Jag lever

Till de läsare som har undrat varför jag inte skrivit på länge, så kan jag säga att det har hänt en del saker i mitt liv som tyngt mig. Visserligen kanske det hade varit bra att skriva av sig om det, men vissa saker är för privata för att ta upp i den här bloggen. Ett tag kände jag mig helt knäckt och mina tankar var fullt upptagna av mörka grubblerier. Så jag har helt enkelt inte haft lust eller ork att skriva om vad jag gjort den senaste tiden, och jag har inte brytt mig om nyheter och dylikt överhuvudtaget.

Idag mår jag faktiskt bra efter omständigheterna, och det känns som att jag kommer att klara av ta mig igenom en period som kommer att bli jobbig för mig. Jag är fortfarande ledsen över det som hänt och funderar över det mycket - men inte längre hela min vakna tid. Dessutom kunde jag sova någorlunda normalt igår natt för första gången på två veckor.

Så idag tänkte jag ge mina läsare en liten anekdot från en av dagarna de senaste veckorna.


I tisdags när jag fortfarande mådde riktigt risigt skulle jag träffa Gorben. Min långe vän tyckte att jag behövde skingra tankarna, så han hade föreslagit att vi skulle spela biljard.

Jag kände mig instängd och rastlös i min lägenhet och gick ut en bra stund innan jag skulle träffa Gorben. Då jag kom ner på stan visste jag inte riktigt vad jag skulle göra för att slå ihjäl tiden. Jag ville ha en lugn plats där det inte var för mycket folk och jag kunde sitta en stund och fundera för mig själv. Så jag fick för mig att gå upp till domkyrkan.

Jag tände ett ljus och satte mig en stund på en bänk och tänkte. Det var skönt att sitta där. Lugnt och fridfullt, och jag kände mig faktiskt inte riktigt så spänd och grubblande som jag varit på sista tiden.

Jag tänkte att alla drabbas av bekymmer, sorger och förluster av olika slag. Men de flesta går att komma över - även om det tar lång tid. Jag tittade på den stora bilden av Jesus med öppna armar, och tänkte att jag kommer att ta mig igenom den här perioden också. Även om det känns tungt just nu så kommer det att kännas lite lättare ju längre tiden går.

Så jag började längta framåt i tiden. Jag längtade efter den dag då jag kunde tänka en glad tanke igen. Kanske skratta åt ett skämt, glömma mina bekymmer för en stund och känna lite glädje. För jag hade inte tänkt en enda positiv tanke eller känt mig det minsta glad på tio dagar.

Sen reste jag mig och gick ner till biljardhallen.


Redan vid första stöten kände jag att jag spelade bra och att Gorben inte skulle ha en chans den här kvällen. Det var som att jag spelade på ren trots mot livet. Jag stirrade på den gröna duken och fokuserade all min kraft på bollarna och att få ner dem i hålen.

Det två första gångerna jag kom in i matchen kände jag att jag verkligen behärskade spelet och styrde bollarna precis dit jag ville ha dem. Men när det gäller 14 - 1 (den biljardform som Gorben och jag spelar) så dröjer det lite innan kakan öppnar sig. Så trots en del förvånansvärt bra stötar hamnade jag i omöjliga situationer och gjorde bara två - tre bollar åt gången.

Men den tredje gången fanns det vissa möjligheter att göra en lång serie, även om det krävde ett mycket konstruktivt spel. Mitt positionspel var bra, och jag lyckades styra in köbollen i kakan så att den öppnade sig lite. Jag gjorde fyra bollar ganska enkelt, men på den femte bollen råkade jag ut för problem. Jag lyckades hitta en möjlighet som Gorben inte ens sett, och sen med en skruv som inte var av denna världen hamna på ett ställe där det faktiskt fanns chans ett göra ännu en boll. Jag sänkte min sjätte boll någorlunda klockrent, och hamnade lite ur position. Men jag lyckades med en vallstöt som jag brukar missa nio gånger av tio och nu hade jag gjort sju bollar i rad.


Gorben och jag tittade på varandra och kände att något stort var på gång. På vår amatörmässiga nivå så har en serie på tio bollar blivit något magiskt för oss. Att göra en tia, eller ett dekad som vi ibland skämtsamt säger, är det vi eftersträvar när vi spelar. Gorben har aldrig klarat av det, men jag har faktiskt lyckats en enda gång i hela mitt liv.

Boll nummer åtta var inte så svår, och när jag la mig i perfekt position till den nionde drog Gorben efter andan. Jag sänkte den nionde bollen och lyckades stöta precis så hårt som jag behövde för att överhuvudtaget ha en chans på den tionde.

Det kändes som att hela mitt liv hängde på nästa stöt. Jag böjde mig ner mot bordet och tänkte att jag vägrar missa nu. Koncentrerade all min psykiska kraft på den vita bollen, kön, och den blå bollen som jag bara måste få ner i hörnet. Sen stötte jag till, och bollen rullade spikrakt ner i hålet.

Jag höjde armarna över luften och jublade. Utan att jag ens var medveten om det så sken mitt ansikte upp i ett leende för första gången på tio dagar. Min skalle, som var hårt ansträngd av sömnlöshet och grubblerier, snurrade till och jag blev yr för en stund. Jag fick tårar i ögonen.


Jag kände mig riktigt lycklig.


Ingenting av mina bekymmer hade förändrats eller förbättrats. Det som tyngt mig de senaste dagarna var egentligen precis lika illa som en kvart tidigare. Men jag såg en liten ljusglimt i det kompakta mörkret.


Vad jag vill säga med den historien kan ni fundera över....


Kommentarer
Postat av: Anneli

Härligt!! Själv är jag sådan novis på biljard att jag nog inte ens förstår riktigt hur stort det är...



Härligt också att du sett en ljusglimt, det får mig att hoppas på förstärkning ikväll! Vi behöver dig!



Kram, Anneli

2009-02-09 @ 13:08:23
Postat av: Lilla Blå

Gott att "ha dig tillbaka". Men ibland orkar man inte och allt vill man inte hänga ut i bloggen, det är sant. Då tar man time out. Men jag fortsätter titta in här då och då för att se om du är tillbaka på banan.

Vad ska man säga? "Lycka till" låter så fjuttigt. Men jag hoppas faktiskt du tar dig vidare ut ur det mörka och svåra som är just nu.

Postat av: Robert

Som det brukar heta,

i skyttegravarna finns det inga ateister.

2009-02-09 @ 19:13:18
URL: http://sodermalm.wordpress.com
Postat av: Gert-Inge

Mer lycka åt folket!!

2009-02-10 @ 08:46:26
Postat av: Hansson

Haha jag lyuckas inte ens med en tvåa i biljardhallen!! Må gott!!!

2009-02-13 @ 17:43:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback