Vårmåndag

I söndags var det mulet kallt och blåsigt, men igår var vädret riktigt våraktigt igen. Givetvis ville jag inte sitta inomhus utan bokade in en fika med A från quizlaget. Hon är också ledig på dagarna och vill gärna hitta på något utomhus, när hon kan slita sig från jobbsökande och bröllopsarrangemang. Hon och Calle, som också är med i laget, ska nämligen gifta sig någon gång efter sommaren.

Vi möttes klockan halv ett på Gyllenfiket. Det fiket är bra. Det är nämligen sol där på eftermiddagen och dessutom ligger det i lä. Så även om det blåser lite så är det oftast skönt att sitta där.

När vi skulle gå och köpa kaffe sa A att jag skulle påminna henne om att hon hade något kul att berätta.


När vi satte oss med våra koppar och tände varsin cigg, jag en Maryland och hon en Chesterfield, så berättade A att hon fått ett mail från biblioteket. För ett antal veckor sedan lämnade A min bok Jag känner ingen i Norrköping som inköpsförslag. Eftersom hon inte hade fått något svar trodde vi båda att biblioteket inte köper in böcker från vulkanförlaget. I princip kan man ju faktiskt trycka precis vad som helst där. Men nu verkar det som att någon av bibliotekarierna har sett att jag var recenserad i Corren och bestämt sig för att köpa in boken.

Så snart, kära läsare, kan ni låna en bok av Olof Berg på Linköpings stadsbibliotek. (Om ni är för snåla för att köpa den vill säga.)

Det här tycker jag är jättekul. Att överhuvudtaget ge ut boken, få den såld till lite okända människor och bli recenserad på olika bloggar tyckte jag var roligt. Men nu när jag faktiskt fått en positiv recension i Östergötlands största dagstidning och boken dessutom kommer att finnas att låna på bibblan, så känns allt lite mer officiellt. Mer verkligt på något sätt.

Den dagen då jag kan gå och se min egen bok i en hylla på det bibliotek som jag varit stammis på sen jag var liten, kommer att bli en högtidsdag. Även om jag inte tjänat många korvören på min bok hittills så är det faktiskt ett av mina mål i livet jag har uppnått.


I´m a poet, I know it, I hope I don´t blow it


A och jag drack kaffe i solen, berättade för varandra vad vi gjort i helgen, diskuterade min bok (som hon håller på att läsa), andra böcker vi läst och skvallrade lite om vänner och bekanta. Sen skildes vi åt vid tvåtiden.


Innan det var dags att äta middag gick jag ner till min bänk vid ån och läste en bok. Men det var lite för blåsigt, så jag stannade bara en halvtimma.


På kvällen var det dags för pubquizen. Direkt när jag kom dit fick jag lite gliringar av Orhan för att jag tydligen hade varit jävligt packad efter Thåström-konserten. Men det var på ett skämtsamt sätt och inga sura miner. Jag var tydligen inte den enda som varit lite för slirig den kvällen.

Orhan var tacksam att jag hade dragit dit så mycket folk både före och efter konserten - det hade givetvis inneburit klirr i kassan för honom. Så även om jag sista timman innan stängning hade varit alldeles för full för att befinna mig på lokal hade inte Orhan haft hjärta att köra ut mig. Därför hade han gett mig lättöl istället för starköl när jag ville ha en sista bira.

Så nu är jag medlem i den tveksammma klubben där medlemmarna någon gång har gått på lättölstricket.


Jag orkar inte gå in på någon detaljerad beskrivning av quizen. Men det gick bra, vårt lag tog en förstaplats och två andraplatser. Den enda lite irriterande saken var att jag var helt säker på att Eiffeltornet uppfördes år 1889, till hundraårsminnet av franska revolutionen. Tyvärr fick de andra i laget för sig att tornet uppfördes till världsutställningen i Paris år 1900.

Jag fick ge upp under protest, och det visade sig sen att jag hade haft rätt. Men det poänget hade ändå inte gjort någon skillnad, så det gör inte så mycket.


Efter quizen satt vi som vanligt kvar och snackade skit en stund. När jag satt där med min bira och hade en trevlig stund med mina vänner så halkade sakta min hjärna in på andra spår, och jag funderade över saker som inte gör mig så glad.

Då blev jag helt plötsligt fly förbannad. Inte på någon person eller händelse eller något särskilt egentligen. Jag var bara så jävla trött på hela situationen.

På sistone har jag varit på en konsert med en av mina favoritartister, jag har gett ut en bok, blivit läst och fått positiva recensioner. Jag borde må som en prins. Den bästa tiden på året är framför mig - våren då jag brukar trivas som fisken i vattnet, då jag kan göra allt utomhus som jag gillar. Fika, dricka bärs med polarna, promenera längs ån, sitta på en bänk och läsa en bok - jag är en enkel man och de små nöjena brukar normalt göra mig till en glad människa så här års.

Ändå förstör jag allt med att alldeles för ofta sitta och tänka på saker som hände i vintras, med att sakna något som jag förmodligen aldrig kommer att få tillbaks.

Jag blev så trött på att hela tiden gå och tänka på vilka skivor som kan framkalla jobbiga minnen, vad jag inte bör tänka på, vem jag inte ska ringa eller messa till, hur många bärs jag kan dricka utan att bli sentimental eller bakfull och deprimerad dagen efter. Trött på att varje morgon fundera över hur jag kommer att må idag.

Jag blev så arg att jag kände att jag inte kunde låta det här kontrollera mig längre. Så när de andra gick hem beställde jag en bira till i ren protest och satt och snackade skit med Pernilla en stund.


När jag promenerade hemåt bestämde jag mig för att överleva det här. Jag ska till och med leva.


Kommentarer
Postat av: Genombrott

There is no point in living, if you can't feel alive.

2009-04-07 @ 14:12:37
Postat av: wictoria

just det, jag kan ju läsa den boken i svenskan och skriva en uppsats om dig :D

Postat av: Benke

Läckert att boken kommer in på Bibblan då !



Snyggt

2009-04-07 @ 19:17:37
URL: http://benkesbus.blogg.se/
Postat av: Rasta Popolov

Jo jo en recension i högerpressen. Snart en klapp på axeln av Reinfeldt.

2009-04-08 @ 18:09:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback