Jag har inte lagt ned bloggen

Jag vet att jag varit grymt dålig på att skriva här de senaste veckorna. Det beror bland annat på mina arbetstider. Jag börjar klockan ett varje dag och kommer inte hem förrän tio. Oftast har jag sovit så pass länge att jag inte haft tid att skriva innan jobbet. När jag kommer hem brukar jag käka nåt framför tv:n och sen eventuellt ringa och snacka skit med någon polare innan de lägger sig. Efter det är klockan så pass mycket att jag inte orkar börja skriva ett blogginlägg. Som jag berättat förr så har jag svårt att sluta när jag väl börjar skriva, och om jag börjar vid midnatt är det risk att jag är vaken hela natten

Om ni vill veta hur jag har det så kan jag skriva att jag trivs utmärkt på Corren. Det var perefekt timat att börja praktiken första veckan i november. När den första vintermånaden började var det välbehövligt att få nåt att sysselsätta mig med, träffa lite nytt folk och få nya intryck. Dessutom fick jag ett oerhört befriande besked (en privatsak som jag inte tänker berätta om här) på kvällen första måndagen i november.

Mina trogna läsare vet att jag ofta letar efter tecken på att nån högre makt som Gud eller nån skyddsängel ser efter mig. Det är inte några mirakel jag förväntar mig, utan just de små glädjeämnen som kommer när man behöver dem som bäst. Den kvällen då jag fick beskedet jag väntat på tänkte jag att någon sett att jag hade en neråtperiod och såg till att få mig på bättre humör.
Jag blev så glad att jag i flera dagar lyssnade på nedanstående låt - en av Evert taubes bästa framförd av Cornelis Vreeswijk - och sjöng med i i Fritiof Anderssons visa proklamation:

Inget hat, inget ärr i mitt hjärta jag bär

fast jag lidit i dagar och år

Jag var ung, jag var fri, jag var full, jag var kär

och då vet man hur illa det går


Kommentarer
Postat av: tom lillywhite

Lysande! Cornelis rules!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback