Rapport från en dagdrivares vardag

image355

Onsdagar är den dagen då jag köper Aftonbladet med tv-bilagan. Det första som slår mig när jag bläddrar i tv-bilagan är att i morgon börjar en ny serie på kanal nio som heter Mad Men, som krockar med Californication. Jag blev inte allt för imponerad av Californication förra veckan. Första avsnittet var inte helt övertygande, men den skulle kunna utvecklas till något riktigt bra. Mad Men handlar om en reklambyrå i New York i början av sextiotalet. Det jag läst om serien är mycket positivt, och det som utmärker den verkar vara att den inte är det minsta politiskt korrekt, samt att de flesta huvudpersonerna är riktiga svin. Seriens huvudförfattare är dessutom Matthew Weiner, som tidigare skrivit och producerat för Sopranos. Jag är ledsen David Duchovny, men det blir nog Californication som får stryka på foten eftersom jag är tvungen att välja.

Om ni varken tänker se Mad men eller Californication så tycker jag att ni ska se 24 hour party people, som går på tvåan i morgon kväll. Det är en rätt skön film om musiklivet i Manchester från 1976 och framåt, Den handlar om Tony Wilson, som startade Factory records och upptäckte Joy Division, och senare startade den världsberömda klubben Hacienda.


För att vara en professionell dagdrivare, så tycker jag att jag har varit mycket aktiv den här veckan. Jag har skrivit klart en novell på tio A4, sökt sex olika jobb och hunnit spela åtta stycken enbordsturneringar.

Pokern har gått bra, hälften av gångerna har jag hamnat på prispallen och tagit två förstaplatser och två andraplatser. Det gör att prispengarna är nästan dubbelt så stora som de avgifter jag betalt, och det tycker jag är ett bra resultat.

När det gäller jobben så kan jag berätta att januari och februari är hektiska tider för arbetslösa journalister. Det är nämligen nu som tidningarna utlyser alla tjänster som semestervikarier i sommar. Så den här veckan har jag sökt fem vikariat som redigerare på olika tidningar, och dessutom sökt ett jobb som truckförare.


Tyvärr tror jag inte att jag kommer att få sommarjobb på någon tidning i år heller. Det var sommaren 2006 som jag tyckte att jag hade en bra chans, och då blev jag även kallad till ett par intervjuer. Men nu i sommar kommer det att vara tre år sen jag senast jobbade som redigerare, och jag är ganska säker på att alla tidningar kommer att hitta någon som har färskare erfarenheter än jag.

Överlag så tror jag aldrig nu för tiden att jag ska få de arbeten jag söker. Det är inte så att jag håller på att deppa ihop, men jag är så van vid att få negativa svar på mina jobbansökningar att jag knappt bryr mig om att bli besviken längre. Det innebär inte att jag på något sätt tänker sluta söka jobb, jag söker alla slags arbeten som jag tycker att jag är kvalificerad för. Men jag börjar vänja mig vid att jag står utanför arbetsmarknaden, och att jag kanske aldrig kommer in.

Ibland tänker jag att allt har en mening. En sak som min nu ganska långa period utan anställning medfört, är att jag har börjat skriva väldigt mycket igen. Det har gjort att jag har insett vad det är jag verkligen vill göra, och det är att skriva skönlitteratur. Det är därför har jag börjat skriva på en novellsamling. Jag hoppas att ett förlag vill publicera min bok när den är klar. Det är inte så att jag tror att den kommer att bli en bestseller och göra mig ekonomiskt oberoende. Men om jag har fått en bok publicerad, tror jag att jag har en bra chans att kunna få frilansuppdrag som krönikör eller kulturskribent.

Jag vet att det är väldigt svårt att få någon att vilja publicera det man skrivit, och att de stora förlagen får tusentals manus varje år. Men det är också oerhört svårt att få jobb som journalist, och i den branschen vet jag att det finns otroligt många som har bättre meriter än jag.

Däremot har jag stort självförtroende när det gäller att skriva fiktion. När jag skickar in mitt manus är det ingen som kommer att fråga efter min CV eller referenspersoner. Om jag har lyckats skriva en tillräckligt bra bok, och det vet jag att jag kan, så kommer något förlag att bli intresserade.


För er som är intresserade av poker och / eller journalistik, så kan jag rekommendera Valteregos intervju med journalisten, pokerspelaren och bloggaren Johan Kretz. Det är ett intressant samtal om vad som försiggår bakom kulisserna på de tv-sända pokerturneringarna, och om varför det inte finns någon seriös och granskande journalistik om pokerbranschen. Ni kan läsa intervjun här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback