Om fem år blir jag gatupredikant

image349
Om mindre än två månader fyller jag 35. De jämna årtalen får mig alltid att fundera över var jag är i livet, och vad jag ska göra med de år jag har kvar på vår jord. Jag har tänkt på det här några dagar, och nu har jag fattat ett beslut.

Om jag inte har fått tag i något jobb då jag fyller 40, så tänker jag ge upp den vanliga arbetsmarknaden och satsa på en karriär som gatupredikant.

Globaliseringens tidevarv är här, och vi kan inte längre stå fast vid den svenska tystlåtna stilen om vi vill hävda oss mot omvärlden. Religiösa galningar som står och skriker i gathörnen är något som präglar stadsbilden i varje storstad med självrespekt. Så länge vi inte har gatupredikanter som skriker om Guds vrede, så kommer vi alltid att bli betraktade med nedlåtande blickar av människor på kontinenten och Nordamerika. Om vi vill vara konkurrenskraftiga i framtiden, så måste vi också slå oss in på den här banan.

Det är här jag tror att jag kan göra en insats. Om jag låter skägget växa några decimeter, skaffar mig en hatt som är mycket mer uppseendeväckande än den jag har nu, klär mig i trasor och använder katternas urin som rakvatten, så tror jag att jag kan bli en frisk fläkt på torgen i Linköping.

Jag kommer att stå i ett hörn, veva med armarna, skrika att undergången är nära och upplysa de förbipasserande om att de alla är syndare. Målande ska jag beskriva helvetets fasor som kommer att drabba kontorsråttorna vid apokalypsen, och vråla kryptiska citat ur uppenbarelseboken. Jag kommer att utveckla en färdighet att se på människor vilken deras största skräck är, och sen hota dem med något ännu värre än vad de föreställt sig i sina värsta mardrömmar.
De lördagshoppare som ser mest besvärade ut kommer jag att förfölja, och plåga extra mycket. Föräldrar med småbarn, nyförälskade par, killen som ska äta lunch med chefen - alla de som minst vill ha att göra med mig, kommer jag nagla mig fast vid och tvinga dem att lyssna på mina vedervärdiga profetior. Jag ska stå så nära dem att min andredräkt ger dem kväljningar, röra vid dem med mina stinkande händer och låta saliven spruta då jag pratar.

Förutom att jag gör en insats när Linköping/Norrköping försöker marknadsföra sig själva som en storstadsregion, så tror jag att jag kommer att kunna göra mig en hacka för egen del.

Genom att bete mig som att jag totalt tappat kontakten med verkligheten, som den sinnesjukaste och mest påträngande människa du någonsin har träffat, tror jag att jag kan få folk att ge mig pengar bara för att lämna dem ifred. Min kroppsodör kommer att ge mig en fördel, och flertalet av de förbipasserande jag trakasserar kommer att tycka det är värt en tjuga att få slippa mig.

När jag har hållit på ett tag och etablerat mig som Linköpings mest Rabiata Profet, tror jag att verksamheten kommer att rulla på automatiskt, och pengarna komma i en strid ström. Det kommer nämligen att bli ett välkänt faktum i Östergötland att jag är en besvärlig typ, och folk kommer att ge mig pengar i förebyggande syfte. Resturangägare och affärsinnehavare kommer att betala mig för att jag ska hålla mig undan, och stadsflanörerna kommer att sticka sedlar i mina händer innan jag hinner konfrontera dem. Efter ett år räknar jag med att bara behöva stå någonstans, mumla bibelcitat och stirra på fotgängarna, och låta pengarna rulla in.

Det här kommer att bli riktigt lukrativt.


 


Kommentarer
Postat av: linjela

absolut

2008-01-12 @ 16:57:41
Postat av: zilverryggen

jag håller på dig

2008-01-12 @ 21:45:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback