Jag var så ung, herregud bara femton!

För exakt tjugo år sen idag så gjorde Imperiet sin allra sista konsert på Ritz i Stockholm. Den senaste veckan har det varit bråk mellan Peter Stormare och medlemmar ur Imperiet, eftersom Stormare försökt släppa en dålig inspelning av konserten på DVD. Jag tänker inte skriva så mycket om det, mer än att det givetvis ska vara artisterna själva som bestämmer vad som ska ges ut på skiva eller film.

Jag var inte på Ritz den där legendariska kvällen, men jag såg Imperiet under deras avskedsturné.


Det var en fredag några veckor innan den sista spelningen och jag hade precis börjat nian. Birne, Joppe och jag hade på något sätt lyckats fixa biljetter till vårat favoritband som skulle spela på Folkets Park i Mjölby.

Vi skulle åka tåg dit och jag hade ett sexpack folköl att dricka. När vi tog första vätskestoppet i Järnvägsparken mötte vi ett annat gäng från Ekholmen. Jag minns inte exakt vilka som var med, men Fala, Hengan, Pata B och Ulle var i alla fall på plats.

Då vi stod på järnvägsstationen och väntade på tåget började vi snacka med en kille som pratade skånska. Det visade sig ganska snart att han någon timme innan hade rymt från Roxtunaanstalten som ligger strax utanför Linköping. Killen, vars efternamn började på B, ville egentligen ta sig till sin hemstad Malmö. Men hans högsta prioritet var att komma bort från Linköping där han trodde att snuten letade efter honom.

Ekholmsgrabbarna är kända för sin barmhärtiga inställning till människor i nöd, så vi skramlade till en tågbiljett åt rymlingen och tog med oss honom till Mjölby.

På tåget hinkade vi folköl, medan B underhöll oss med lite fängelseanekdoter.

B hade planerat att stjäla en bil i Mjölby och sen köra därifrån hem till Malmö. Men då han blivit lite upplivad av bira och gott sällskap, var han sugen på att fortsätta festandet och se konserten. Så han tänkte planka in, och vi bestämde träff med honom inne i parken.

När vi väntade på att konserten skulle börja fick vi se B komma gående i sällskap med två snutar, som höll hans armar i hårt grepp. Det gjorde oss alla lite nedstämda, och vi tyckte det var synd att vår nyfunne vän skulle tillbringa kvällen i en cell istället för att se Sveriges bästa band.



Det här var som sagt tjugo år sen, så jag kan inte ge er så mycket detaljer från själva konserten. Men jag kan berätta att det var första gången jag såg Thåström live, och jag blev verkligen inte besviken. Jag minns att det var ett hårt tryck i publiken, att Thåström vrålade "Rock´n´roll är död!" och krälade omkring som en epileptiker på scenen medan trummorna dunkade och gitarrerna ylade som om det vore jordens undergång. Jag kommer ihåg att de spelade min favorit Jag är en idiot men också Sura-baya-Johny, Århundradets brott och Cornelis Vreeswijks Personliga Persson.


När vi kom ut ur folkets park hade jag väl egentligen svettats ut alla folköl. Men jag var ändå yr i huvudet av den oerhört starka konserten och av lycka över att äntligen fått se min största idol live. I öronen ekade det och pep och skrek av rundgångarna och den höga volymen, och det skulle det göra i några dagar till. På den här tiden var det ingen som snackade om tinnitus, rockmusik skulle spelas på så hög volym att man kände basen dunka i hela kroppen.

En bil på parkeringen tutade flera gånger då vi kom gående. Vi blev kraftig överraskade, men också glada, när vi upptäckte att det var rymlingen från Roxtuna.

Det visade sig att B hade uppgivit sin brorsas namn och personnummer för poliserna som tog honom. Därför hade de inte fattat att han var en fängelsekund på rymmen, utan endast avvisat honom från parken eftersom han inte hade någon biljett.

B var uppspelt över att fortfarande vara på fri fot, så han erbjöd sig att skjutsa hem oss till Linköping innan han drog söderut. Jag, Birne och Joppe skulle bli hämtade av min plastfarsa. Men de övriga hade ingen som helst plan för hur de skulle ta sig hem, och sista tåget hade gått. Så Pata, Ulle och Fala satte sig i bilen.


Dagen efter fick jag höra att B, som man kunde förmoda, bokstavligen körde som en biltjuv. Han hade gasat på i full fart in i Rydsrondellen och kört av vägen. Som tur var blev ingen skadad, men mina vänner fick då nog och bestämde sig för att gå hem därifrån.

B tackade för sig och fortsatte mot Skåne.


Jag har inte hört något om honom sen dess. Men jag hoppas att B hade en rolig helg innan han tvingades skaka galler igen.


Kommentarer
Postat av: Magnus

Imperiet var och ÄR Sveriges bästa rockband! Inte minst som liveband. Jag såg dem under den turnén i Borlänge, det var 21:a och sista gången jag såg imperiet.. Det blir aldrig större än så.



Take care!

Postat av: Millis

du har verkligen mött många egendomliga personer! Ha det så gott

2008-09-11 @ 12:14:47
Postat av: Gert-Inge

Visst kan man tycka att det är artisterna själva som ska bestämma, men detta material borde finnas tillgängligt för gemene man. Thåström är rädd att kvalitén är dålig. Självklart är den det då det filmades med handkamera -88. Jag tror att de som dyrkar Imperiet tar hänsyn till det och istället ser det som extra krydda. Vidare kan det aldrig vara dålig kvalité på Thåströms röst. Jag hoppas att den ges ut med Imperiets godkännande.



Håll ställningarna Generalen, hösten bankar på din dörr!

2008-09-11 @ 14:00:53
Postat av: angelica

"jag är en idiot" är deras bästa låt någonsin.

Postat av: Jenniefer

Om jag inte misstar mig helt så gick på samma skola i högstadiet. Du gick iof i 9:an när jag gick i 7:an men ändå... Ha en bra dag!

2008-09-13 @ 09:25:57
URL: http://www.jennieferkindstrand.blogspot.com
Postat av: Olof

När jag kollade i en gammal skolkatalog tror jag faktiskt att jag kommer ihåg dig. Du gick väl både på Kvinneby och Munken?

2008-09-13 @ 17:29:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback