Snöbollskrig - ett hot mot disciplinen

Det har snöat tidigare den här vintern, men idag är första gången då snön ligger kvar på backen och inte smälter bort. Och nej, jag tycker inte det är det minsta vackert eller mysigt. Men jag har redan förklarat för er hur illa jag tycker om vintern, snön och mörkret, so let´s not go there...



En sån här dag var väldigt speciell när jag var liten. Den första kvarliggande snön gav nämligen upphov till vinterns första snöbollskrig. Och det var det första kriget som var roligast. Det var då alla eleverna på låg- och mellanstadiet var uppfyllda av nyhetens behag, och nästan alla barnen deltog.

Först började man kasta lite planlöst på sina klasskompisar och tyckte det var roligt ett tag. Man passade på att myla nån liten tjej man var förtjust i, och om man var lite våghalsig kanske man blev den av alla barnen som kastade en snöboll i nacken på en förbipassaerande lärare. Något som var ganska riskfritt eftersom det var omöjligt för läraren att veta vem av alla ungarna som kastat snöbollen, och ingen tjallade eftersom golbögeri faktiskt var mycket illa ansett även på den mycket småborgerliga skola där jag genomlevde min barndom.

När man tröttnat på det planlösa kastandet var det mer organiserade krig som stod på programmet. Man delade upp sig i lag som kunde bestå av till exempel 2C mot 2D eller treorna mot fyrorna. Sen kastade man snöbollar på varandra oavbrutet hela lunchrasten, och man försökte givetvis träffa varandra i huvudet. Lite ihopkramad snö ger ingen större effekt när den träffar en täckjacka eller ett ben, men lyckas man pricka ansiktet så bringar man obehag och smärta till sin motståndare.


På Kvinnebyskolan där jag gick försökte givetvis lärarna slå ihjäl den spontana och anarkistiska glädjen som den första snön gav och det fanns olika regler om snöbollskrig. Dessa regler skiftade år från år. Ibland fick man kasta på skolgården, men bara på dem som frivilligt deltog i snöbollskastandet. Andra år fick man bara kasta i den närliggande skogen, och de elever som befann sig där ansågs ha gett sig in i leken och fick helt enkelt tåla att få snöbollar i huvudet.

Jag har hört ett rykte att efter att jag lämnat Kvinneby så fick man fortfarande kasta snöboll i skogen, men aldrig på andra barn utan endast på träd. Den regeln verkar lika absurd och omöjlig att upprätthålla som spritförbudet i USA på 20-talet.

Sen fanns det andra både outtalade och uttalade krigslagar som inte stiftats av lärarna utan av kombattanterna själva. Regler som påminde om Geneve-konventionen som antagits för att snöbollskriget skulle bli någorlunda sportsmannamässigt och inte allt för blodigt eller förnedrande för deltagarna. Till exempel var kastande av isbollar reglerat på olika sätt, och att myla någon med en hundkisskoka gick att jämställa med användandet av kemiska stridsmedel. Det förekom men fördömdes av hela barnsamfundet.


De flesta barnen på skolan deltog i årets första snöbollskrig. Men det fanns undantag.

Jag har pratat om det här med vänner som gick på andra skolor och även med folk som växte upp i helt andra städer. Det verkar som att det på varje skola i hela Sverige fanns en unge som vägrade ställa upp på snöbollskrig, och dessutom ville han eller hon också förstöra nöjet för de andra barnen.

Denna åtta- eller nioåriga unge hade oftast en mössa som hela tiden gled ner över ögonen och ur hans näsa rann alltid snor. Han var definitivt inte den smartaste eleven i klassen och inte speciellt bra på att läsa eller skriva. Det försökte han kompensera genom att visa fröken eller magistern att han hade en utmärkt förmåga att uppfatta regler och förmaningar och han tog gärna på sig uppgiften att vidarebefordra dessa förmaningar till de andra eleverna. Ibland kunde den här ungen, trots sin bristande intelligens, faktiskt komma med egna iniativ och försöka förbjuda de andra barnen att göra vissa saker redan innan lärarna gjorde det.

Ett tillfälle Den Unge Glädjedödaren grep var det första snöbollskriget. Han ville att de andra barnen inte skulle ha snöbollskrig (antagligen för att han var för rädd för att delta själv) och han använde alltid samma motivering för att försöka förstöra nöjet.

Då den första snöbollen kastats gick snoriga Glädjedödare över hela Sverige fram till han som kastat snöbollen och sa en mening som ekade på skolgårdar över hela landet.


- Man ska inte kasta snöboll. På min kusins skola var det en pojke som fick en snöboll i ögat. Han blev faktiskt blind.


Som jag skrev tidigare så har jag kollat det här med personer i min bekantskapskrets, och det var alltid på "en kusins skola" som incidenten hänt då någon blev blind av en snöboll. Så jag misstänker att De Snoriga Glädjedödarna kom från en stor familj med släktingar över hela Sverige. Jag har nämligen själv aldrig träffat någon som förlorat sin syn på grund av ihopressad snö. Det kanske bara hänt en enda gång, men den ungen som blev blind hade kusiner över hela landet som bestämde sig för att använda händelsen till att förstöra nöjet för andra barn då den första snön kommer varje år. Det verkar logiskt att de var släkt allihopa, för efter vad jag hört av andra så påminde de om varandra både utseendemässigt och i sin personlighet.

Om det inte var så kan jag inte hitta någon annan förklaring än att Hem och Skola varje år för att hålla ordning på de andra eleverna valde ut ett barn som fick offra sig. De måste helt enkelt ha ställt en unge i lågstadiet mot en vägg, och sen kastat snöboll mot hans ögon om och om igen till de träffade så perfekt att det stackars barnet förlorade synen.


Ni kanske tycker att det låter långsökt. Men jag kan lova er att någonstans i landet finns det en Folkpartist som just nu sitter och skriver på en motion med den här innebörden. Spontana och glada ungar som kastar snöboll måste vara ett vagel i ögat när Folkpartiet vill avskaffa den "Flumskola" som de påstår finns i Sverige. Att ett barn blir blind på ett öga ser de säkert som ett pris som är värt att betala för att det ska bli lite ordning och disciplin bland barnen igen.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Haha, åh, jag kommer ihåg snöfajterna... fast här i sverige heter det faktiskt mula och inte myla. ;P

2008-11-24 @ 19:00:55
Postat av: Anonym

I den största och bästa stadsdelen sa vi myla

2008-11-24 @ 19:18:19
Postat av: b

jag genomled en del snöbollskrig idag faktiskt, på min skola går det brutalt till, hihi :)

2008-11-24 @ 19:34:02
Postat av: Calculus

Nix, i den största och bästa stadsdelen sa vi mula och ingenting annat :)



...eller va det "göra"?...kanske både och!



2008-11-24 @ 19:38:51
Postat av: wickan

det heter MYLA!!!!:O

och älska folkpartiet <3

Postat av: Gammal Hårdrockare

Ha! Ha! Härlig text. Men jag var faktiskt aldrig med om några snöbollskrig. Jag växte upp på Västkusten och där kom det aldrig någon snö. Det regnade alltid under vintrarna. Jag var faktiskt arton år första gången jag upplevde snö.

Men, heter det inte Mula? Att MULA någon. Myla? Det har jag aldrig hört förut.

2008-11-25 @ 06:05:17
URL: http://gammalhardrockare.blogspot.com/
Postat av: big brother

En liten anekdot: Är tämligen säker på att Berit Flyborns barndomskompis blev blind av en snöboll. Eller så kanske hon bara ville skrämmas.



(Berit var lärare på Munkhagsskolan).

2008-11-25 @ 09:11:28
Postat av: zilverryggen

I Ekholmen/Kvinneby sa vi MYLA!!

Mula är väl för faan nån korsning av häst och åsna.

2008-11-25 @ 09:36:55
Postat av: TagH

"Myla" Undra hur många namn detta fenomen har ?

myla har jag inte hört förut, här säger vi "Gira" med betoning på G. I en annan småstad i värmland Kristinehamn har jag för mig att det heter "Gryna" Lite kul sånt med massa olika namn.

2008-11-25 @ 10:13:18
Postat av: Denhemlige

Mula verkar vanligast; https://www.flashback.info/showthread.php?t=291798

Under mitt sista år på kvinnebyskolan var snöbollskastandet avgränsat till fotbollsplanen. Skit-trist tills någon kaxig femma försökte sprinta genom stridsområdet utan att bli nerbrottad och super-mylad.

2008-11-25 @ 13:00:04
Postat av: Anonym

bra sagt zilverryggen

2008-11-25 @ 13:20:58
Postat av: Angelica

Här i sverige där jag bor heter det mula! XD Sluta nu. Jag har rätt.

2008-11-25 @ 13:56:27
URL: http://damnme.blogg.se/
Postat av: Ulven

Har faktiskt en liten anekdot om ämnet: På munkengår´n fanns en fritidsledare som kallades Skorpan. En vintereftermiddag var Skorpan på väg till sin arbetsplats. Ett gäng ungdomar i tidsenlig punkmundering lurade i närheten, däribland en Sid Vicious-wannabee kallad Sampe. Sampe och hans kamrater fick ingivelsen att fullkomligt överösa Skorpan med snöbollar. Skorpan, som var överdrivet intresserad av klä sig i dåtidens innekläder blev JÄVLIGT FÖRBANNAD över sin snöiga kavaj och beslutade sig för repressalier. Han laddade ett underarmskast som träffade Sampe mitt i ögat. Det blev ett j-la liv över att en fritidsledare skadat den unge gentlemannen. Tror nog att Sampe fick tillbaka synen, men han gick en längre tid med pirat-lapp för ena ögat. Han var ändå ganska nöjd, för den passade till hans övriga utstyrsel tyckte han.....

2008-11-25 @ 14:11:18
Postat av: millis

var det inte Berit Flyborn själv som blivit träffad i ögat av en snöboll? Hon hade (har) ju något fel på ena ögat



2008-11-25 @ 17:05:27
Postat av: old mother

i Västervik med omnejd sa vi mule/myle, närmaste korrekta uttalet blir väl med tyskt u som inte finns på detta tangentbord

2008-11-25 @ 17:11:41
Postat av: Gert-Inge

Mula eller Myla är dialektstyrt.

2008-11-26 @ 11:28:19
Postat av: Gert-Inge

Det är många som är oense....

Postat av: Calculus

Tack för länken med beviset, Gert-Inge!



Mula är överlägset vanligare än myla!



In your face, everybody!! :)

2008-11-28 @ 14:17:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback