Ett asfaltsbarn på fisketur

Igår var jag först och fikade med hela Köttets familj (Köttet himself, hans fru Kha, och deras dotter Linn) vid slussfiket. Köttet berättade för mig att det skulle bli lugnt med krogen ett tag, för nu behövde han spara tills han och familjen ska åka till Vietnam i slutet av juni.

Köttets fru gick vidare med dottern till stan för att träffa nån kompis. Vare sig jag eller Köttet hade några planer, och för en gångs skull var det ingen av oss som kände för att sätta oss på någon uteservering och förstöra pengar i rasande fart. Då fick Köttet den briljanta idén till en fisketur.


Ingen av oss har körkort, så vi bestämde oss för att ta bussen till Hovetorp, där Köttet har sin båt. Innan vi åkte handlade vi med oss en engångsgrill, några köttbitar, potatissallad och en försvarlig mängd folköl. Så vi var fullastade med fiskespön, lådor med drag, och påsar med mat och bärs när vi steg på bussen.

Strax efter halv fyra lade vi ut med båten, öppnade varsin fegis, och åkte ut i Stora Rengen. Vi hade endast shorts på oss, solen stekte, och jag drog mig till minnes förra gången jag och Köttet var och fiskade.
Då var det så kallt att det var ett tunt islager på sjön när vi åkte, och den morgonen hade vi mössor på oss.


När vi kom ut ur kanalen och hela sjön öppnade sig framför oss, kände jag den där härliga känslan av att äntligen vara i naturen. Jag har med viss korrekthet fått stämpeln som ett riktigt asfaltsbarn i bekantskapskretsen. Det stämmer till den del att jag aldrig skulle få för mig att flytta till en stad som har färre invånare än Linköping. Jag vill bo nära stan, och helst ha gångavstånd till centrum. Vintertid skulle jag få lappsjuka så fort jag hamnar någonstans där det är mer än hundra meter till närmaste hus. Jag måste ha nära till affärer, krogar och kaféer för att inte bli rastlös.

Men på sommaren vill jag ut i naturen så fort solen skiner, och det bästa jag vet är att vara på sjön. Så jag mådde som en prins där jag satt i den lilla båten och drack bärs, medan Köttet trixade med spön och drag.

På sin båt har han fixat anordningar med rör och grejer, så att han kan sätta fast flera spön på en gång. När vi riggat med lämpliga drag (Köttet påstod att rödvita skulle vara bra, jag har ingen aning) åkte vi runt och trollade en timme eller två, och var ute efter gädda eller gös.

Vi fick inget som helst napp, inte ens vid en udde där Köttet mer eller mindre svor på att vi skulle få fisk.


Enligt Köttet berodde vår brist på fiskelycka att det var för varmt, och han påstod att vi nog skulle få napp senare. Så vi drog upp våra spön ur vattnet och gasade på för fullt mot ett ställe där vi kunde grilla och bada. Jag var dum nog att sätta mig i fören och titta rakt fram, då vinden tog tag i min svarta Stetson och den virvlade iväg.

Som tur var så flöt min kära hatt, så jag tog upp den och lät den torka i solen. Det verkar faktiskt som att den klarat sitt vattenbad bra, och den ser inte märkbart skadad ut.


När vi kollade efter en lämplig plats för middag, så hittade Köttet en klippa där han påstod att vår polare Tuben har haft sex en sommarkväll för länge sen. Så för att hedra vår kompis bestämde vi oss för att inta vår måltid där.

Medan vi lät engångsgrillen brinna ner till glöd, tog vi ett dopp. Det var skönt i vattnet, men vi enades om att det gärna kunde varit en grad eller två varmare.

Vi käkade på klippan och det blev en trevlig måltid. Två stora karékotletter var, potatissallad, och en grönsallad vid sidan av. Till det drack vi pripps blå 3,5.

Under måltiden diskuterade vi nackdelarna med mobiltelefoner, sms och att folk har möjlighet att lägga upp pinsamma eller kränkande filmer på internet. Det måste varit miljön vi befann oss i som påverkade vårt samtalsämne, och vi var verkligen som två gamla gubbar som åker fiskar tillsammans och gnäller över ungdomens betéende.


När vi städat upp efter oss åkte vi ut med båten igen, och min hatt hade redan torkat. Vi riggade våra spön, drack lite mer bärs, och åkte runt till olika ställen där Köttet trodde att det kunde finnas fisk. Vi fick napp en gång, en gädda som Köttet vevade upp till vattenytan, men precis när han skulle håva in den så gick reven av.

Nån gång efter klockan nio började det bli lite kallt att sitta i t-shirt och shorts, eftersom det blåste lite. Vi bestämde oss för att vår fiskedag var över, och åkte in till Hovetorp.

När vi kom dit var det trekvart tills sista bussen skulle gå klockan 22.45. Vi fördrev tiden med att dricka ur den sista bärsen och kolla på båtar.


Jag kom hem runt halv tolv, surfade lite, såg på TV, och somnade sen gott efter en dag på sjön.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback