En god nyhet till mina läsare

Idag har jag en god nyhet att ge alla mina bokintresserade läsare. Jag kommer förmodligen att kunna ge er fler och färskare bokrecensioner.

Tidigare har jag lånat de böcker jag är intresserad av på biblioteket, och sen skrivit om dem i min blogg. Det har medfört att mina recensioner i värsta fall kommer flera månader efter att boken släppts. I viss mån har jag motverkat det genom att läsa böcker på engelska, och därför kunnat recensera dem innan de släpps i Sverige. Men det fungerar inte när det gäller svenska författare.

Därför tog jag en chansning förra veckan, när Ulf Lundell släppte sin senaste roman Vädermannen. Jag skrev ett mail till Lundells förlag där jag berättade att jag tidigare recenserat för olika tidningar, men nu har en blogg där jag bland annat skriver om böcker. Jag förklarade för dem att jag ville skriva en recension på Ulf Lundells senaste bok, och frågade dem ödmjukt om de kunde skicka mig ett exemplar.

Idag damp Vädermannen till min stora glädje ner i min brevlåda.


Det här gläder mig av många anledningar. Dels givetvis för att jag slipper vänta i flera veckor på att läsa boken, genom att köa för den på biblioteket. (När det gäller Ulf Lundell vill jag kunna läsa genast, och snabbt bilda mig en uppfattning om hans senaste verk.) Men också för att det faktiskt verkar som att förlagen tar oss bloggrecensenter på allvar.

Det här innebär inte bara att jag kommer att kunna ge er en recension av Vädermannen redan i slutet av veckan. Det innebär också, om förlagen fortsätter att samarbeta, att jag i framtiden kommer att slippa den otillfredsställande situationen att jag alltid är flera veckor efter tidningarnas kultursidor när det gäller böcker. Förmodligen kommer ni att i min blogg, precis som i tidningarna, kunna läsa om de författare jag gillar redan samma dag som deras böcker släpps i handeln.


Appropå böcker så läste jag i
Aftonbladet en recension av Torbjörn Flygts nya roman Himmel. Jag har ännu inte läst den boken, och kan inte ge er mina åsikter om den. Men det jag reagerade på är att boken beskrivs som "en sorglig skildring av medelklassens neuroser".

För mig är det i det närmaste obegripligt att en seriös författare kan få för sig att skriva om medelklassens neuroser, när han eller hon istället kan berätta om arbetarklassen riktiga problem.

Jag kom att tänka på Paul Abott, som skapade den utmärkta brittiska tv-serien Plötsligt en dag (Clocking off). Paul Abbot berättar i varje del av den 27 avsnitt långa serien, historien om en eller flera personer, som alla har gemensamt att de jobbar på samma textilfabrik i Manchester.

Anledningen att Paul Abbot skapade Clocking off var att han var trött på att se dramaserier om medelklassen. Syftet med hela serien var att han ville visa att det finns mycket intressantare historier att hämta bland arbetarklassen. Det tycker jag att han har fullständigt rätt i.


Som läsare har jag inget intresse av böcker om överklasskäringar som är livrädda att visa en spricka i fasaden, när jag istället kan få sätta mig in i hur människor har det som aldrig haft möjlighet att visa upp en fasad. Som författare kommer jag aldrig att skriva om medelklassens ångest. Jag kommer att berätta för er om hur arbetarklassens söner och döttrar mår idag, hur de behandlar varandra, och ge mina läsare en bild av hur den vanliga människan drabbas av staten och kapitalets cynism.


Där fick ni en liten programförklaring från författaren Olof Berg, men också en kort beskrivning om vad novellsamlingen jag nyligen blev klar med handlar om.


Kommentarer
Postat av: Calle

Kul med recensionsprylen, du har bra karma just nu känns det som, stabilt inför intervjun imorn! Och trevligt av förlaget också.



Nu blev det ju faktiskt jävligt spännande här längre ner i inlägget också. Köpte nämligen Flygts senaste idag (+Mig äger ingen i pocket f.ö.)...



"En sorglig skildring av medelklassens neuroser" är inte riktigt vad man väntar sej av honom efter Underdog som jag tycker var lysande. Faktiskt. Det är också så att jag köpte boken på rent trots mycket på grund av recensionen i Aftonbladet (som jag läste på fikarasten på jobbet).



Jag blev nämligen förbannad när jag läste den. Uttryck som "ju mer jag tänker på det, desto mer säker blir jag på att Flygts kritik av det ytliga samhället själv är ytlig." och efterföljande kritik känns mer som ett uttryck för att sätta recensentens egna djuphet och uber-viktighet i fokus än att säga nåt om boken.



Jag håller med dej delvis om arbetarliteraturen. Men själv är jag nästan lika mycket intressrad av mänskliga reaktioner, karaktärsdrag och en trovärdig story med intressanta karaktärer när jag läser. kanske därför jag inte demar första maj längre heller. Det är klart att det är lättare att hitta intressanta uppslag i en miljö som arbetarklassen där mycket faktiskt är på liv och död och själva vardagslivet är dramat, om man jämför med medelklassen där dramat är en tåflört med grannfrun på cocktailpartyt fredag klockan 19. Men det behöver inte automatiskt betyda att det blir bättre literatur. Man kan dra en parallell och säga att all punk inte är bra. Det mesta är till och med ren skit, även om syftet är viktigt...



Dessutom behöver inte Flygt bevisa nåt för mej. Aftonbladet fick mej alltså att köpa den här boken genom att skriva en i mitt tycke genomusel och överpretantiös recension med fel fokus. Det är lite ironi.



För övrigt kan du få boken när jag är klar med den, om du orkar vänta 2-3 veckor;) Fy fasen vad långt och säkert fullt av stavfel det blev. Men kul var det! ha det/C



2008-05-26 @ 20:23:21
Postat av: Olof

Lång och intressant kommentar, Calle. Jag tänkte faktiskt själv att förmodligen så är inte boken så dålig som recensionen påstod.

När det gäller arbetarlitteratur så måste jag säga att jag som vanligt hårdrar min åsikt för att skapa lite debatt. Jag vill inte påstå att det är BARA arbeterlitteratur som räknas. Men jag tycker att det är den viktigaste litteraturen, och det är vad jag kommer att fokusera mitt skrivande på. Intressanta karaktärsdrag, mänkliga reaktioner och en är viktigt i vilken miljö än boken handlar om, så varför inte lägga det i arbetarklassen?



Mycket punk är som du säger skit, men de bästa punkbanden är exalterande bra!

2008-05-26 @ 20:35:13
Postat av: Olof

För övrigt vill jag tillägga att jag varken gilalr att läsa eller skriva politisk propaganda, där budskapet är övertydligt. Om vi ska ta ännu en musikreferens, så måste jag säga att det finns ingen så dålig musik, som proggen blev i sina värsta stunder. (Men det finns bra progg också).

2008-05-26 @ 20:38:16
Postat av: Calle

Word up. Doing the omoralisk schlager-festival ;) Vill också tillägga att jag tycker det är bra att du vet vad du vill med ditt skrivande, och hur du vill det.

2008-05-26 @ 21:22:13
Postat av: Ulven

På tal om medelklassens neuroser så kom jag att tänka på filmen "the full Monty", där den äldre arbetsledaren som mist sitt jobb fortsätter att låtsas gå till jobbet varje morgon medans hans fru handlar på kreditkortet hela dagarna. "Puss älskling, ha en bra dag" å sen tog han portföljen och gick och satte sig på en parkbänk. Tragikomiskt värre....

2008-05-27 @ 12:36:55
Postat av: Din gamle klasskompis

Väldigt roligt Olof! Detta gör att ditt blogg blir ännu intressantare. Som du vet är jag själv lite involverad i recensionskrivandet.

Väntar otåligt på dina recensioner!

Hälsningar

D

Postat av: Frunk

Ni har redan skrivit ner en del intressanta reflektioner som jag håller med om här. Man kunde tillägga att dom människorna från medel och överklass som varit och är mest intressanta är dom som sett över klassgränserna när dom engagerat sig för något som är till gagn för oss alla. Oavsett vad man tycker om Mahatma Gandhi, Olof Palme eller Karl Marx så var dom intressanta personligheter som inte kom ifrån något trasproletariat men såg ändå alla människors levnadsöden och umbäranden i deras livs och världssyn och inkluderade dom i den. Sen åttiotalet när bilden av en fulländad och lycklig människa var en driftig affärsman som bodde i en stadskärna och strödde pengar omkring sig så har bilden av ärliga,skötsamma och vanliga människor förändrats i samma veva. Dom är numera tråkiga oföretagsamma förlorare som har sig att själva att skylla att dom springer runt i ett ekorrhjul och bor inågon håla på landet. Dom kunde ju givetvis också varasin egen lyckans smed och ta sig till stureplan i en dyr stadsjeep för att spruta champagne. Varför är den bilden så förhärskande när man så enkelt kunde beskriva det tvärtom om man nu ville det? Fast så elaka och illasinnade är väl inte vi kanske?

2008-05-27 @ 20:45:43
Postat av: Olof

Ulven!

Jag kan berätta att Charles Bukowskis farsa gjorde precis så i verkligheten, när han blev arbetslös. Låtsades gå till jobbet i ett år för att inte grannarna skulle prata skit om honom...

2008-05-28 @ 12:05:07
Postat av: Magnus

Ser med nöje fram emot att läsa dina recensioner. Jag tror att ditt perspektiv kan tillföra något som ofta går förlorat i dagspressens positionerande litteraturkritik.

2008-05-29 @ 13:46:11
Postat av: Calle

Haha har börjat läsa Flygts bok nu. Den verkar ok som minst. Men. Jag måste såga den stenhårt på en punkt. Den har nämligen ett sånt där litet sammetsband fastlimmat på ryggen som man kan lägga mellan sidorna för att veta var man är... Som om det vore en bibel på 18000 sidor eller nåt. Här snackar vi pretto boys.... Vad är det för fel på hundörön???



Snälla Olof, lova mej detta: När du får något utgivet, se till förlaget inte limmar sammetsband på dina böcker! höres/C

2008-05-29 @ 13:58:38
Postat av: Alex

Ja vaddå?!? Tror de att det är en psalmbok de har gett ut?!?

Må hundar gnaga på deras ben!

2008-05-30 @ 02:05:11
Postat av: Millis

Nä, nu får du väl ta och skriva en ny blogg. Hur gick det i Stockholm?Vad sa intererjuvmänniskorna? Hann du med lite uteserveringsaktivitet?

2008-06-02 @ 09:32:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback