Fängelseprästen som blev busschaufför

Corren håller på med en omröstning om årets Linköpingsbo. Förvånansvärt nog så är jag inte nominerad, så den här texten handlar inte om att fiska röster.

Dagens kandidat som presenterades var en kvinnlig fängelsepräst. Då jag såg artikeln så kom jag att tänka på en fängelsepräst som jag hade ett intressant samtal med för ett antal år sen. Jag har aldrig suttit inne (peppar, peppar, ta i trä) utan jag träffade prästen på en tågresa.

I stort sett alla jag känner är övertygade ateister, så jag tyckte att det här var ett bra tillfälle att diskutera teologiska spörsmål, med en människa som hade tro som yrke.


När vi var tonåringar så stod det ofta människor från pingstkyrkan på Trädgårdstorget på lördagskvällarna, och bjöd fulla ungdomar på kaffe eller glass. Vi brukade stanna till och prata med pingstvännerna, argumentera med dem, och försöka övertala dem om att allt de trodde på var fel. Speciellt min storebror kunde bli helt uppslukad av de här diskussionerna när han dragit i sig en kvarting Explorer utspädd med Fanta. Det var många lördagsnätter som han slösade bort med att försöka övertyga strängt religiösa människor att Gud inte existerar, som han istället borde använt till att ragga tjejer.

Givetvis lyckades vi inte omvända en endaste pingstvän till den ateistiska livssynen med våra banala argument, men vi var tonåringar och övertygade om vår egen förträfflighet.

Så här i efterhand har jag insett att det var väldigt arrogant av oss att försöka tvinga på pingstvänner vårt gudsförnekande. Alla har vi väl blivit irriterade när Jehovas vittnen knackar på dörren, men i det här fallet var det vi kaxiga tonårsateister som inte respekterade andras åsikter. Filadelfiafantasterna gjorde faktiskt inte mycket mer än bjöd på glass, och vi tackade dem genom att spotta på deras tro.


image378När jag träffade den här fängelseprästen så var jag inte längre en arrogant tonåring, och jag tänkte inte behandla honom lika respektlöst som jag hade behandlat pingstvännerna.

Så jag förde en hypotesiskt diskussion med prästen, där vi antog att det fanns en Gud och att Jesus var hans son.

Jag frågade prästen om det inte kunde vara så att Jesus redan hade kommit tillbaks till jorden en andra gång, att han återigen blivit förkastad och ihjälslagen av människorna, men att det aldrig läckt ut till de stora massorna. Min teori var att Jesus givetvis skulle ställa sig på de förtrycktas sida, och att han därför skulle blivit en måltavla för makten.

Om det hänt under nittonhundratalet så borde Jesus ha fötts någonstans i tredje världen bland de fattiga, för det var där människorna behövde honom. En högerregim skulle antagligen tolka hans budskap som socialism, och det skulle ha gjort att Jesus levt lika farligt som under romarnas ockupation av Judéen.

Jag sa till prästen att det är så många som blev avrättade under till exempel Pinochet, och folk som blivit ihjälslagna eller skjutna av polis och militär i olika fascistdiktaturer runt om i världen, att det oftast inte blev några stora rubriker i tidningarna. Jesus skulle ha kunnat vara en av dessa anonyma offer, och vi skulle aldrig någonsin få veta att han faktiskt varit på jorden en andra gång.

Prästen blev precis tyst, och funderade en långt stund. Sen sa att det kunde mycket väl vara precis som jag hade sagt.


Ett halvår senare skulle jag åka buss till jobbet, och då jag visade mitt busskort för chauffören upptäckte jag att det var fängelseprästen från tågresan, som satt bakom ratten.

Det var ett trevligt återséende, för jag hade tyckt att han var mycket sympatisk då vi träffades den första gången. Därför pratade jag med prästen/busschauffören hela resan till jobbet. Då jag frågade honom om varför han inte längre var fängelsepräst, så svarade han att han tjänade Gud precis lika bra som busschaufför. Det viktiga för den för detta prästen var inte hans titel, utan att han varje dag träffade många av Guds barn.


Nu tänker jag inte vara så kaxig att jag påstår att det var jag som fick fängelseprästen att byta yrke. Det jag vill berätta för er är att den före detta fängelseprästen lät mig åka gratis på bussen varje gång han såg mig.

Han var en mycket god människa.


Kommentarer
Postat av: kyrksyster

Jesus är där någon lider. Han finns i det hungrande barnet, i den torterade fången, den övergivna kvinnan... "dessa mina minsta" som Jesus talar om. Det är en kristen inställning att det vi gör eller inte gör för dom - är som att vi gör det för Jesus.
Den lilla människan har samma värde som Gud själv.

Det var sprängstoffet som gjorde att kristendomen spreds så fort...

Postat av: calle

skriver du så här bra inlägg i fortsättningen ska jag nominera dej till årets lkpg-bo nästa år...!

2008-01-27 @ 20:07:26
Postat av: storebror

Kul att bli omnämnd i bloggen, jag småler när jag tänker på alla dessa sena nätter med förvirrade diskussioner med diverse kristna. Men lika gärna som jag ville övertyga dem, handlade det nog om att jag ville att de skulle övertyga mig. Jag ville hemskt gärna (då som nu) att det skulle finnas en god makt och en mening... Men tyvärr lyckades de inte övertyga mig.

2008-01-27 @ 21:07:08
Postat av: Din fd klasskompis

Kan det vara så att den här mannen har tänkt över historien om prästen och busschauffören?
Ni vet:
Busschauffören och prästen dör och kommer till himlen. Prästen måste in i helvetet och bussföraren in i paradiset. Självklart frågar prästen varför denna märkliga dom?
Då får han svaret att när han predikade blev folk så uttråkade och det enda dom inte tänkte på var gud. Men föraren körde så förskräckligt att alla passagerare börja be till gud!
Nu var jag rolig igen . . . suck . . .

2008-01-28 @ 15:00:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback