Tre killar med livet framför sig

Jag kommer ihåg en lördagseftermiddag så här års för ungefär tjugo år sen. Ekholmen centrum stängde tidigt på lördagar på den tiden, så vi satt på en bänk utanför och funderade över vad vi skulle hitta på för att roa oss. Det var jag, Johan och Jensa – tre femtonåriga killar med hela livet framför oss.

Vi var uttråkade den eftermiddagen, och den bästa medicinen vi visste för det tillståndet var folköl. Så vi lade ihop de slantar vi hade och räknade ut att vi skulle ha råd med fem sexpack.

Johan och jag tog våra mopeder, jag hade en blå trimmad Puch Dakota men vad Johan hade för moppe minns jag inte, och åkte drygt en halvmil till Tannerfors. Där låg nämligen en affär som hette Servus, där personalen inte var allt för nogräknade med vilka de sålde öl till. Jag kommer ihåg att vi parkerade mopparna precis utanför och gick in i butiken med hjälmarna under armen. Det fullständigt lyste om oss att vi var femton år, men ändå frågade kassörskan inte om legitimation när vi lastade upp trettio öl i kassan.

På väg tillbaka till Ekholmen där Jensa väntade på oss råkade Johan tappa en av påsarna, och två av burkarna gick sönder.

När vi förklarade för Jensa vad som hänt så sa han omedelbart att det måste varit två av hans öl som hade gått förlorade. Johan och jag hade gjort oss besväret att åka hela vägen bara för att vi skulle kunna dricka bärs, så Jensa ansåg att det var självklart att det skulle bli han som fick klara sig på åtta öl.

 

Eftersom vi inte hade någon föräldrafrifest att gå på satte vi oss i en källare på Järdalavägen. Det var sånt vi gjorde på vintrarna när vi var tonåringar, om vi inte hade någonstans att ta vägen kunde vi sitta i trappuppgångar, källare eller tvättstugor och dricka bira.

Jag vill minnas att vi hade en trevlig kväll, och vi delade nog broderligt på de där ölen även om Jensa erbjudit sig att dricka två bärs mindre än Johan och mig. Antagligen satt vi och pratade och skämtade, snackade om vilka tjejer vi gillade, vem som hade Ekholmens snabbaste moppe, vilken Ebba Grön- låt som var bäst, och diskuterade vem som varit fullast helgen innan.

 

Det hände egentligen inget speciellt den där kvällen, den såg ut som många andra lördagar då jag gick i högstadiet. Men anledningen till att jag kom att tänka på det här är att av de tre killarna som satt i den där källaren är det bara jag som lever idag.

Jensa dog i en bilolycka innan han ens hann fylla arton. På fredag ska jag gå på minnesgudstjänst för Johan.


Kommentarer
Postat av: K

Livet är nyckfullt och oförutsägbart, vi har förorat några tappra på livets väg



/ k

2009-10-21 @ 01:16:21
Postat av: Gammal Hårdrockare

En fin text! Sådana borde du skriva fler.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback