Refuseringsbrev, sommarpratare och fejkade mc-olyckor

Idag mötte jag Ulven på stan vid lunchtid för att få en utskrift av min novellsamling. Det är dyrt att skriva ut på till exempel biblioteket eller biljardhallen, och eftersom jag vill kunna skicka mitt manuskript till så många förlag som möjligt, så frågar jag en del av mina polare om de kan skriva ut åt mig på jobbet.

Det här blev det femte förlaget jag skickar till. Av de fyra första som jag skickade för lite mer än en månad sen, så har jag hittills bara fått svar av Bonniers. Det svaret var tyvärr en refusering, och refuseringsbrev är numera väldigt korta.

Bonniers skrev så här:


Det har varit intressant att ta del av ditt manuskript, men tyvärr tror vi inte på en utgivning.

Tack för att du vände dig till oss!


Jag låter mig inte nedslås av en refusering. När det gäller mitt skrivande och den nya novellsamlingen har jag gott självförtroende, och om inte Bonniers "tror på en utgivning" så är det deras förlust. Förr eller senare kommer något förlag att vilja ge ut min novellsamling, det känner jag mig säker på. 
För övrigt tror inte jag på Bonniers. Deras dominans över media-Sverige är något som kommer att brytas förr eller senare. Det ska jag bli man för.


Till att börja med valde jag att skicka mitt manus till de största förlagen i Sverige. Men idag skickade jag min novellsamling till ett mindre och lite mer spännande förlag. De heter Härnqvists bokförlag, och har tidigare bland annat gett ut biografier om Charles Bukowski, Kinky Friedman och Sture Dahlström, samt boken Sex, droger och tinnitus med citat av olika hårdrocksmusiker. På förlagets hemsida står det att de "har som målsättning att ge ut uppkäftig populärkultur i vid bemärkelse".

För ett förlag med den målsättningen tycker jag att mina alster borde passa perfekt.


Idag presenterade Sveriges radio
årets sommarpratare. Jag tycker inte att årets startfält ser lika starkt ut som förra sommaren. Den absolut bästa förra året var författaren och kulturskribenten Åsa Linderborg som pratade om sin barndom. Andra jag kommer ihåg på rak arm är Ulf Lundell som var mycket intressant då han bland annat berättade om vad han gjorde sommaren 1967, och duon Fredrik & Filip som gjorde ett väldigt roligt program om sin första USA-resa.

Den sommarpratare jag absolut inte tänker missa i år är Lasse Winnerbäck den 28e juni. Jag tror att han kan göra ett mycket bra sommarprogram, men den största anledningen till att jag kommer att lyssna är givetvis att jag hoppas att han pratar om sin uppväxt i södra Linköping.

Andra som jag är intresserad av att lyssna på är Fredrik Lindström, Pernilla August och komikerparet Mia Skäringer & Klara Zimmergren.


Nyss läste jag i DN att den holländske författaren Jan Cremer påstår att den berömda motorcykelolycka som Bob Dylan skulle ha råkat ut för 1966 var en total fejk. Cremer påstår att han fått den informationen från Dylan själv, och att olyckan arrangerades för att dölja att Bob var på drogavvänjning.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det här. Motorcykelolyckan har varit omdebatterad bland Dylanheads i snart 40 år. Jag betvivlar inte att Bob kan ha behövt lägga in sig på nån slags rehab efter den amfetaminbeströdda världsturnén 1966. Men min teori är att han verkligen vurpade på bågen någonstans i Woodstock. Däremot är frågan hur illa han skadade sig. Det är mycket möjligt att han klarade sig ganska helskinnad, men använde händelsen som förevändning för att lugna ner sig, dra sig undan sina fans, umgås med sin familj och kanske dra ner på kemikalierna.

I vilket fall som helst resulterade det i att han inte turnérade på åtta år. Men det tror jag beror på dels det ovärdiga mottagandet hans konserter fick 1966, dels att hans hektiska schema gjorde att vi idag skulle kallat honom utbränd. Vi snackar om att spela in tre av rockhistoriens bästa skivor, samt göra en världsturné, på endast 18 månader.

Jag tycker att Dylan förtjänade lite vila, vare sig han vurpade på bågen eller inte.


Kommentarer
Postat av: Anders

Saklig hypotes om Dylans olycka, han var säkerligen förtjänt av lite vila. Oavsett om han vurpade eller var på drogavvänjning ändrar det ju inte hans fantastiska musik.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback