One of those days

Igår var en riktig skitdag. Jag hade inga som helst pengar och absolut ingenting att äta. En vän hade gett mig löfte att få låna en hundring vid halv sju på kvällen, så det var bara att ställa in sig på att svälta fram till dess. Dagen innan hade jag bara ätit spaghetti med svartpeppar (har inte ens ketchup hemma) och den måltiden innehåller inte direkt alla delar från kostcirkeln.

Redan när jag gick upp kände jag mig trött och seg och det blev bara värre under resten av dagen. Jag var uppe hos Den Hemlige Brodern och lånade några cigaretter, men annars tillbringade jag dagen hemma. Regnet strilade utanför och både vädret, näringsbristen och hela situationen gjorde att jag bara ville sova. Därför pendlade jag mellan att slumra i sängen, ligga i soffan och se på tv och sitta framför datorn. Jag kände mig helt tom i huvudet och kunde därför inte förmå mig att skriva något för bloggen.

Seriefiguren Arne Anka råkade ut för såna här dagar hela tiden och jag minns att jag tyckte det var dråpligt komiskt när jag läste de albumen. Jag kunde tycka att sånt här var lite bohemiskt romantiskt innan jag var 25, men nu när jag är 36 så känns det bara deprimerande. Näringsbrist orsakar trötthet som i sin tur orsakar mörka funderingar. Man får svårt att tänka sunda tankar och allt känns bara svart.


Vid kvart i sju trillade det äntligen in en hundring på mitt konto. Jag gick omedelbart och tog ut pengarna vid Braskens bro. Jag var trött, stressad och desperat att få i mig någon mat och gick sen i raskt takt mot ICA i Tannerfors medan regnet öste ner över mitt huvud.

Då jag stod i kassan och skulle betala upptäckte jag till min förfäran att plånboken var tom. Det låg ingen hundring i sedelfacket. När jag tänkte efter insåg jag att jag i min stressade förvirring bara tagit mitt kort och helt enkelt glömt att vänta på pengarna. Jag vet att det var oerhört klantigt av mig, men min hjärna fungerade faktiskt inte som den skulle.

Det var bara att gå tillbaks till Braskens i regnet, men tyvärr hade något redan hunnit ta min sedel.

Jag blev nästan gråtfärdig. Kände mig som en narkoman som abstinent och jävlig lyckats få ihop pengar till en macka under diverse förnedrande omständigheter, bara för att gå hem och slå i sig och upptäcka att det var bakpulver han köpt.

Som tur var fick jag låna ännu en hundring. Samma sväng igen, Braskens, Tannefors och hem och jag kan meddela att det fortfarande regnade.

Vid nio på kvällen fick jag äntligen i mig mat. Efter en kopp kaffe blev jag helt plötsligt väldigt pigg efter att ha varit seg hela dagen. Mitt humör blev bättre och jag tillbringade resten av kvällen med att se på Sopranos.


För övrigt tror jag att jag kollat lite väl mycket på Sopranos på sista tiden. I natt drömde jag nämligen att jag och Paulie Walnut var på någon slags företagsfest. Under festen var man uppdelade i lag och skulle utföra vissa tävlingsmoment mot varandra. Jag och Paulie var i samma lag och hade det riktigt kul ihop.


Den här dagen ser ut att bli bättre. Trots SMHI:s prognoser är vädret riktigt fint, och ikväll ska jag på konsert i Trädgårdsföreningen. Tillställningen är helt gratis och bland annat Sams och Augusson spelar.


Kommentarer
Postat av: Anonym

är 19 bast å har igenkänningsfaktor hundra. har liknande dagar men jag tröstar mig iof med att en löning snart kommer rassla in, tills dess tröstar jag mig med en välskriven blogg och ett särdeles bra inlägg.¨¨



cheers

2009-08-13 @ 23:27:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback