Fredag morgon

Fredag morgon. Har just tagit ett bad, lagt in en snus och tar dagens andra kopp kaffe. Jag kan meddela att jag har fortsatt att leva någorlunda sunt sen jag skrev sist. Går upp skapligt tidigt, käkar stekt potatis och ägg till frukost och minst två ordentliga mål mat till om dan, gör tre gånger tio armhävningar varje morgon och varje eftermiddag. Visserligen slarvade jag lite och tog ett par bärs i måndags (va fan, Bokka har semester, vi stötte på Pata B och Birne som också var lediga och upptäckte att 55:ans bara tog 25 spänn för en stor stark) men jag gick hem ganska tidigt och det blev inte så blodigt.

Annars har jag tagit det lugnt med alkoholen de två senaste veckorna. Det funkar faktiskt. Igår till exempel hade jag det riktigt trevligt då satt jag på The Champs uteservering hela kvällen fast jag drack kaffe och sodavatten medan mina vänner blev småluriga på starköl och irish coffee.

Jag tänkte ta det lugnt i helgen också. Ikväll ska jag åka och se en bortamatch med BK Derby. Jag, Björna, Matza och deras söner ska åka bil ända till skogsvallen (fem kilometer, det är långa resvägar i division fyra) och se Rävarna möta Hjulsbro.

Vad jag ska göra imorgon har jag ingen aning om. Den dagen, den sorgen.


Idag fick jag äntligen pengar från Försäkringskassan. Som vanligt var de försenade (endast två dagar den här gången) men nu finns de på mitt konto. Jag har redan betalat räkningarna och i eftermiddag tänkte jag försöka övertala Brevbärar´n att skjutsa mig till någon lågprisaffär där jag tänkte handla på mig en jävla massa käk och en limpa cigg.


Appropå Brevbärar´n såg jag första avsnittet av Postadress Manchester i veckan. När höstmörkret kommer gillar jag att ha ett par tre tv-serier att följa, så i onsdags kollade jag in två premiärer för att se om det var nåt att ha.

Den första var som sagt Postadress Manchester, som är en engelsk dramaserie om brevbärare. Jag älskar brittiska arbetarklassskildringar både när det gäller böcker, film och tv, så jag var mycket nyfiken på den här serien.
Den kanske inte var lika bra som Clocking off som utspelade sig på en fabrik i just Manchester. (
Ni kan läsa lite mer om den serien här.) Men jag tycker att Postadress Manchester kändes härligt diskbänksrealistisk, innehöll ett antal helsköna karaktärer och bjöd på en del intressanta intriger. Så jag kommer nog att följa den serien de närmaste fem onsdagarna.


Lite senare var det dags för True blood, en amerikansk vampyrserie med Alexander Skarsgård i en av rollerna. Jag är inte mycket för skräck, fantasy och science fiction och brukar undvika filmer och tv-serier som innehåller varulvar, vampyrer, hobbitar och andra påhittade varelser. Men jag var lite sugen på True blood av två anledningar. Dels är det Alan Ball som ligger bakom manuset, och honom har jag stor respekt för eftersom han tidigare skrivit Six feet under och filmen American Beauty. Dels hade en kompis sagt att serien var värd att följa även om den innehöll en del obefogad sex. Hon påstod till och med att vissa stunder i True blood är ren tv-historia och i hennes mening snäppet bättre än de bästa scenerna i Twin peaks och Riket.

Ett sånt påstående höjde givetvis mina förväntningar, och dessutom tycker jag inte att det finns något som heter "obefogat sex". Så jag beslöt att ge True blood en chans.

Första avsnittet var intressant och historien där vampyrerna nu var en öppen minoritetsgrupp i samhället var ganska fascinerande. Men jag är inte helt övertygad ännu. Jag får väl se ett par avsnitt till innan jag bestämmer mig för om True blood är värd att följa.


Kommentarer
Postat av: hampus

hmmm vet sedan tidigare tack vare din blogg att du föredrar scenarior ur verkligheten över sådana ur påhittade världar, men personligen så tycker jag man ofta kan förlora mycket om man har inställningen att hålla sig 100% realistisk när man skriver en historia. Om man tillåter sig själv vidare svängar så kan man dra situationer och problem till långt mer spännande brännpunkter än om man begränsar sig själv till diskbänken. Därutav har fantasy och sci-fi alltid en reserverad plats i mitt hjärta (men inte att förneka att mycket i bl.a. fantasy genrén -liksom mycket annat- är baserat på förlegade och överanvända mallar)



ta t.ex. Six Feet Under, om man räknar antalet extraordinära händelser per rollkaraktär så får man väl erkänna att manuset nog tar ut svängarna en del, men det tjänar ändå en poäng. Ta bara Kafka, Slottet tycker jag är en otroligt bra bok som precis tangerar gränsen mellan vad som är tänkbart och vad som inte är.



Nä fan här kan man inte sitta och disponera hela kvällen - dags att söka sig tillbaka till människobyn för en stund. Men hoppas att du i framtiden prövar lite nya betesmarker (har tyvärr inga perfekta råd att ge from the top of my head)

Postat av: Gert-Inge

nu har jag betalt för återföreningsfesten. Nu jävlar ska jag och Snorrse dominera!!!! Undra om Bocka kommer? Han sa att han var sugen...

2009-08-29 @ 21:02:44
Postat av: true blood

Ska jag säga vem som är mördaren ?

2009-09-01 @ 11:45:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback