Påskhelg i vårens tecken

Det har varit en lång påskhelg. Tack vare det fina vädret har jag inte varit hemma så mycket, så det har inte blivit så mycket tid att skriva för bloggen.

Den här helgen kom våren på allvar till Östergötland och den årstiden är spontanumgängets tid. På långfredagen spelade jag biljard med Macke på dagen (vilket kändes lite dumt eftersom vi stod i en källare utan fönster när solen sken ute). Efter någon timme dök emellertid Mackes kompis Henke upp och föreslog att vi skulle grilla på kvällen. Det tyckte jag var ett utmärkt förslag så jag hakade på.

Vi köpte ett par engångsgrillar, klyftpotatis och kött och åkte hem till Henke i Johannelund. Tyvärr upptäckte vi att engångsgrillar kanske är bra när man ska grilla korv, men om vi skulle ha grillat kött för sex personer hade vi fått vänta till midnatt innan vi kunde äta. Så det slutade med att vi gick in till köket och stekte köttet istället. Men vi åt åtminstone utomhus.

Framåt niotiden blev det kallt så då gick vi in och drack bärs och snackade skit några timmar. Ingen av oss hade lust att gå på krogen, så jag gick hem strax innan tolv.


På påskafton skulle jag spela biljard med Macke igen. Jag promenerade ner till stan längs ån och där vimlade det av folk som ville vara utomhus i det fina vädret. Jag blev omcyklad av en kille som högt och tydligt sjöng "Vinter rasat ut bland våra fjällar" när han trampade. Det gjorde mig lite glad till mods och jag garvade för mig själv.

Mellan Drottningbron och brandstation satt ett antal människor och drack bärs. Då fick jag syn på en bekant som satt där med några kompisar och jag upptäckte att två av dem var blöta i håret. Det visade sig att de hade tappat ner sin boll i vattnet och helt enkelt hoppat i och hämtat den. Det tycker jag är starkt gjort i början av april.

Varken Macke eller jag spelade någon vidare biljard den dagen. Vi var båda nämligen lite bakfulla av whiskyn som Henke hade bjudit på kvällen innan. Ganska snabbt blev vi sugna på att gå ut i solen vi med.

Det blev ett par bira på 55:ans uteservering. Solen gassade och vi satt där och diskuterade livet och tittade på folk. Vi skildes åt på eftermiddagen då vi båda kände för att gå hem och äta.

På kvällen satt jag en stund på min bänk, läste en bok och iakttog ett antal tonårsgäng som festade på olika ställen runt omkring mig.

När det började bli kallt gick jag upp till Den Hemlige Brodern och tog ett par folköl med honom och Pete.


Söndagen och måndagen blev ganska lugna, men jag var ändå utomhus mycket. Promenerade med kompisar eller satt på min bänk och läste.


Idag är det vanlig vardag igen. Knegarna börjar jobba och vädret är lite sämre. Jag har några ärenden på stan och sen ska jag fika med A. Vi får se hur den här veckan urartar.


Kommentarer
Postat av: Stefan Dedalus

Dina betraktelser över långfredagen; det är faktiskt något trist över den, jag tror jag ser det som ett förrgårskap där allt var stängt. Godisaffären. Leksaksaffären. Mamma och pappa var rastlösare än vid en annan helg. Fel typ av söndag, liksom.



Sedan om den som Jonas Gardell menar är den tandlöse, jag brukar inte klandra evangelisterna, utan Ställföreträdarens listiga snabbfotade. Det frasar när de smider.



Jag skall bevista en bekräftelse snart. Vi är bjudna. Vi behöver inte stiga in i kyrkorummet, om vi inte vill. Men jag undrar om det inte skulle vara intressant att skåda alla hycklare. Och så lögnernas kusin vid introibo ad altare dei. Men det här är ju inga katoliker.



Det var faktiskt vänligt av föräldrarna. Vi kan istället komma på festen efteråt. Såklart.



Frestelser och förtvivlan.



Det är självklart oetiskt då man nått Fonus-åldern (när den nu definieras) att låta det lättare ljuset strila, att inbilla sig att den grönare mossan smeker sulor på ett annat sätt än som man har det nu. Och det finns mer än ett sätt att ta reda på det. Men om man släpper det man tror man har kanske det inte finns något på andra sidan. Det finns tre vägar ut.



Svek. Skuld. Skam.



Länge har jag trevat, och aldrig känt något annat än den egna bittra kalksmaken. Hellre en ensamhet i nutidshysterins öga än lögnernas romantiska orkaner, såhär i den förbannade hänryckningens tid. Som snart är förbi, och ger vika för den kvalmiga känslan av sommarhopp. Det finns tre vägar ut.



Som lyckokakorna aldrig säger: Må Du leva i ironiska tider.



Det finns tre vägar ut.



Stort grattis till Din bok, och till en recension.



Med styng, /S

2009-04-16 @ 09:27:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback