Rest in peace Rickard Pettersson

Döden är grym. Den är skoningslös och obarmhärtig. Döden saknar mening, den är bara orättvis och hemsk. När den tar en människa som borde fått leva i minst hundra år alldeles för tidigt vill jag ta tag i den som om den vore en mänsklig gestalt, slänga in den våldsamt i en betongvägg och skrika:


- Du ger fan i mina polare!


Jag har försökt få ur mig den här texten sen i onsdags. Men det är för svårt. Jag kan skriva några stycken, men sen stänger jag ner datorn och orkar inte längre. Rickard Pettersson, min vän sen tjugo år tillbaka, gick bort i tisdags. Det känns som en omöjlig uppgift att i ord förklara vilken bra kille han var. Jag har så många minnen av den killen, så många roliga anekdoter att berätta att jag skulle kunna skriva hundratals sidor.

Jag inser att jag aldrig kommer att bli nöjd med den här texten, så ni kan få läsa lite av vad jag skrev igår.


Det är något som fattas idag. En vanlig lördag skulle jag ha sett en ikon med West Bromwich Albions färger på min msn. Bredvid ikonen skulle det stå "Rille Röj". Om någon timme skulle han antagligen frågat mig om jag skulle ta en öl på stan, och vi kanske skulle ha bestämt träff på Royal Arms eller The Champs när den första tv-sända fotbollsmatchen började.

Men det kommer inte att hända idag. Vi är många i Linköping som den här lördagen känner att något är fel.


Jag lärde känna Rickard Petersson när jag gick i högstadiet och redan då kallades han Rille Röj. Det namnet stannade kvar, det är under det namnet jag har hans mobilnummer. Jag kan inte förmå mig att ta bort det

Vare sig man har känt Rille väl i tjugo år som jag, eller bara träffat honom några gånger, så tror jag att det första människor tänker på när de hör talas om honom är att han var en rolig kille. Rickard hade en speciell charm, gjorde intryck på folk och han var lätt att tycka om. Han var otroligt snabb i käften, älskade att skämta och munhuggas och när man umgicks med honom var garvet aldrig långt borta.

Det andra jag tänker på är att han var en mycket godhjärtad människa. I tisdags när jag fick beskedet om att min vän gått bort så kände jag en stark känsla av orättvisa. Jag kände mig maktlös och förtvivlad och mumlade "Det får inte vara sant. Inte Rille." Det fanns inget ont i den killen och han förtjänade verkligen att få ett långt och lyckligt liv. Jag har pratat med flera vänner som reagerade precis likadant.


Vissa kallade honom för Gaisarn och ingen kunde beskylla honom för att vara medgångs supporter. Förutom GAIS höll han på West Bromwich Albion i fotboll och Modo i hockey. De lagen följde han i vått och torrt, oavsett hur det gick.

Han gillade musik och det var mest hårdrock som gällde. Candlemass, Ratt och Manovar är band som jag alltid kommer att förknippa med Rille Röj.

Han otroligt förtjust i krigsfilmer. Han jobbade som tätare på SAAB. Han hade en uggla tatuerad på axeln.

Jag minns en midsommardag då han hade tagit ett par grogg och min morsa, han och jag såg en film tillsammans. Då fick han för sig att morsan inte kunde läsa texten - vilket var ett infall typiskt Rille. Så under hela filmen läste han dialogen med olika tonfall för filmens olika personer. Vi garvade under hela filmen, trots att det inte var en komedi.

När han fick sin första lägenhet såg jag hans fönster från mitt pojkrum. Innan jag gick och lade mig brukade jag tittade om det fortfarande lyste hos Rille.


Jag har så många roliga minnen av Rille att jag inte kan räkna dem. När vi var unga och hängde på fritidsgården eller utanför centrumet, alla fester vi hade då där han alltid var med, semestrar på Öland och Gotland, nätterna på Hultsfredsfestivalen då han envisades med att sätta på radion på am-bandet för att sen imitera de främmande språken på ett sätt som skulle fått komikern Robban Gustavsson att bli imponerad.

När man varit kompisar i två decennier växer det fram starka band som gör att vänskapen känns självklar på ett sätt som om man vore släkt. Fram till i tisdags tog jag för givet att jag och Rille skulle prata och skämta över en öl då vi båda blivit gråhåriga pensionärer, precis som jag gjorde för någon vecka sen och som jag gjorde varenda helg för tjugo år sen. Tyvärr blev det inte så.


Men ingen ska komma och påstå att Rickard Pettersson inte finns längre. Han kommer alltid att vara kvar i våra minnen och jag tror att han ler någonstans varje gång vi berättar en anekdot om något kul han gjort eller sagt. Det bästa vi kan göra för att hedra honom är att minnas de roliga stunderna och försöka komma ihåg vilken bra kille han var.

Jag vet att det är flera av Rilles kompisar som läser den här bloggen. Ni får gärna skriva era speciella minnen av Rickard här.


Begravningen är i Berga kyrka den 13e maj klockan elva. Alla som känner att de vill gå är välkomna.


Kommentarer
Postat av: Benke

Kan inte mera än att tycka detta är så orättvist, döden ska inte ta folk som Rille eller någon annan heller för den delen när man är så pass "ung" som honom. Gasiarn lever i mina minnen !!!!

Postat av: Hjert

Mannen, myten, legenden!



Jag har under kort tid fått besked om två nära vänners bortgång, vilket har skapat många tankar. Det första beskedet var att min barndomskamrat, som jag haft en stark relation till sedan spädbarnsåldern, tragiskt omkommit. Vi hade en vänskapsrelation byggd på broderskap, vi ställde alltid upp för varandra.



Jag tänker ofta på dig och planerna vi hade!



Det andra beskedet var om Rille. Jag håller med dig Omme, de specielle karaktärsdrag du beskriver är väldigt träffande. Jag har känt Rille under lång tid. Jag bodde fortfarande kvar i Ekholmen på den tiden jag första gången stötte på Rille Röj. Jag har nog aldrig skrattat så mycket som under tiden vi umgicks, och det säger ganska mycket. Jag träffade inte Rille i så stor utsträckning innan detta meningslösa hände, men minnena av vår vänskap är starka och många. Rille var en kille som hade många smeknamn, det jag gärna använder är Humlan, ett namn Mini och jag myntade på en resa till Gotland. Anledningen till namnvalet var att Rille satt och klappade en Humla?!



Mina tankar går till hans mamma, pappa och bröder.

2009-04-26 @ 20:22:27
Postat av: Anonym

Jag kan inte påstå att jag kände Rille, men jag har träffade honom många gånger. Främst genom hans bror som jag under mina tonår umgicks en del med.

Det är verkligen tragiskt och mina tankar går till hans närmaste. Hoppas du har det bra där du är nu Rille!

2009-04-27 @ 17:08:37
Postat av: Ulven

Ja var ska man börja? Jag träffade Rille när vi under ett kort tag spelade i samma fotbollslag. Vi var kanske tretton bast. Senare så gick vi på Ljunkan i paralellklass, och där var han en av anledningarna till att det gick att uthärda gymnasiet. Sen jobbade vi på SAAB samtidigt under kanske 15 år. På senare år träffades man mer sporadiskt, men det var alltid samma läge: Garv, garv och åter garv. Jag pratade med Rille för ett par veckor sen på SAAB, och det var samma humör som vanligt. Då trodde man ju inte att det var sista gången man skulle träffas. Det som slår mig nu när det ofattbara hänt, är hur mycket ledsnare jag är, än jag kunnat föreställa mig. Det är något som fattas där ute. Men, som du säger Olof: Kom inte och påstå att Rille är borta. Det är han inte så länge det finns folk kvar som kommer ihåg honom. Och vi glömmer honom ALDRIG!

Vila i frid, Rille. Vi ses!

2009-04-29 @ 12:29:48
Postat av: Din gamle klasskompis

Bra skrivet Olof, som vanligt.

Själv har jag haft liknande upplevelser två gånger.

Jag kände inte Rille men din text gör att vi alla kan ta oss en funderare. Hur vill jag bli ihåg kommen? Som den som gnällde över alla och allt och var som himla jobbig ELLER som den som var rolig och skapade en hel del trevliga minnen?

Det är nog vårt val . . .

2009-05-02 @ 08:59:03
Postat av: Persson

Vet du vad? En tur och retur med KLM Linköping-Dehli via Amsterdam kostar ca 4400 kronor. Därifrån tar du buss/tåg upp i fantastiska Himalaya och funderar över livet till en kostnad av ca 100 kr per dag. Detta är vad jag tycker du ska göra för att hämta lite luft.

2009-05-02 @ 09:34:46
Postat av: Anonym

vad menar persson???????????

2009-05-06 @ 17:59:54
Postat av: Rogga

Hej!

Riktigt bra skrivet! Jag växte upp på samma gård som Rille och hans bröder, det jag kommer ihåg av Rille från den tiden, var att han var den som vi andra såg upp till, ville vara som, han var helt enkelt stentuff på den tiden. Men han var alltid snäll mot oss som var mindre, han var även riktigt bra på att lira boll. Tyvärr så "splitrades" kompisgänget från den tiden och jag träffade bara på Rille lite då och då, men han hade alltid tid att prata om än det ena och det andra. Han kommer alltid att vara med på något sätt i alla fall!



Säger det igen riktigt bra skrivet! Tack för det!

2009-05-13 @ 22:06:10
URL: http://rhoggas.blogg.se/
Postat av: Robban P

Jävligt bra skrivit! Hälsn från en sorgsen storebror

2009-06-08 @ 08:30:35
Postat av: Olof

Tack Robban.

Din bror är saknad av många.

2009-06-08 @ 09:46:09
Postat av: Webbe

Ja dra åt helvete så jävla orättvist! Kommer ihåg mina första gånger jag o Rille träffades. Vi satt på min veranda på Ekholmsvägen efter ett fylleslag i morsans lägenhet där även Kulman bodde,bakfulla och matade igelkottar med ostskivor medans solen gick upp,även där som lagens långa arm plockade med mig efter en helnatts kriminallitet att sno drickabackar från ekholmens centrum tillsammans med Olof,Jossi och livrädda Bobban... Varav Berkas farsa ringde snuten osv.. Rille var alltid en mycket god vän för mig-har alltid tyckt mycket om honom! Snabba repliker,humor och hans stora fotbollsintresse mm. Kommer alltid ha kvar honom i mitt hjärta som vän och en av dom bästa! Minnet från fotbolls VM på Olearys tillsammans med Olof och mig där vi fotades av Corren blev ett stort minne och den bilden önskas om någon har den? Tack Rille för all tid vi hade tillsammans och vi kommer alltid ha dig i våra hjärtan...Webbe

2009-07-12 @ 11:40:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback