It was twenty years ago today

Den blomstertid som en gång var

I dag är det tjugo år sen jag slutade nian. Den här texten handlar inte om att jag skulle vilja vara femton år igen, utan om att jag inte fattade hur bra jag hade det på den tiden. Att sluta grundskolan var på något sätt som att sätta punkt för barndomen.


Så länge jag gick i högstadiet så var livet fortfarande en lek. Jag brydde mig aldrig speciellt mycket om skolan, betygshets och tankar på framtiden kändes helt främmande. Ville jag göra en läxa eller plugga till ett prov så gjorde jag det. Om jag inte kände för det så gjorde jag helt enkelt någonting annat. Men jag trivdes i skolan och gick dit varje dag. Det var där mina kompisar var och det var faktiskt roligare att gå dit än att ligga hemma.

Om eftermiddagarna kändes lite för långdragna så brukade jag skippa de sista lektionerna. Jag hade stulit ett block med bokningslappar från tandläkaren, så jag hade möjlighet att när som helst visa upp en sån lapp och gå hem ett par timmar tidigare.

Jag bodde hemma hos min mamma där jag fick mat, rena kläder och fickpengar. Det trivdes jag utmärkt med, för jag hade ännu inte blivit så gammal att jag hade ett behov av att sköta mig själv.


Varje kväll träffade jag mellan tio och trettio av mina bästa polare i centrumet eller på fritidsgården. Att skippa att träffa kompisarna en kväll och sitta hemma och plugga eller se på tv var en tanke som aldrig någonsin slog mig.

Det gick inte åt speciellt mycket pengar på den tiden. Jag och Micke W brukade mötas i centrumet en timme efter att skolan slutade och räkna ihop de få korvören vi hade. Om vi hade tio kronor delade vi på ett litet Marlboro och en tändsticksask. Hade vi en tia till tog vi en pommesbricka på pizzerian, där vi kunde spela kort medan vi åt. När jag fick min månadspeng brukade jag köpa en LP-skiva på stan för 40 spänn.

Vi gick aldrig på krogen, utan på helgerna delade vi två man på en back folköl (de innehöll 25 flaskor på den tiden) eller tre sexpack, som vi drack i någon skogsdunge eller hemma hos någon som råkade ha föräldrafritt.

När man var femton år blev man aldrig bakfull på allvar. På sin höjd hade jag lite ont i huvudet när jag vaknade. Men det gick över så fort jag åt frukost. Och någon ågren att tala om fick jag aldrig heller. Livet var en lek och det spelade ingen roll om man gjorde bort sig lite dagen innan. Det hade alla andra gjort också.

Relationerna med tjejer var inte så komplicerade de heller. Visst hände det att jag var förtjust i någon tjej som var trevlig och snygg. Men jag hade inget som helst behov av att ha en flickvän. Jag var glad om jag fick hångla lite nån gång ibland, och vad jag minns fick man göra det var och varannan helg.


Jag hade kul när jag gick på gymnasiet också men på något sätt blev livet så mycket allvarligare redan då. Det blev tydligt att man förberedde sig för vuxenlivet. I alla fall för oss som gick tvååriga yrkesinriktade linjer. Jag gick på en skola där det bara fanns fordonsteknisk- och elteleteknisk- linje, och där gick det inte ens tio tjejer bland de 400 killarna. Det var inte alls lika roligt att gå till skolan då som i högstadiet, där det fanns tjugo tjejer bara i min klass.

Det var någon gång i gymnasiet vi började gå på krogen (jag hade skägg, så jag handlade på bolaget och blev serverad öl på restauranger redan då). Därmed ökade utgifterna och jag fick ta ett extrajobb på söndagar för att ha råd att roa mig. Det var också då, när man drack starköl till sent in på nätterna, som man fick lära sig vad en rejäl baksmälla innebär.

Det där med tjejer blev också mycket allvarligare och jag minns att jag under en period var så olyckligt kär som bara en sjuttonåring kan vara.

Hela sista året präglades av nyhetsrapporteringar om stigande arbetslöshet och bistra framtidsutsikter för unga människor. Jag och mina klasskamrater visste att vi snart inte kunde leva på våra föräldrar längre. Vi skulle bli tvungna att flytta hemifrån och hitta ett sätt att försörja oss, men vi visste inte hur.


Allt det var jag lyckligt ovetande om den där dagen för tjugo år sen när jag slutade nian. Jag och de andra grabbarna var kaxiga och tuffa på skolavslutningen och glada över att "äntligen få slippa den där skitskolan". Men jag kommer ihåg att flera av tjejerna i klassen grät när vi sjöng Den blomstertid nu kommer.

Så här tjugo år senare tänker jag att de tjejerna kanske fattade något som jag inte insåg.

Nämligen att blomstertiden var över för vår del.


Kommentarer
Postat av: Wictoria Lind

jättebra inlägg verkligen!:)

Postat av: Ulven

Annars tänkte dom på hur sina mammor hade det och insåg att dom skulle kunna få det ÄNNU jävligare än er gnuer...???

2009-06-10 @ 21:16:52
Postat av: Flingan

Träffsäkert - många kan nog känna igen sig! Så hur får man dagens ungdomar att fatta att de borde ta vara på "barn-/ungdomen" och inte ha så j-a bråttom in i vuxenlivet? För visst är det ändå skillnad nu, jämfört med då?!

2009-06-10 @ 22:08:09
Postat av: Din gamle klasskompis

Har du inte missat den tid då du gick på folkhögskola? Eller kanske det är en kategori för sig . . .

2009-06-11 @ 11:51:52
Postat av: Calle

Det är fasen märkligt, men jag har inte ETT ENDA minne från dan jag slutade nian... Intet. Sjukt. Men förmodligen stod väl tjejerna och grät till den blomstertid... Ha det!

2009-06-11 @ 21:56:16
Postat av: Olof

D,

Tiden på Bona folkhögskola var jättebra. Men även om det var något av en skyddad verkstad så var vi ju inte barn längre. Vissa av oss HADE ju barn redan då.

Det var en jättehärlig tid och vi hade skitkul, men i jämförelse med högstadiet var ju livet ganska allvarligt ändå.



Calle,

att du inte minns ett spår av dagen då du slutade nian är MYCKET märkligt. Du kanske borde prata med en terapeut om det... ;)

2009-06-12 @ 09:48:52
Postat av: tranbärssylt

ride on!

2009-06-12 @ 22:08:43
Postat av: Danne Skåning

Jag har ett kort från Munken i Johannelund där du & jag sitter på muren inne på skolgården med en folköl ihanden (såå jävla rebelliskt)ooh vi har sjungit den blomstertid nu kommer för sista gången. Lyckligt men väldigt länge sedan som du skrev. Har annars läst din bok (Kanon) och blogg (fortsätt) och hoppas vi snart kan snacka musik/brudar/politik osv sådär lite lagom onycktert på Hamlet som i gamla dagar.

2009-06-17 @ 13:08:02
Postat av: Webbe

Hahaha fan va kul att läsa om våran kamp till cash om ett litet paket cigg o tändstickor! Men minns d som igår... Ang,tandläkarblocket så hade vi nog alla på den tiden någongång lämnat en sådan lapp till lärarna för att sedan hänga i centrum el,smyga in i musikverkstaden för att traggla fram ett riff till en helt värdelös och snuskig låt i Lars Kesos anda... Men vilket band! 3 grabbar som hade för mycket perversa tankar och lite musiktalang slog som en storm genom rockkarusellen (dåtidens talangtävling)

2009-07-17 @ 12:03:50
Postat av: Webbe håll käft

Webbe håll käft

2009-08-15 @ 05:30:58
Postat av: Anonym

Godmorgon :)

Hoppas du får en trevlig lördag!

www.hhilals.blogg.se

2009-08-15 @ 06:01:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback