Jag är ute efter kvinnor, pengar och hämnd

image343När man är arbetslös finns det bra dygnsrytm, sen dygnsrytm, och idiotisk dygnsrytm. Under jul och nyår har jag lyckats skaffa mig den sistnämnda. Igårnatt försökte jag lägga mig klockan halv tre på natten, trots att jag inte var det minsta trött. Det var helt omöjligt att somna, strax efter klockan fyra blev jag röksugen och gick upp och tog en cigg. Sen låg jag och vred mig i sängen en bra stund till, och sista gången jag kollade på klockan var den över fem. Det tog en stund till innan jag somnade, och när jag vaknade klockan halv tolv var jag dödstrött och ville bara somna om. Men jag tvingade mig upp, åt frukost och tog en kaffe.

Jag hade befunnit mig i sängen nio timmar, men ändå inte fått ens sex timmars sömn. Det håller inte. I morgon ställer jag klockan på tio, och då tänker jag gå upp även om jag bara sovit en enda timme.

Nästa vecka kanske jag börjar ställa klockan på nio varje morgon. Att sova mellan ett och nio är den perfekta dygnsrytmen då man är arbetslös tycker jag. Om man sover till elva, tolv på förmiddagen känner man sig allt för annorlunda mot omgivningen. Men jag är en nattmänniska och vill aldrig lägga mig innan midnatt. Att gå upp klockan sju på morgonen tycker jag dessutom är fullständigt meningslöst, för då finns det ändå inget att göra. Men om jag går upp klockan nio, kan jag somna klockan ett på natten, och då finns det oftast ändå inget mer att se på TV.


Helgerna är över, och för er andra började vardagen med arbete idag. Därför tyckte jag att det var en lämplig dag att börja skriva på den novellsamling som jag funderat över.

Det svåraste med att skriva fiktion är att komma igång. När man hållit på ett tag brukar det börja flyta, och man har en bättre bild av hur man vill att slutprodukten ska bli. Men i början känns det oftast som att ha sex för första gången, man famlar i blindo och vet inte riktigt vad det är man vill åstadkomma.

Dagens arbete gick skapligt, om man betänker att det var första raderna på ett helt nytt verk jag började med. Jag skrev lite mer än två timmar och lyckades spotta ur mig över tre A4 på den första novellen. Den närmaste tiden ska jag försöka skriva mellan två och fyra timmar per dag, måndag till torsdag. På så sätt hoppas jag att kunna skriva åtminstone en novell i veckan.

Jag är väl medveten om att de två, tre första novellerna jag skriver, kommer behöva stora omarbetningar. Dels ska novellerna hänga ihop lite löst, och personernas väg ska korsas vid vissa tillfällen. Därför kommer jag att behöva göra korrigeringar på slutet för att länka ihop allting, och för att tiden ska vara synkroniserad.

Dels tror jag att det är först på den fjärde berättelsen som jag kommer att se helheten framför mig, och få en skarp bild av hur jag vill berätta historierna. Det enda sättet för mig att komma till dit är att skriva målmedvetet varje dag, strunt samma om det bara blir en tredjedel av det jag skriver de närmaste veckorna som kommer att finnas med i den färdiga boken.


image344image345Som ni säkert vet så dog författaren Stig Claesson, även kallad Slas, förra veckan. Det tycker jag är sorgligt, men vi ska ändå vara glada att Slas skänkte oss så extremt många böcker som han faktiskt skrev. I
DN idag skriver tre olika författare om sitt förhållande till Claesson. Till min stora förvåning var en av dem Dermot Bolger.

Jag hade ingen som helst aning om att Dermot och Stig kände varandra, så det var en glad överraskning att Slas blev hyllad av mannen som enligt mig är den största nutida författaren i världen.

Bolger berättade att det första Slas sa till honom någonsin var följande inledningsfras:

"det finns bara tre skäl för en man att skriva: att få kvinnor, att få pengar och att få hämnd!"

Jag skulle gärna påstå att Slas hade fel, men då skulle jag behöva ljuga er rakt upp i ansiktet.

Läs mer om varför jag gillar Dermot Bolger här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback