Nya deckarserier och gamla punkband

Igår bestämde jag mig för att ge fyrans nya deckarsatsning Oskyldigt dömd en chans. Jag läser aldrig deckare, men jag kan uppskatta en kriminalserie på tv. Genren gör sig bättre som tv-serie än som film, eftersom storyn då får lite tid att utveckla sig.

Dessutom vill jag ha lite koll på tv-utbudet. Alla tv-serier som har den minsta förutsättning att vara bra brukar jag se första avsnittet av. Om det fångar mitt intresse så har jag något att se fram emot en gång i veckan, och om det visar sig vara ett bottennapp så kan jag förklara varför jag inte gillar programmet ifall det skulle dyka upp i en konversation.



Vad ska jag då säga om Oskyldigt dömd? Jag kan börja med mina positiva intryck.

Mikael Persbrant är som vanligt en bra skådespelare och han gör ett bra jobb i huvudrollen. Det är alltid trevligt att se poliser bli framställda som idioter och stora svin.

Mer än så kan jag inte komma på.

Även om Persbrandt gör en stabil insats som straffrättsproffesorn Marcus Haglund så är utmaningen att försöka göra något bra av det här manuset alldeles för stor för honom. Jag vill påstå att inte ens Jack Nicholson, Robert DeNiro eller Marlon Brando hade klarat den uppgiften.

Varje avsnitt är mindre än en timme och på den lilla tiden ska ett helt fall klaras upp. I gårdagens avsnitt skulle professorn och tre studenter inte bara bevisa att en man var oskyldigt dömd för mord på sin flickvän. De skulle även hitta den riktiga mördaren och få honom fälld.

Historien var berättad på ett mycket stressat sätt, och manusförfattarna hade pressat in alla detaljer som berättelsen krävde utan att bekymra sig om trovärdiga personporträtt eller att bygga upp en spänning. Deckarintrigen var larvigare och ledtrådarna studenterna hittade mer förutsägbara, än i böckerna om Tvillingdeckarna.

En viktig detalj var att det var den dömdes fingeravtryck från högra handen som fanns på mordvapnet, då han i själva verket var vänsterhänt. Jag skriver själv med vänster hand, och blev så förbannad på den ihåliga intrigen att jag var tvungen att testa under reklamen. Det råder ingen tvekan om att jag skulle kunna använda högra handen till att slå ihäl någon med ett tillhygge.

Skurkarna, som till råga på allt var rutinerade poliser, var de klantigaste brottslingar jag någonsin sett eller läst om. Det räckte med att ett par oerfarna studenter ställde en enda provocerande fråga, för att de skulle bli så arga att de försa sig och i praktiken erkände precis allt.

Mannen som var oskyldigt dömd fick vi knappt lära känna, och därför blev jag inte det minsta lättad eller berörd då han blev frikänd.


Jag tror jag kommer att forsätta se Oskyldigt dömd, för kalkonkänslan gjorde den mycket underhållande. Jag skrattade rakt ut flera gånger under första avsnittet, speciellt åt Persbrandts sterotypa karaktär som tufft machogeni med alkoholproblem. Vissa av hans grovhuggna kommentarer var hysteriskt roliga.


I förrgår gick jag och Stefan in på Skivlagret för att bläddra lite i den nysläppta boken The Encyclopedia of Swedish punk 1977 - 1987. Det är ett uppslagsverk som har som ambition att lista alla svenska punkband under de första tio åren.

Givetvis kollade vi efter grupper från Linköping, och jag var extra intresserad av band från Ekholmen där jag växte upp. Vi hittade en liten text om Spy, som vår kompis Ronny Punk var sångare i. Det stod bland annat att trots att bandet bara släppte en enda singel uppnådde de en viss berömmelse, och var "rumoured to be the fastest band in the country".
Om medlemmarna kunde man läsa att trummisen senare spelade med The Creeps, och författarna hade lyckats ta reda på att Ronny efter bandets upplösning åkte runt i Europa och sålde t-shirts på rockkonserter.

Även ett annat band från Ekholmen var omnämnda i uppslagsverket. Kadaffens band Bizzmacken hade fått en liten artikel. Jag och mina kompisar gillade deras singel Edelweiss stenhårt när vi var tonåringar, och såg bandet spela flera gånger på fritidsgården och på tivolit som varje år kom till vår stadsdel.

Förr eller senare måste jag ha The encyclopedia of swedish punk i bokhyllan, men just nu har jag inte råd att köpa den.


Kommentarer
Postat av: Robert Nilsson

Ja,

boken är bra. Hittar ständigt nya intressanta artiklar. Tack förresten på svaren på mina frågor.



Persbrandt?

Jag har sett trailern till serien några gånger. "Den här katten jamar inte fler gånger" - det räckte för att skrämma bort mig.

Postat av: Millis

Jag försökte också ge serien en chans eftersom jag

älskar bra deckarserier. Den var urusel, jag satt och tittade på klockan hela tiden. Jag trodde nämligen att snart blir det nog bra, näää det hinner dom ju inte. Tacka vet jag Dexter, så ska en deckarserie göras!!! Ha det så gott

2008-09-25 @ 15:59:48
Postat av: Gammal Hårdrockare

Hej! Du som gillar att läsa och skriva bokrecensioner, vad tror du om Ken Follets nya tegelsten "World without end" som kommer översatt till svenska i Oktober?

Elvahundra sidor! Har läst Ken Follets andra tegelsten "Svärdet och spiran" och har stora förhoppningar på denna bok. Ska köpa den så fort den kommer ut!

http://www.bokus.com/b/9780333908426.html

2008-09-25 @ 20:24:56
URL: http://gammalhardrockare.blogspot.com/
Postat av: Frunk.

Den där boken verkar bra men går säkert ner i pris om du väntar ett år eller så. Ibland måste man prioritera. Jag köpte själv boken "svensk punk..." för 39 kronor och då var den ändå inte jättegammal.http://www.bokus.com/b/9789173891936.html?pt=search_result

2008-09-26 @ 12:42:51
Postat av: Gammal Hårdrockare

Ha! Ha! Det stämmer! Citatet av Valerie Solanas hittade jag faktiskt på din blogg!

2008-09-26 @ 18:14:05
URL: http://gammalhardrockare.blogspot.com/
Postat av: zilverryggen

Vafalls!! Fanns inte Lars Keso me?!?!

2008-09-28 @ 13:13:52
Postat av: Robert Nilsson

Jag vill bara tipsa om den här länken:

stor.jpg" rel="nofollow">http://www.punktjafs.com/klipp/svenskpunkrockstor.jpg

2008-09-29 @ 12:17:03
URL: http://sodermalm.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback