gilla honom har Damien Dempsey släppt två nya studioskivor och en liveplatta. Men ingen av dem har gått att köpa i Sverige, och jag har inte hittat dem för nedladdning någonstans på nätet. Det har varit otroligt frustrerande, för en musikälskare som jag.Men så förra veckan så fick jag tag i Damien Dempseys senaste skiva To Hell or Barbados. Titeln syftar på att engelsmännen försökte genomföra en etnisk rensning på Irland på 1600-talet. De tillfångatog över 50.000 katoliker som fick välja på döden, eller på att bli skickade till Barbados där de såldes som slavar.

Nu har jag lyssnat på To Hell or Barbados några dagar, och jag är absolut inte besviken. Reggaeinfluenserna har blivit tydligare, och de irländska flöjterna är kvar. I flera av låtarna har Dempsey krämat på ordentligt med distboxen och spelar nästan en slags grunge, och man kan även spåra influenser av hip hop och dub.


Jag gillar verkligen Damien Demspey och tycker att det är konstigt att han inte blivit mer känd utanför sitt hemland. Han måste vara irländarnas bäst bevarade hemlighet. På den gröna ön är han jättestor. Han var förband till Bob Dylan då denne gjorde tre konserter på Irland, och för några veckor sedan vann Damien Dempsey en Irish Meteor Award (Irlands motsvarighet till Grammis) som bästa manliga artist för andra året i rad.

När man åker till andra länder tycker jag man ska ta del av den nutida kulturen, och inte bara titta på landets historia. Så om ni åker på semester till Dublin tycker jag att ni ska passa på att köpa en skiva med Damien Dempsey, istället för någon halvtaskig samling med irländsk folkmusik som varenda butik i Dublin försöker lura på turisterna.


Kommentarer
Postat av: sofe

jag tänkte gå o se honom i kilburn förra året där han skulle spela, men det vart inte av =( ångrar det som fan, älskar seize the day och to hell or barbados!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback