Andra helgen i november

Hjerta vill kunna gå in här på söndagskvällar och se vad jag gjort i helgen. Så jag tänkte vara tillmötesgående mot min gamle vän även den här veckan.

Helgen har varit helvit. Det har inte snöat i Linköping, men jag har inte druckit en droppe. Inte ens en folköl har glidit ner i er favoritbloggares strupe.


I fredags tog jag och Köttet en promenad längs ån och gick sen in till Hamlet. För att vara fredagseftermiddag var det ovanligt lite folk vi kände där. Efter en stund dök emellertid Ronny Punk upp.

Köttet, som hade jobbat hela veckan, firade med att hinka lite pilsner. Men jag och Ronny - som inte förtjänat några bira eftersom vi inte åker till Mjölby varje kväll och svetsar hela natten - drack kaffe. Vi bläddrade lite i kvällstidningarna och diskuterade presidentvalet i USA. Alla var vi väl överens om att rätt man vann, men ingen av oss delade den ohejdade entusiasm som många visat över Barack Obama. Vi var skeptiska helt enkelt, och det är väl inte speciellt lätt för en amerikansk politiker att få förtroende av tre grabbar från Ekholmen. Det krävs lite mer än att tjata om "change" hela tiden.

Efter någon timme kom Tommy in, och då gick vi alla tre vidare till The Champs.


Nere på Champs mötte vi även Tommys son Pelle samt min granne Farfar och jag beställde en cola. Pelle berättade att det inte ser bra ut i byggbranschen just nu, och att han var ganska säkert på att han och flera andra på hans firma skulle få gå inom kort. Så det blev lite diskussioner om den rådande finanskrisen, hur den påverkar viljan att köpa hus och hur mycket man förlorar i månaden på att stämpla istället för att jobba.

Förra veckan pratade jag lite med min polare Pata B som också är byggare. Han hade redan fått sparken från sitt arbete. Det finns helt enkelt inte tällräckligt med byggjobb just nu, och firmorna måste skära ner på antalet anställda.

På ett sätt kanske man skulle kunna tro att den här utvecklingen är bra för mig eftersom det innebär att jag får fler lekkamrater på vardagarna. Men det är bara trist.

Om man är helt säker på att få ett nytt jobb med lika mycket betalt inom kort, så tror jag faktiskt att många skulle tycka det var helt okej att gå på a-kassa en månad eller två. Men att vara arbetslös är en osäker tillvaro som i längden orsakar en massa olika bekymmer - om inte annat de rent ekonomiska. Och om det inte är högsommar och man har obegränsat med kulor blir det efter ett tag ganska långtråkigt att gå hemma. Så jag lider med alla som får sparken, speciellt mina polare..

Dessutom påverkar det i högsta grad mina egna möjligheter att få jobb. Ju fler som går arbetslösa, desto större tryck blir det på de så kallade okvalificerade jobb som jag brukar söka. Mina chanser minskar avsevärt för varje firma som varslar sina anställda om uppsägning.

Innan Köttet blev allt för packad kom hans fru och dotter in på puben och ville att han skulle följa med hem. Så det blev inga högljudda diskussioner om arbetarklassen, borgarsvinen och svensk fotboll den här fredagen.

Jag gick hem strax efteråt.


Jag visste att jag skulle sitta hemma hela kvällen, så för att ha något att göra hade jag redan på morgonen börjat fundera över en idé till en blogg. För att slå ihjäl så mycket som möjligt av kvällen ville jag ha något långt att skriva, och därför satte jag ihop en slags intervju med mig själv som jag hävdade att tidningen Rolling Stone hade gjort. Eftersom jag inte hade någon brådska så experimenterade jag mycket. Skrev långa tycken som jag ibland behöll, men oftast suddade ut. Jag blev avbruten några gånger av att telefonen ringde, men annars satt jag framför datorn nästan hela kvällen.

Strax innan maffiaserien Brotherhood började hade jag ett inlägg där cirka två tredjedelar var mycket bra, men en tredjedel behövde arbetas om. Så jag bestämde mig för för att låta texten vila, och istället se på den med nya fräscha ögon efter att jag sovit.

Efter Brotherhood såg jag på Boston Tea party. Sen gick jag och la mig och fredagen var över.


På lördagen skrev jag klart Rolling Stone- intervjun och gick sen ner på Royals. Jag beställde en kaffe och tittade på Manchester United - Arsenal, en match som intresserade mig föga. Jag har svårt att uppbåda entusiasm över fotboll om jag inte håller på något av lagen. Men många inne på puben var väldigt engagerade, och både Ronny och Steven blev mycket besvikna över Man U:s förlust.

Efter matchen snackade jag lite med Köttet, men tröttnade ganska snart på att vara nykter bland alla öldrickare. Så jag gick hem vid fyratiden.

Kvällen blev ganska händelselös. Det enda som hände utöver det vanliga var att Ulven ringde. Hans dotter skulle sova över hos en kompis, så han var plötsligt ensam och sysslolös. Jag och Ulven snackade ungefär en halvtimma, utbytte lite skvaller och uppdaterade varandra lite om vad som hänt i våra liv på sistone.

Resten av kvällen tillbringade jag med att surfa och se på TV.


När jag snackade med Sad Eyed Lady på telefon i förmiddags så upplyste hon mig om att det är fars dag denna söndag. Det hade jag faktiskt ingen aning om. Märkligt hur man vänjer sig vid att vissa saker inte angår en själv, och bara ignorerar det. Jag har inga söner eller döttrar som ger mig en slips idag, och min egen farsa... Ja, vad fan ska jag skriva om det.

Senare ringde jag till Köttet och försökte locka med honom på en söndagspromenad. Men han var trött och behövde sova lite, eftersom han ska jobba i natt. Så jag tog en promenad för mig själv och passade på att ta en sväng förbi Netto, där jag handlade tandkräm, te och kaffe.

Nu sitter jag och skriver det här. När jag är klar tänkte jag käka, och sen blir det nog mest tv resten av kvällen. Klockan åtta är det absolut sista avsnittet av Drömmarnas tid, så om någon av er hade tänkt ringa mig ikväll ska ni välja ett annat tillfälle. Jag har följt familjen Pryors liv i mitten av sextiotalet i tre säsonger nu, och jag tänker inte missa slutet. 

Efter det visar nian Mad Men, som även den är en serie jag gillar skarpt.


Imorgon ska jag gå och se Henrik Schyffert på Konsert & Kongress och sen skriva om det för Östgöta tidningen. Jag hoppas det blir mer jobb nästa vecka. Dels behöver jag knega ihop lite stålar, och dels är det så jävla segt att gå hemma vardagar i november.


Kommentarer
Postat av: Therese Danielsson

Inte ens en vecka efter presidentvalet i USA så börjar bloggerskan Linda Ekholm prata ut om Obama. Och det värsta nog att hon är ärlig med det hon skriver!? Hjälp!



http://www.finest.se/userBlog/?uid=30701&beid=1040511

2008-11-10 @ 18:43:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback