Låtsas ni att ni inte ser?

Många verkar tro att det är Skäggetorp som är den värsta rövarkulan i Linköping. Men personligen kommer jag alltid att hävda att det är Berga som borde få den titeln. Varje generation har haft sitt så kallade Bergagäng, och en del av killarna som satt på Berga Kulle och sniffade på sjuttiotalet är fortfarande legender i den här stan.

Jag vill påstå att det inte är någon tillfällighet att bäcken som rinner genom stadsdelen heter Tinnerbäcken, eller att det var där som en man mitt på blanka eftermiddagen utomhus försökte slå ihjäl sin tjej utan att bekymra sig om att det kryllade av vittnen.

Det pågår mycket konstigheter i Berga, och det bor även ett stort antal hemlisar där. (För er som inte bor i Östergötland kan jag berätta att när man använder adjektivet "hemlig" om en person menar man att han är skum, lite egendomlig och att man inte kan undgå att lägga märke till honom.)


En del av hemlisarna är såna som man helst undviker att prata med eller att ens möta deras blickar. Till exempel har vi det kvinnliga "Berga-psykot", som med slarvigt rakad skalle stryker omkring vid bäcken och besvärar och skrämmer oskyldiga människor.

Den kvinnan vill jag helst slippa möta då jag promenerar, men jag hyser ändå stor respekt för henne. Hon verkar nämligen ta sin roll som psyko på fullaste allvar, och går in för den med fantasi och uppfinningsrikedom. En eftermiddag satt jag på Mörners uteservering då jag plötsligt hörde ett jävla ståhej från ingången till Stora hotellet. Det jag fick se då jag tittade ditåt var hur den rasande kvinnan handgripligen blev utsläpad av en vakt. När vakten hade fått iväg henne en bra bit från ingången släppte han kvinnan. Då gjorde hon något som varje galning med yrkesstolthet borde imponeras av.

Ur handväskan tog hon upp en bibel och slängde i huvudet på vakten!


En annan hemlis man kan få se i Berga är en äldre man som mer kan betraktas som original än galning. Och såna människor gillar jag, de gör tillvaron lite mer färgstark.

Mannen är i sjuttioårsåldern, ser lite utländsk ut, har långt grått hår och skägg i samma nyans. Han brukar glida omkring i Berga med en rullator och en mössa med ett marijuanablad på.

Rastafarimannen, som jag och Den Hemlige brodern kallar honom, har en unik talang. Han har utvecklat en färdighet med sin rullator som gör att han tar sig fram obeskrivligt sakta. Jag lovar, mannen skrider fram så långsamt som det överhuvudtaget är möjligt utan att stå blickstilla.

Varje gång jag ser honom blir jag lika paff av hur sävligt han flyttar sig, och hans blotta existens gör mig lite glad.


Jag och Den Hemlige Brodern gillar Rastafarimannen skarpt. Därför blev min bror mycket orolig då han häromdagen från sin balkong fick se att den gamle mannen hade ramlat, och låg på asfalten. Men det som gjorde brorsan riktigt upprörd var att en person cyklade förbi utan att bry sig det minsta om att en äldre man låg hjälplös och antagligen skadad på marken.

Den Hemlige skrek något mycket aggressivt till personen som cyklade förbi, innan han själv sprang ut för att hjälpa Rastagubben.

För att göra en lång historia kort så kan jag meddela att en ambulans senare dök upp och tog med den äldre herren. Vi får alla hoppas att det gick bra för honom, och att vi snart kan se Rastafarimannen skrida omkring saktare än vad vi trodde var möjligt.

Det jag funderar över idag är vad det är för en person som helt oberörd kan cykla förbi en äldre människa som ligger på gatan. Det är inte första gången jag ser ett sånt beteende hos mina medmänniskor.


I somras när jag åkte tåg, satt en ensam tjej på ett säte med ett spädbarn på axeln. Då kom ett par i femtioårsåldern och upplyste tjejen om att hon råkat sätta sig på deras plats. Bruden reste sig utan att bråka. Sen försökte hon med stort besvär att få ner en stor och tung väska från hyllan, och det blev riktigt krångligt för henne eftersom hon samtidigt försökte hålla barnet i sin famn. Mannen och kvinnan som ville ha hennes plats stod bara och tittade på utan att göra minsta ansats till att hjälpa henne. Ingen av personerna som satt på sätena runt omkring låtsades heller om att det var uppenbart att tjejen behövde en hjälpande hand.

Jag, som satt en bra bit därifrån, stod inte ut med situationen. Så jag reste mig och frågade den unga mamman om hon behövde hjälp. Sen bar jag hennes väska och la upp den på hyllan över ett ledigt säte, medans jag hela tiden blängde ilsket på mannen och kvinnan som kört bort henne.



En annan gång satt jag på bussen på väg till jobbet. Då fick jag plötsligt se hur en sån där tvådelad långtradare körde upp vid sidan av bussen. Långtradarföraren tutade och hötte ilsket med näven åt vår busschaufför medan han fortsatte åka precis bredvid oss på ett mycket trafikfarligt sätt. När bussen bromsade in för att släppa förbi honom svängde långtradaren åt höger och ställde sitt fordon som ett L framför bussen. Vår busschaufför var helt instängd och kunde inte göra annat än att tvärbromsa.

Då kom långtradarchaffisen utspringande högröd i ansiktet och med näven i luften. Jag vet inte vad det var som han tyckte att bussens förare hade gjort för fel. Men mannen som nu sprang in i bussen var uppenbarligen jävligt full och antagligen påtänd. (Ni kanske tycker jag har fördomar, men jag tar för givet att många lastbilschaffisar är tjackpundare. Jag menar, de behöver något starkare än kaffe om de ska köra sina långa fordon genom hela Europa utan att sova.)

Den rabiate mannen skrek och härjade och situationen var mycket hotfull. Det var bara en tidsfråga innan han skulle ge sig på vår busschaufför och misshandla honom rejält.

Alla mina medpassagerare (åtminstone femton stycken) låtsades som att det regnade och satt allihop och tittade ut genom fönstren. Tillsammans skulle vi lätt ha kunnat övermanna den berusade långtradarchaffisen, men det var uppenbart att ingen ville bli inblandad.

Jag kan inte stillatigande se på hur en oskyldig människa blir misshandlad. Så jag, med mina respektingivande 55 kilo, sprang fram i bussen medan jag skrek:

- Försvinn! Ut härifrån din jävel! Lämna bussen innan vi ringer snuten!

Den galne lastbilschaffisen verkade bli chockad över att någon ställde upp på busschafförens sida, kom av sig och sprang tillbaka till sin långtradare. Han startade sitt fordon så snabbt som det gick, och körde med full fart in mot Linköpings centrum!

- Ring snuten, skrek jag till busschauffören. Han kör för helvete in mot stan!

Jag gillar egentligen inte att blanda in polis. Men när en totalt svinfull galning kör en gigantisk långtradare in mot Trädgårdstorget, tycker jag att det kan vara dags att bylingarna stoppar honom.

Busschauffören ringde snuten och förklarade situationen, och sen åkte vi vidare. Jag gick av vid nästa hållplats, eftersom det var där min arbetsplats låg. Så jag vet faktiskt inte hur det gick med den galne långtradarchaffisen.


När jag med raska steg gick till jobbet var jag fly förbannad. Men det var inte lastbilschaffisen jag var arg på. Det var alla de andra passagerarna på bussen som inte gjort ett handtag för att hjälpa till. Under hela händelseförloppet hade de alla suttit och stirrat ut genom fönstren, livrädda att bli inblandade i en obehaglig situation.

Det är såna här händelser som gör mig så besviken på mänskligheten. För mig är det självklart att hjälpa till när en annan människa är i nöd eller i en besvärlig sits. Speciellt om det rör sig om gamla, handikappade eller ensamma tjejer med barn.

Att en person utan att reagera kan se på när en annan människa snart kommer att bli misshandlad är för mig helt ofattbart.


Det jag vill säga till mina läsare är att jag inte begär att ni ska skänka en stor del av er lön till välgörenhet. Men om ni upptäcker att en person är skadad, att någon är på väg att få stryk, eller att en människa har svårt att ta sig på en buss eller ett tåg med sin rullstol eller barnvagn, så måste ni hjälpa till.

Ni vill väl inte bli en av de små, fega människorna som alltid låtsas att de inte ser?


Kommentarer
Postat av: Angelica

Jag håller med dig, sånt där är alltid jättehemskt... jag tycker det jobbigaste är när det är fulla "småtjejer" som inte kan ta hand om sig själva och typ spyr ner sig och däckar utomhus, och folk som bara fortsätter festa och ibland går därifrån (?!) och lämnar personen i busken... Helt otroligt.

Postat av: Hanna

upptäckte din blogg för några v sen och har nog lusläst varenda blogg inlägg å fybubblans vad bra du skriver!

2008-10-16 @ 20:28:08
Postat av: Olof

Tack och välkommen, Hanna. Hoppas du fortsätter läsa min blogg.



Angelica,

Du har helt rätt. Att lämna en skitfull, medvetslös tonårstjej helt ensam kan vara livsfarligt.

2008-10-16 @ 20:37:40
Postat av: Snökalven

Skäggetorp är sällan vackert, men det är frågan om inte Berga ändå är värre som du säger. Gick högstadiet där, och det var det mer än en smärre chock att börja där när man kom ifrån Skeda/Slaka och landet.



När högstadiet var över trodde jag inte jag skulle återvända till Berga. Men, gjorde typ det. Sex år i ICA-affären. Så, I've seen it.

2008-10-16 @ 21:05:58
URL: http://snoqalf.blogg.se/
Postat av: Ulven

Liffey bor i Berga. Under mina år i berga fanns också Kent Pettersson. En Snubbe som såg ut som Lemmy doppad i olja. Psykiskt sjuk och narkoman. Han bara gled runt. Sölle ingick även i det gamla bergagänget som decimerades när dom körde igenom isen på Roxen i en stulen bil. Karsken, Dallas och Nisse var andra sköningar. Du vet ju själv att Ricky, Stefan Lotta och Jeppe E var ett järngäng. Hjortsläkten fanns ju också representerade. Hemlon allihop....

2008-10-17 @ 19:34:48
Postat av: Din gamle klasskompis

Intressant ämne du tar upp Olof (som vanligt!) Detta ämne dvs. likgiltighet inför andras lidande har alltid fascinerat, förvånat och irriterat mig. Varje gång jag har påpekat detta eller tagit upp ämnet har jag fått höra att jag tänker som jag tänker i och med att jag inte är svensk! Detta mycket billiga argument tycks finnas nära till hands och vara förhållandevis vattentät. Men det kanske inte är svenskheten som ligger bakom detta beteende? Sverige är ett av dom fåtal länder där man har lagstiftat mot likgiltighet dvs. likgiltighet inför brott är brottsrubricerat! För flera år sedan när jag var på hem, fick jag syn på ett par som stod och bråkade i närheten av min bostad. Att de bråkade tycktes vara aningen oriktig varudeklaration. Kille höll tjejens huvud och dunkade hennes skalle mot väggen! Han dunkade så hårt att man kunde höra det förfärliga ljudet av träffarna. Jag rusade mot dom, tog tag i killens ena arm och knuffade honom åt sidan och med skrikröst frågade vad i helvete han höll på med. Med en hätsk blick vände sig TJEJEN mot mig och sa ordagrant: "Lägg dig inte i! Måste ni jävla utlänningar ingripa i allt?" Denna historia säger ju en hel del tycker jag. Vi har lärt oss att var och en sköter sitt. Polisen är den som har monopol på våldsutövning. Resultatet blir att cyklisten cyklar förbi och struntar i den som ligger på asfalten och kanske kämpar för sitt liv. Min fråga är till cyklisten är: hur ville du att folk skulle reagera om den som låg där hade varit din pappa eller din bror eller kanske du själv?

Ursäkta Olof att jag tog så stor plats, men som sagt ämnet har fått mig att fundera en hel del.

Kanon skrivet som vanligt!

Väntar otåligt på nästa inlägg!

Hade bäst!

2008-10-18 @ 12:48:08
Postat av: Frunk

Bra skrivet...och ett bra inlägg av "din gamle klasskompis" om ett ämne som alltid känns aktuellt.

Fast det som är konstigt är ju att annars lägger sig folk i vad andra människor gör d.v.s på ett betryggande avstånd där dom kan fördöma andras beteende. När något händer framför näsan på dom dock eller om det uppstår en konfrontation ansikte mot ansikte då låtsas dom vara icke närvarande. Att det anses vara nödvändigt att införa en lag för att befrämja civilkuraget i vardagssituationer, vad säger det om oss och vårt land? Man bör låta folk sköta sitt och sig själva men inte när dom är hjälplösa eller vissa är farliga för sin omgivning. Är situationen sån att man inget kan göra så får man hämta hjälp på annat håll. Sen finns ju svårare problem att hantera som när man misstänker missförhållanden i slutnare miljöer som bakom hemmets slutna väggar ( t.e.x. http://www.tinyurl.se/sz09au )

2008-10-18 @ 15:41:04
Postat av: Margareth Osju

Heder åt ditt agerande. Jag önskar att flera människor kunde slänge bort sina rädslor och agera, så mycket bättre samhället skulle se ut och vilka förebilder de skulle bli av gott för de unga.



Vänliga hälsningar från en fd Ljungsbro-bo..:)

2008-10-18 @ 23:13:53
URL: http://blogg.aftonbladet.se/19885/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback