Vem vill egentligen gå upp innan solen?

Idag gick jag upp redan klockan halv sju. Då jag tittade ut genom fönstret tänkte jag att det visserligen suger att vara arbetslös så här års. Under sommarmånaderna är det bara pengarna som bekymrar mig, om jag var ekonomiskt oberoende skulle jag gärna gå och glida april till september varenda år. Men nu när hösten är här på allvar, när det inte längre lockar att åka och fiska, när uteserveringarna har stängt och det är för kallt och blåsigt för att sitta i Trädgårdsföreningen eller vid ån, filosofera över kvällstidningarnas rubriker och spana efter läckra människohonor, då behöver man något att sysselsätta sig med.
Drönarlivet förlorar sin charm någon gång strax efter höstdagjämningen.

Men trots att plånboken ekar tom och vissa oktobereftermiddagar känns som en meningslös transportsträcka mot döden, så finns det en sak jag aldrig kommer att sakna med knegarlivet. Det är att vakna med ett ryck när väckarklockan ringer, titta ut genom fönstret och se att det fortfarande är kolmörkt ute.

Ni kan säga vad ni vill, det kan inte vara nyttigt att gå upp innan solen.


Ibland hör jag folk som är arbetslösa, sjukskrivna eller pensionerade som stolt berättar att de ställer klockan på sex eller sju varje morgon. Jag undrar alltid vad det är som driver dem att göra detta, och den enda förklaringen jag kan hitta är att de vill verka duktiga inför omgivningen. Att de vill visa någon annan att de inte beter sig som några latmaskar bara för att de inte råkar ha ett jobb.

En sommarmorgon kan det vara mysigt att gå upp tidigt, se världen vakna och höra fåglarna kvittra. Men på vintern finns det ingen som helst anledning att gå upp innan åtta om man inte måste. Nu har jag inga planer på att börja sitta uppe hela nätterna och dra mig till elva eller tolv på dagarna, jag vill också ha en någorlunda normal dygnsrytm, men ingen kan få mig att frivilligt gå upp innan det är ljust ute. Den mörka årstiden trivs jag bäst med att gå och lägga mig nån timme efter midnatt och vakna av mig själv mellan nio och tio.

 

Anledningen att jag gick upp så tidigt var att jag hade en läkartid. Eftersom jag är född med hemokromatos (ett tillstånd som gör att jag tar upp för mycket järn, jag har skrivit tidigare om vad det innebär för mig och ni kan läsa det här) så träffar jag en läkare varje år och pratar om mitt hälsotillstånd.

Även i år gick läkarbesöket bra. Hjärtat pumpade som det skulle och mitt blodtryck var helt normalt. Doktorn lyssnade på mina lungor och sa att det lät fint, även om jag röker cirka en ask om dan. Mina järnvärden var inte för höga, och därför är det fortfarande tillräckligt att tappa mig på blod fyra gånger om året.

Eftersom jag inte direkt har sökt medlemskap IOGT-NTO den här sommaren, var det ett besked jag väntat på hela besöket som lugnade mig mest. Min lever var kärnfrisk och inte det minsta skadad.

Nu tänker jag inte använda det faktumet som ett alibi för att misshandla min kropp – jag har fortfarande som ambition att leva lite sundare – men det var ändå jätteskönt att veta att jag åtminstone mår bra rent fysiskt.

 

På eftermiddagen ringde min handläggare på arbetsförmedlingen. Vi kommunicerar mest via brev och mail, och den senaste gången jag pratade med honom var när jag råkade stöta på honom på Hamlet. Idag hade även han ett mycket bra besked att ge mig.

Redan i maj ringde jag till Corren för att höra om jag kunde få några veckors praktikplats där. Eftersom det var fyra år sedan jag jobbade som redigerare och datorprogram förändras i rasande fart, tänkte jag att det skulle vara bra att fräscha upp mina kunskaper i det yrket.

Killen jag pratade med kände igen mig sen den tiden jag jobbade på Extra Östergötland, och sa att tidningen gärna skulle låta mig praktisera där en månad. Men av olika anledningar kunde det inte bli aktuellt förrän någon gång efter semestrarna.

Nu har alla berörda parter kommit överens och vi kunde äntligen spika ett datum. Så från och med första veckan i november och fyra veckor framåt kommer jag att praktisera på Corren. November är den tråkigaste, mest meningslösa och livsförnekande månaden på året, så jag ser verkligen fram emot att få lite nya intryck just då.

 

Nu ser jag framför mig hur de av mina läsare som anser att jag är en arbetsskygg latmask och retade upp sig på första stycket i det här inlägget, gnuggar händerna av jantelags- förtjusning och tänker "Jaha, då kommer även du tvingas att ställa klockan på morgonen och stiga upp när det är kolsvart ute, precis som oss andra".

För dem kan jag berätta att redigerare jobbar oftast eftermiddag och kväll, så jag kommer förmodligen att fortsätta ha den dygnsrytm jag trivs bäst med. Precis den dygnsrytm jag hade förra gången jag jobbade som redigerare.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Drar på smilbanden...fattar att du vill provocera...nappar dock inte denna gång... Kan till viss del instämma, vända på steken och förstärka; för oss knegare (kan förvisso bara tala för mig själv men misstänker att fler instämmer) suger det här höstmörkret musten ur en - o det har bara börjat! Med småbarn, hem och tidskrävande jobb att sköta finns inte mycket tid över till sömn, något som kroppen skriker efter när man stiger upp i ottan innan solen seglat ur sin vagga och när man inte hinner mkt mer än hem innan den mörka rullgardinen dras ned över himlavalvet igen. Fy f-n vad kämpigt det är med mörkret, det är bra mkt tuffare att jobba nu jämfört med sommarhalvåret. För med sommar, sol och värme kommer orken och det finns ork kvar även på eftermiddagar och kvällar efter jobbet. Det finns ork och livsglädje på helgerna och man suger åt sig det allra bästa och mesta i tillvaron. Nu...vad finns det nu...när hela kroppen skriker efter sömn så fort lugnet lagt sig och med det barnen...när hela livet snurrar på som en virvelvind utan att man hinner hoppa av och kippa efter andan tillräckligt mkt. Japp... skulle vara guld att ha sovmorgon varje morgon och kanske få känna sig utsövd... den ynnesten får man förhoppningsvis njuta av när pensionen inträder... för jag kommer då inte vara en av dem som basunerar ut att jag sätter klockan på ringning för att kliva upp innan den förvärvsarbetande omgivningen slagit upp sina blå..eller bruna, svarta, gröna, röda... Sweet dreams

2009-10-06 @ 21:25:21
Postat av: Anonymous

Grattis till praktikplatsen! Bloggen kommer alltså redigeras på ett nytt och fräscht sätt i novembermånad med tanke på de nya kunskaperna du kommer få genom corren...

Postat av: Lilla Blå

Låter ju bra, det här. Hoppas det blir en innehållsrik november, den jädra månaden behöver all hjälp den kan få. Lycka till!

2009-10-07 @ 11:29:40
Postat av: denhemlige

Dom får jobba på det här med mörkret.

2009-10-07 @ 16:04:53
Postat av: Anonym

"Dom får jobba på det här med mörkret." ...gudarna, knegarna, de arbetslösa, de trötta...eller?

2009-10-07 @ 23:02:51
Postat av: denhemlige

Tja, du får jobba på det där med humor.

2009-10-08 @ 13:33:15
Postat av: You know who

1:a November en dag att förneka.

2009-10-08 @ 19:39:57
Postat av: Jenny

Hej

tittar bara in.

Bäsök gärna min blogg fast lämna gärna ett spår efter dig.

HA en bra kväll.

2009-10-08 @ 20:48:08
URL: http://forsbergjenny.blogg.se/
Postat av: Anonym

Den hemlige...jag fattar...kände bara för att kontra, om än på ett något humorbefriat sätt...

2009-10-09 @ 07:13:57
Postat av: Åsa

Härligt att du fick pratikplatsen :-). Lycka till!

2009-10-09 @ 20:48:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback