Strike another match, go start anew

(Skrev det här igår kväll, men lägger upp det nu)

Idag gjorde jag något som jag egentligen borde gjort för flera veckor sedan. Det var ett paket jag var tvungen att posta. Att lägga det på lådan blev en gest, en handling som på något sätt markerar att ett kapitel i mitt liv är slut. Att jag slutligen accepterar ett faktum som jag för några veckor sedan bemötte med att spontant utbrista:

"Det här får inte vara sant."

Jag har helt enkelt inte pallat och skjutit upp det så länge jag kunde. Men till slut insåg jag att det var lika bra att få det gjort, att det skulle hjälpa mig att gå vidare.

Jag bestämde träff med en kompis, och postade paketet på vägen dit. Gjorde det snabbt, som i förbifarten. För att lura mig själv att det inte var en stor grej, inte alls dramatiskt.

Det kändes bra. Jag tänkte att det var skönt att äntligen sätta punkt i det här kapitlet. Inse att det är över för den här gången. Att jag inte kan göra något åt saken, men att ingen ännu vet vad som händer senare i boken där jag har den manliga huvudrollen. Det enda jag kan göra är att läsa vidare och se vad som händer.

Sen fikade jag med A från mitt quizlag. Hon är rätt pratglad, så en kopp med henne var bra för att skingra tankarna.


När jag sagt hejdå till A efter en timme så skulle man kunna tro att jag gick upp till Hamlet och tog en bira. Det skulle varit logiskt på något sätt. En slags gravöl.

Men istället för att bete mig exakt som när jag var 21, så gjorde jag som den 12årige Olof skulle ha gjort.

Jag gick upp till biblioteket och läste serier.

Finns det något mer avslappnande än att sitta i en fåtölj och bläddra i ett seriealbum?


Nu har jag käkat och tagit en promenad. Tar en folköl och skriver det här. Jag känner att jag gjorde något bra idag. Att vägra acceptera motgångar innebär bara frustration och grubblerier. Jag måste försöka släppa det här och gå vidare med mitt liv.

Men när man släpper taget om något återstår bara en känsla av saknad.



Kommentarer
Postat av: Arthur

Timbuktu - Det löser sig



Kämpa vidare!

2009-02-20 @ 09:26:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback