Omprövar min skepsis till nymodigheter

Nu är det hög tid att skriva något här igen, det är alldeles för länge sen jag gav er något nytt att läsa. Jag har haft lite saker för mig som gjort att jag inte skrivit något. Jobbade några riktiga hästpass förra veckan, från förmiddag till natten och hade inte tid att göra mycket annat än att sova eller jobba. När väl helgen kom och jag var ledig så åkte jag och hälsade på Sad Eyed och kom inte hem förrän i måndags kväll. Men den här veckan ser det ut som att jag inte jobbar alls och jag ska bara vara hemma för mig själv i helgen. Dessutom håller jag fortfarande min målsättning om att vara spik nykter ett tag, så förhoppningsvis kommer jag att känna mig rastlös och sysslolös och ge er mycket att läsa den närmaste framtiden.


Jag är något av en bakåtsträvare. Inte för att jag är konservativ rent politiskt (även om jag tycker att både sossarna och vänsterpartiet hade mycket bättre politiska idéer för 25 år sen) men jag är ofta skeptisk till nymodigheter. CD-skivor hade jag länge en aversion mot, och skaffade cd-spelare först när mina favoritartister sluta att släppa sina skivor på vinyl.
Mobiltelefon vägrade jag skaffa in i det längsta. Först när jag märkte att omgivningen tyckte att jag var en stenåldersmänniska och omöjlig att få tag i - och jag dessutom blev erbjuden en gammal mobil gratis - så skaffade jag ett kontantkort. I dagsläget ser jag fördelarna med mobiltelefon, men också alla nackdelar som gjorde att jag inte ville ha mobil från början. Till exempel tycker jag att det kan vara skönt att inte alltid vara möjlig att få tag i, och det finns situationer då jag inte vill ha ett samtal från en arbetsgivare, min morsa eller vissa andra personer. Dessutom stör jag mig på när människor svarar i telefon när jag umgås med dem, och istället för att diskutera det viktigaste börjar prata om oväsentliga saker i tjugo minuter.

Missförstå mig inte. Jag gillar att prata skit i telefon och det finns flera människor som jag utan att bli uttråkad kan prata med i flera timmar. Men dessa samtal tar jag helst när jag är hemma. När jag svarar i mobilen vill jag oftast bara veta uppringarens ärende, bestämma träff, ge ett besked eller be att få återkomma då jag är i en bättre telefonsnackar situation. Ett mobilsamtal bör sällan vara över två minuter.

Men trots min skepsis till tekniska nymodigheter så är jag inte sen att ändra mig då en pryl förenklar och förbättrar mitt vardagsliv.


Jag har inte haft en bärbar musikmaskin sen jag i tonåren slutade använda freestyle med kassettband. Men nu har jag fått låna en mp3-spelare, och den senaste veckan har jag gått och undrat varför jag inte skaffat en sån för flera år sen.

Jag har länge haft lite ångest för att jag inte lyssnar lika koncentrerat på musik längre. När jag var barn och tonåring kunde jag sitta rakt upp och ner i soffan, lyssna på en skiva från början till slut, följa med i texterna och utforska omslaget (det här var på vinylskivans gyllene tid då omslagen var större). Men numera gör jag oftast något annat när jag sätter på en platta. Jag diskar, lagar mat, dammsuger, skriver blogg eller slösurfar med musiken i bakgrunden. Därför går det idag åt många fler lyssningar än förr innan jag väl känner mig insatt i en skiva.

Det här har speciellt varit ett problem när det gäller Bob Dylans radioprogram Theme time radio hour. Jag brukar lyssna på det programmet varje vecka medan jag skriver för bloggen eller läser tidningarnas kultursidor på nätet. Och varje gång när veckans avsnitt är slut känner jag mig lite dum för att jag inte lyssnat tillräckligt noggrant på vad Bob säger mellan låtarna. Därför brukar jag oftast bestämma mig för att lyssna på samma program ännu en gång, bara för att efter 30 minuter inse att jag inte har mycket koll på vad Dylan sa den här gången heller.

Jag gillar verkligen att promenera då jag inte har något för mig. Som jag tidigare berättat tycker jag att ångestdimmorna skingras när man kommer ut i friska luften, och mörka grubblerier går ofta att förtränga genom att hålla kroppen i rörelse. Men om inte till exempel Köttet vill hänga med på en promenad, och vädret dessutom kanske är lite halvtaskigt, så brukar jag ibland tröttna väldigt snabbt på att gå omkring i regn och kyla med mina egna tankar som enda sällskap.

Men jag har märkt att så inte är fallet då jag kan lyssna på musik under promenaden. Flera gånger den senaste veckan så har jag fortsatt att gå mycket längre än vad jag först tänkt, bara för att jag vill höra klart på den skivan jag lyssnar på.

Och dessutom koncentrerar jag mig mycket bättre på det jag hör när jag är ute och går, än när jag sitter hemma och lyssnar. Igår kväll tog jag en promenad vid sex på kvällen (vilket bara det är ovanligt, det är sällan jag promenerar efter mörkrets inbrott vintertid) och lyssnade samtidigt på senaste avsnittet av Theme time radio hour. Det blev en timmes promenad eftersom jag inte ville sluta gå innan programmet var slut. När jag kom hem så insåg jag att jag hade mycket bättre koll än vanligt på vad Dylan pratat om, och jag hade också absorberat alla härliga härliga låtar han spelar på ett mycket effektivare sätt.

Idag tog jag en promenad nästan direkt efter frukost, eftersom jag var sugen på att lyssna in mig på Neil Youngs liveskiva Sugar mountain. Skivan är ganska nysläppt men inspelad redan 1968, och jag laddade ner den igår.

Jag hann lyssna igenom hela Sugar mountain en gång och är redan nu sugen på att höra den en gång till. Eftersom mina datorhögtalare inte är de mest kraftfulla och jag har insett att jag verkligen gillar att lyssna på musik när jag är ute och går, så kommer det nog att bli en kvällspromenad idag också.

Att jag skaffade mp3-spelare har visat sig innebära idel fördelar för mig. Dels kommer jag att få mer motion eftersom det har blivit min nya favoritsysselsättning att spisa plattor medan jag promenerar, och dessutom kommer jag att ta till mig ny musik på ett nästan lika koncentrerat och engagerat sätt som då jag var en tonårs- rockfanatiker.

Det kommer att bli mycket promenader i framtiden. Varje vecka är det ett nytt avsnitt av Theme time och nätet är fullt av plattor jag ännu inte tagit till mig. Efter att jag lyssnat in mig på Sugar mountain går jag nog vidare med Live att massey hall - även den en gammal liveskiva med Neil Young. Sen så är jag sugen Timbuktus En High 5 och en falafel som jag faktiskt redan har i mp3-spelaren. Varje gång jag hör Timbuktu slås jag av hur bra jag tycker han är, men av någon anledning köper jag aldrig hans skivor. Det kanske är för att jag är alldeles för fast i de gamla gubbar jag redan har gillat i femton, tjugo år. Men det ska bli ändring på det nu.

Ikväll är det lite av en tv-fest för mig. Klockan åtta börjar en dokumentär av Tom Alandh om Cornelis Vreeswijks kärleksvisor, och då blir det en högtidsstund i det Bergska residenset. Visserligen är det bara 35 minuter långt, men jag vill inte ens föreställa mig vad för dramatisk händelse som skulle kunna få mig att missa ett program om Cornelis.

Klockan nio är det ännu en musikdokumentär. Den här gången om Linköpingssonen Lasse Winnerbäck. Även den dokumentären finner jag högintressant, bland annat för att Lasse så sällan ger intervjuer.


Kommentarer
Postat av: R

2009-01-14 @ 17:02:03
Postat av: Robert Nilsson

Tänk sen när du börjar lyssna på böcker! Då kommer promenaderna bli ännu längre.



Jag kan passera vissa platser och genast bli påmind om sekvenser i böcker jag minns med glädje.



Mp3 är väl det bästa av de senaste som kommit.



Vi har ganska exakt samma inställning till mobiler, min ligger mest hemma. Kommer bara med ut när jag med 100 % vet att den kommer till användning.

Postat av: Anneli

Håller med dig! Jag använde visserligen en bärbar CD-spelare några år men det var ändå lite av en uppenbarelse när jag fick en mp3-spelare. Det är ju sjukt mycket smidigare! Känner också igen mig i det där med att tappa bort det aktiva inlyssnandet, även om det i mitt fall handlade om en CD som detaljstuderades...



Och om du (mot förmodan nu då) vill ha sällskap på en av dina promenader så ring mig på hemnumret och inte mobilen, för då vet du ju att... ja, att jag är hemma.

2009-01-14 @ 17:30:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback