Vissa dagar

... funderar jag på att lägga allt vad författardrömmar heter på hyllan och göra precis allt jag kan för att leva ett svenssonliv. Försöka hitta ett arbete där jag tjänar ungefär medelinkomsten. Träffa en tjej som är så totalt jävla övernormal och intetsägande att hon nästan är grå i ansiktet. Ta lån, köpa ett radhus och skaffa två barn - en pojke och en flicka med två års mellanrum. Sen ska jag bara umgås med arbetskamrater och grannar som lever ungefär samma liv som jag.

Diskutera villapriser, räntor och Wallanderfilmer när jag grillar med grannens familj på lördagseftermiddagen. Bara läsa deckare. Betala skatt prata skit om folk som lever på bidrag och rösta på folkpartiet. Lära mina barn att de ska sköta skolan och aldrig ifrågasätta vad lärarna säger.
Att det viktigaste i livet är att vara laglydig och göra rätt för sig.


Andra dagar tänker jag att det är dags att leva konstnärsmyten fullt ut. Vända samhället ryggen, aldrig mer söka ett jobb, skriva skriva skriva vare sig någon vill publicera det eller inte. Bara umgås med konstnärer bohemer och kriminella, knarkare fyllon spelare och horor. Folk med annorlunda liv som kan ge mig inspiration. Försöka lura till mig så mycket bidrag som möjligt. Kanske bränna hemma ägna mig åt häleri eller odla brass i garderoben om inkomsterna tryter.

Totalt ge upp tanken på att någonsin ha en familj. Koncentrera mig på korta intensiva stormiga förhållanden med galna vilda underbara tjejer med stora planer krossade drömmar och trasiga liv. Relationer som ställer hela mitt liv upp och ner med extatisk sex, mycket rödvinsdrickande, djupa samtal och blixtrande gräl. Förhållanden som aldrig ger mig någon trygghet eller vardagsliv men får mig att verkligen känna att jag lever. Som ger mig känslor av extrem förälskelse och lycka eller djup oro sorg och bedrövelse - men sällan någonting däremellan.

För att sen likt August Strindberg ha något att skriva om när det tar slut.


Vissa dagar funderar jag på att bli helnykterist resten av livet. Tänker att det är det ärligaste sättet att leva. Att aldrig göra något jag ångrar. Alltid minnas precis vad jag gjorde dagen innan, när jag vaknar på morgonen. Aldrig säga något ogenomtänkt och aldrig ha ett one-night-stand igen. Bara skratta åt rumsrena och politiskt korrekta skämt.

Aldrig någonsin ägna en eftermiddag åt ganska meningslösa men jävligt underhållande diskussioner över några stora starköl.


Andra dagar funderar jag på att aldrig någonsin vara nykter en hel dag igen. Spekulerar i hur man borde göra för att bli en funktionell alkoholist. Räknar på hur många bärs jag skulle kunna dricka varje kväll, och ändå klara av mina måsten och göranden på dagarna.

Tänker på en granne jag hade en gång som gick upp fyra varje morgon, drack ett sexpack folköl, sen jobbade hela dagen, gick direkt från jobbet till krogen, drack sig full, raglade hem vid tiotiden och somnade. För att klockan fyra nästa morgon promenera till macken och köpa ännu en klase fegisar.

Kanske vore något. Jag behöver inte gå upp så tidigt, jag kan surfa runt på några nödraketer på dagen när jag skriver, lagar mat eller går och handlar.

Och sen släppa loss med starköl eller vin på kvällen.


En del dagar funderar jag på om det finns ett sätt att finansiera ett heroinmissbruk utan att behöva förnedra sig. Tänker att om man aldrig behöver stjäla eller prostituera sig och alltid har tillräckligt mycket horse för att slå i sig en macka innan abstinensen sätter in, så kanske det är helt okej och riktigt skönt.

Tillbringa hela sitt liv comfortably numb.


Men de flesta dagar funderar jag inte så mycket alls. Jag bara knotar på i min tillvaro, som vissa dagar känns som en otillfredställande halvmesyr och andra dagar som en gyllene medelväg.

Och det är väl många andra som har det så?


Kommentarer
Postat av: Anonymous

Känner att jag bara måste inspirera dig lite genom att länka till två - på helt olika sätt - tankeväckande artiklar om Ulf Lundell. Väl bekomme.



http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article430121/Berusade-pojken-langst-fram-toppar-Lundells-pjas.html



http://www.alba.nu/artikel/artikel.php?id=916

2009-05-22 @ 15:26:27
Postat av: Ulven

Glöm inte att börja jogga också. Tomhylselivet....

2009-05-24 @ 19:06:33
Postat av: Flingan

"... funderar jag på att lägga allt vad författardrömmar heter på hyllan och göra precis allt jag kan för att leva ett svenssonliv. Försöka hitta ett arbete där jag tjänar ungefär medelinkomsten. Träffa en tjej som är så totalt jävla övernormal och intetsägande att hon nästan är grå i ansiktet. Ta lån, köpa ett radhus och skaffa två barn - en pojke och en flicka med två års mellanrum. Sen ska jag bara umgås med arbetskamrater och grannar som lever ungefär samma liv som jag." Hur ska/kan detta tolkas? Syftar på snacket med att leva ett svenssonliv och vad du lägger i det begreppet... är det ett hån eller är det faktiskt en önskan? Eller väver du in det i en hånliknande omskrivning just för att dölja en önskan? "Skaffa en tjej... övernormal...intetsägande...grå i ansiktet"??? Japp, jag är kvinna men det du skriver väcker inte anstöt just för det, inte alls. Undrar bara kort och gott hur du önskar att det ska tolkas. Lycka till i livet - Carpe diem (ett slitet, välanvänt uttryck, inte att förkasta)!

2009-05-25 @ 23:04:30
Postat av: Perra

Ganska solklart att Olof föraktar "svenssonlivet", lite märkligt när han samtidigt hyllar arbetarklassen... som faktiskt oftast består just av "svenssons". Killen verkar helt enkelt lite omogen, även om han skriver bra.

2009-06-06 @ 17:30:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback